Åsa Plesner, Tankesmedjan Balans

Vi demonstrerar idag mot att sjuka inte skyddas av sjukförsäkringssystemet. Min personliga ingång till det är att jag har jobbat inom välfärden. Där är vi många som går i väggen och som behöver sjukpenning. Om man kunde förebygga att välfärdsarbetare bränner ut sig, då skulle sjuktalen och debatten om sjuktalen se annorlunda ut. Och för inte så länge sedan var det mycket prat om att förbättra välfärdens arbetsmiljö. Det var bra prat.

Civilminister Ardalan Shekarabi sa till exempel att vi måste låta proffsen vara proffs, och ta bort onödigt mätande och räknande i offentlig sektor. Han tillsatte en utredning: Tillitsreformen. Det var jättebra gjort.

Socialminister Annika Strandhäll sa att vi måste få till friskare arbetsplatser inom välfärden. Hon sa att vi måste jobba förebyggande. Vi ska inte låta folk bli sjuka överhuvudtaget. “Vi måste ha resultat NU” sa hon för ett år sedan. Det var jättebra sagt.

Som svar på det skrev välfärdens arbetsgivare och fackförbund under så kallade Avsiktsförklaringar om åtgärder som skulle göra välfärdens arbetsplatser friskare. Det var jättebra åtgärder. Eller, jag menar, de hade åtminstone jättegoda avsikter.

Till och med Försäkringskassan skulle jobba förebyggande, och inte alls bara med fler avslag och hårdare rutiner. De sa att de skulle, och nu måste jag läsa innantill, “intensifiera dialogen med offentliga arbetsgivare som idag har höga ohälsotal” nu under hösten.

Hur har det gått med allt det här? Jag följer med rätt noga i nyhetsflödet kring det som gäller välfärdens arbetsmiljö och sjukförsäkringen. Men jag har inte hört eller sett någonting alls. Bara en massa om avslag. Avslag på första ansökan om sjukpenning, avslag efter 180 dagars sjukpenning, avslag på aktivitetsersättning, avslag på assistans.

Ingen blir friskare av ett avslag. Men Arbetsmiljöverket har information om hur man förebygger stressrelaterad ohälsa på jobbet. Det är inte så krångligt: arbetsgivaren ska se till att det är balans mellan krav och resurser.

Så jag mejlade Försäkringskassan och frågade: hur ser den här intensifierade dialogen ut? Vad ska den ge för resultat? Försäkringskassan svarade: “Vi kommer under hösten att träffa ett antal kommuner som idag har höga ohälsotal.  Syftet är att utbyta kunskap och erfarenheter kring hur man kan arbeta för att minska sjukfrånvaron.”

Jag har inget emot att man utbyter kunskap och erfarenheter. Men det är bara prat. Prat leder inte till balans mellan krav och resurser. Att sänka kraven och öka resurserna är det som behövs för att få resultat.

Så jag kollade upp hur det går med avsiktsförklaringen. Det visade sig att välfärdens parter inte genomfört en enda konkret åtgärd för att sänka kraven eller öka resurserna för välfärdens medarbetare. Det är bara prat: prat om förstudier, prat i webbfilmer, prat om samverkansavtal. Inga resultat.

Så jag mejlade Strandhäll, hon sa ju att hon ville ha resultat NU, och NU var för ett år sedan. Hon har tyvärr inte svarat på mitt mejl, som jag skickade för sju veckor sedan. Så där hittade jag varken resultat eller prat.

Till sist då, tillitsreformen som jag nämnde i början, den som skulle låta proffsen vara proffs? Jo, den har faktiskt producerat ett delbetänkande, som handlar om ersättningsmodeller inom vård och omsorg, alltså på vilket sätt resurser fördelas. Det låter ju lovande – det låter som om det skulle kunna handla om hur man kan rikta resurser till rätt ställe. Men tyvärr säger utredningen att den kom fram till att det inte spelar någon roll hur resurser fördelas. Man ska inte hålla på och tjafsa om pengar, säger utredningen till regeringen, utan man ska jobba med andra styrmedel. Med dialog och uppföljning. Med prat, helt enkelt.

Så sammantaget. Tillitsreformen tycker inte att resurser spelar någon roll. Strandhäll uttalar sig inte längre i media om Försäkringskassan och svarar inte på mejl med direkta frågor. Välfärdens arbetsgivare och fackförbund vidtar inga konkreta åtgärder. Och Försäkringskassan själva låter sin “intensiva dialog” bestå av några möten med kommuner, men sin handläggning bestå av avslag efter avslag efter avslag.

Kära vänner, jag tror faktiskt att vi har ett läge där byråkrater och politiker bara levererar prat, och låter oss medborgare stå för allt resultat, genom att vi inte längre tillåts vara sjukskrivna.

Jag hoppas att ministrarna Shekarabi och Strandhäll följer den här demonstrationen via Facebook. Om ni gör det, så vill jag avsluta med en uppmaning till er: Låt inte er mandatperiod bestå av prat utan resultat. Kalla till er era utredare och generaldirektörer och begär att de hjälper er att skapa balans mellan krav och resurser i välfärden, och en mänsklig sjukförsäkring.

Sidor: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11