Lars-Erik Lövdén presenterade i fredags sin utredning om välfärdsbrott. Och genast vrålade massmedias rubriker om fusk, fiffel och kriminalitet inom välfärden igång på nytt.
Lövdén sa i och för sig att det är lika viktigt med åtgärder mot skattebrott som mot bidragsbrott, men det är knappast något som sätter spår i debatten. När Rapport senare på fredagskvällen sände ett längre inslag om utredningen illustrerades det med bilder av rullstolar. I media är välfärdsfusk synonymt med assistansfusk nuförtiden.
Debatten om välfärdskriminalitet är snarast ett permanent inslag när media, makthavare och allmänhet pratar om våra trygghetssystem. Det pratas ofta om miljarder, att fusket och kriminaliteten hotar att rasera hela vårt välfärdssystem. Men vad vet vi egentligen säkert om hur stor kriminaliteten är? Hur mycket kostar fusket? Alla de siffror som nämns är ju uppskattningar.
Samma dag, som Lövdén presenterade sin utredning med förslag på hur vi ska komma åt kriminaliteten i välfärdssystemen, släpptes en annan rapport, ”Det handlar om miljarder”: En metodanalys av hur assistansfusket bedöms av svenska myndigheter. Det är forskaren Niklas Altermark från Lunds Universitets som analyserat trovärdigheten i de uppskattningar som finns om fuskets storlek.
De uppskattningar som finns är gjorda med en metod som brukar kallas Expert-metoden. Men ingen har tidigare analyserat om Expert-metoden fungerar för att uppskatta just fusk. Ingen har heller undersökt hur de myndigheter som ligger bakom fusksiffrorna har använt metoden.
Niklas Altermark går tillsammans med Hampus Nilsson igenom nästan 1.300 vetenskapliga artiklar och böcker där Expert-metoden använts. De hittar inte ett enda fall där metoden använts för att bedöma felaktiga utbetalningar i trygghetssystem. Det finns inte ens exempel där metoden använts inom samhällsvetenskaplig forskning. Det saknas helt enkelt belägg för att Expert-metoden är lämplig att användas på det här sättet.
Altermark och Nilsson analyserar sedan hur Expert-metoden använts i Sverige. De går igenom hur de svenska utredningarna som uppskattat fusk har följt metodens rekommendationer. Eftersom Expert-metoden används till att göra uppskattningar när det inte finns någon säker kunskap är detta särskilt viktigt. De utredningar de har tittar särskilt på är:
* Delegationen för felaktiga utbetalningar, FUT-delegationen (2007). FUT-delegationen var den som först använde Expert-metoden.
* Ekonomistyrningsverket, ESV tillsammans med andra myndigheter i ett samverkansuppdrag (2011).
Såväl FUT-delegationen som ESVs samverkansuppdrag uppskattade de felaktiga utbetalningarna inom i stort sett samtliga trygghetssystem – också inom sjukförsäkringen.
Altermark och Nilsson visar hur såväl FUT-delegationen som ESVs har använt Expert-metoden på ett sätt som bryter mot absolut grundläggande rekommendationer. Det sätt som Expert-metoden använts innebär att utredningarna inte bidrar med någon meningsfull kunskap. Det finns helt enkelt inget vetenskapligt skäl att tro på deras uppskattningar om hur stort fusket är. Altermark har vid ett tidigare tillfälle beskrivet det som:
”[D]et är lite som att jag skulle använda en våg för att mäta hur lång någon är, för att sedan strunta i att läsa stora delar av instruktionsboken av hur vågen ska användas. Resultatet använder jag sedan när jag ska beställa en ny kavaj.”
Fusk och kriminalitet existerar inom alla samhällsområden. Men innan vi börjar jaga mottagare av stöd inom trygghetssystemen bör vi kanske vara säkra på hur stort problemet är. Det Altermark och Nilsson konstaterar är att det inte finns någon grund för de siffror vi använder som argument idag.
* Altermark och Nilsson analyserade också den enda utredning som enbart tittat på fuskets omfattning inom assistansersättningen (Billum-utredningen), men den visade sig ha använt andra utredningarnas resultat på ett sätt som gör det troligt att den inte förstått Expert-metoden alls.
Länkar:
Altermark: presentation av rapporten (citatet är från denna)
Rapporten går också att ladda ner eller beställas i tryckt exemplar från STIL
Gästskribent Susanne Berg
Har varit aktiv inom funktionshinderrörelsen och arbetat med funktionshinderpolitiska frågor sedan mitten av 1980-talet. Tror på självbestämmande och att alla oavsett funktionalitet kan och har rätt att bestämma över sina egna liv. Frilansar i egen firma. Envis, ilsk och lever med katt.
Det här är inget annat än ytterligare en omgång moderatpropaganda. Media och “allmänheten” nappar såklart direkt. Det enda riktigt stora fusket som begås är det när man avslår alla ansökningar om sjukpenning, aktivitetsersättning, sjukersättning m.m.
Varför gör de aldrig en utredning om varför tusentals svårt sjuka och handikappade får avslag av Försäkringskassan hela tiden trots att det ibland gäller liv eller död? Eller när FK begärde att en svårt muskelsjuk individ skulle utföra sjukgymnastik trots livsfara konstaterad av specialister och en nästan total oförmåga att ens ta sig dit? Eller när de bad om ett “förväntat dödsdatum” på en cancersjuk individ för att denne skulle få ersättning den sista tiden i livet? Eller när de ville att en individ med så svåra smärtor att denne knappt orkade leva mer skulle jobba för att “man kan ju jobba fast man är sjuk men du kanske inte vill”, och denne också tog livet av sig? Det finns hur många fall som helst där tortyren denna myndighet bedriver är så vidrig att det låter som reportage från ett U-land. Moderaterna kallar FK för en “expertmyndighet”. Antar att det innebär att de är experter på att bedriva indirekt tortyr för att hålla oss fattiga och sjuka “underklassmänniskor” i schack.
Jag vet själv hur det är att få avslag. Har fått det så många gånger i 8 års tid trots multipla sjukdomar och handikapp att jag tappat räkningen. Och blivit friskare har jag inte om ni tror det, tvärt om, eftersom jag aldrig fick eller får någon hjälp.
Den så kallade “välfärden”, speciellt FK lämnar fler och fler indirekta tortyr- eller dödsoffer efter sig medan moderaterna kallar det “enskilda fall” och allmänheten (dvs. den rika delen av befolkningen) “överdrivna snyfthistorier” eller “lata soffliggares klagomål”.
Mänskligheten verkar inte veta vad mänsklighet är. Eller kanske är det så att mänsklighet numera betyder egoism och ondska.
Försäkringskassan kräver att den försäkrade ska skriva under sin ansökan på heder och samvete och att alla uppgifter är riktiga och fullständiga.
Att det är straffbart att lämna felaktiga – eller utelämna några uppgifter.
Vore det inte dags att Försäkringskassan gör detsamma i sina bedömningar och beslut? Att underteckna på heder och samvete. På så sätt skulle rättssäkerheten kunna kvalitetssäkras på ett tydligare sätt, och åt båda hållen.