När den nuvarande regeringen tillträdde fick Försäkringskassan ett nytt skarpt mål: att bidra till att sänka sjuktalet till 9 dagar/person. Effekten av detta har inte låtit vänta på sig. Vi som jobbar fackligt inom välfärdssektorn kan konstatera att allt fler sjuka får avslag på ansökan om sjukpenning som konsekvens av Försäkringskassans nya rutiner och hårdare prövning av arbetsförmåga mot hela arbetsmarknaden. Medarbetare i vård, skola och omsorg som inte hunnit bli friska från utmattning inom 180 dagar får besked att ytterligare sjukpenning inte blir aktuellt och hänvisas tillbaka till det arbete som gjort dem sjuka eller till Arbetsförmedlingen.
När regeringen ställs till svars för de nya hårdare tagen hänvisas ofta till satsningar som görs ute i kommuner och landsting för att minska arbetsbelastningen och därmed minska inflödet till sjukförsäkringssystemet. Vid granskning av kommuner och landstings budgetar för 2017 finner vi dock ofta att de s.k. välfärdsmiljarderna försvunnit i kommunala kostnadsökningar, minskade skatteintäkter eller positivt resultat för att finansiera kommande investeringar. Istället för mer resurser till vård, skola och omsorg ser vi snarare att de politiskt ansvariga för kommuner och landsting lägger effektiviseringskrav/besparingskrav.
Kunskapen om vad som orsakar arbetsrelaterad psykisk ohälsa har ökat de senaste åren. Arbetsmiljöverket konstaterar att obalans mellan krav och resurser skapar stress. Om inte arbetsgivaren anpassar arbetet, så att obalansen mellan krav och resurser minskar, riskerar arbetstagarna att drabbas av stressrelaterade sjukdomar, som tex utmattningsdepression. Det här vet vi. Arbetsrelaterad psykisk ohälsa uppstår inte främst pga individuella tillkortakommanden. Den uppstår pga att krav överstiger resurser.
Varför händer inget då? Varför fortsätter kraven på välfärden att öka utan att den ökade kraven kompenseras med ökade resurser och varför fortsätter välfärdsmedarbetare att få sina liv förstörda i stressrelaterade sjukdomar?
Svaret hittas i den grundläggande ideologi som ligger bakom styrningen av välfärden. Övertygelsen om att vård, skola och omsorg kan styras precis som om det vore ett företag i tillverkningsindustrin. Att man kan tillverka tjänsten vård, skola eller omsorg billigare och bättre genom att ständigt sätta något högre mål för verksamheten och ständigt ge något mindre resurser till den. Problemet är att välfärd inte är detsamma som att tillverka en bil. I välfärden utgör personalkostnader en mycket stor del av budget. Minskad budget kommer att innebära att de anställda tvingas springa fortare i korridorerna. I kombination med ökade krav skapas en allt stressigare arbetsmiljö som i slutändan leder till utmattning.
Psykisk ohälsa uppstår inte främst pga individuella tillkortakommande.När regeringen sätter ett mål om minskat antal sjukdagar/person reagerar Försäkringskassan genom att göra det de kan, avslå fler ansökningar om sjukpenning. Detta kommer såklart att minska antalet sjukdagar/person.
De åtgärder regeringen hänvisar till vad gäller att komma till rätta med för hög arbetsbelastning har dock inte fått önskad effekt. Obalansen mellan krav och resurser fortsätter att öka. Lärare, sjuksköterskor, socialsekreterare, vårdbiträden, rektorer, förskollärare, undersköterskor m.m. fortsätter att brinna ut.
Yrken där det redan råder stor brist och där den framtida bristen beräknas bli enorm.
Vi som startat Tankesmedjan Balans jobbar själva i välfärden och vi har egna erfarenheter av stressrelaterad utmattning. Vi vet hur viktigt det är med en sjukförsäkring som de som drabbas kan lita på. Målstyrningen av Försäkringskassan har slagit helt fel ut. Regeringen måste omedelbart förändra regelverket så att fler som blivit sjuka pga stressen inom vård, skola och omsorg får tid att återhämta sig och komma tillbaka till yrket. Välfärdspolitiker på alla nivåer måste sedan fokusera på att hitta en styrning för välfärden som inte bygger på ständigt ökad obalans mellan krav och resurser.
Marcus Larsson / Tankesmedjan Balans
Twitter: @tsbalans
Facebook: http://www.facebook.com/tsbalans
http://tankesmedjanbalans.se
Lärare med fackliga uppdrag inom arbetsmiljöfrågor och bakgrund som kommunpolitiker. Är med och driver den nystartade tankesmedjan Balans som kommer att fokusera på politisk styrning av välfärden samt hur denna skapar psykisk ohälsa hos anställda i vård, skola och omsorg.
[…] http://solrosuppropet.se/2017/03/obalansen-mellan-krav-och-resurser-valfardsarbetare-skapar-sjukdom/ […]
Vad saknas då? Rättstrygghet? Rättssäkerhet? Kanske att man avskaffar taleförbudet.
Frågan är om man är beredd att avskaffa detta? Jobbar LO-TCO för medlemmarna, eller mot dem? Kommer man att lyssna på alla dem som gjort sin röst hörd. Kommer man att hjälpa och stödja alla dem som betalar/betalat sin arbetsskadeförsäkring LAF eller betalat sin skatt för socialförsäkringen?
Med avtalsförsäkringen 1973 skrevs möjligheten att driva skadeståndsärenden mot arbetsgivarna bort, det så kallade taleförbudet. En skadad arbetare fick inte stämma arbetsgivaren för att få ersättning/skadestånd. Skälet var att arbetsgivarna inte skulle behöva betala dubbelt, både till försäkringen och till skadade anställda.
Detta taleförbud måste bort, skälen att ha det kvar finns inte längre. Försäkringen fungerar inte som det var tänkt när taleförbudet kom till, utan är nu snarare ett hån mot dem som blir sjuka av jobbet. 2014 fick endast 31 personer livränta för arbetssjukdom. 1990 godkändes 72 procent av arbetssjukdomarna, 2014 är det endast 3 procent. Filosofin tycks nu vara att är du så dum så du väljer fel jobb och blir skadad eller sjuk, då får du skylla dig själv.
I England finns inget taleförbud. Där driver duktiga advokater skadeståndsprocesser som ger fackets medlemmar ett mycket bättre resultat än vad svenska arbetare kan räkna med.
Några exempel. En änka efter en 79-årig man som dog av asbestcancer fick 1,9 miljoner kronor i skadestånd. En annan asbest änka fick drygt 4 miljoner. En belastningsskada kan ge runt en miljon kronor, en vibrationsskada 500 000, och så vidare. Det är i sammanhanget värt att nämna att i Sverige har asbest änkorna på sin höjd fått 80 000 kronor i ersättning.
[…] Tankesmedjan Balans drivs ideellt av Marcus Larsson och Åsa Plesner. Vi är inte så anonyma, bara, liksom … okända privatpersoner. Man kan kontakta oss på epost (smedjan@tankesmedjanbalans.se) eller på twitter eller Facebook. Ibland fastnar vi till och med på bild. Här är Åsa och här är Marcus. […]