I Aftonbladet Debatt skrev Ulla Andersson och Nooshi Dadgostar från Vänsterpartiet en artikel om att det bör undersökas vad som händer när folk nekas sjukpenning eller sjukersättning. Vi är många som vet svaret men en genomgång med svart på vitt om antal drabbade och en beskrivning av vilka konsekvenser det fått för deras liv vore ett dokument som inte kan avfärdas lika lätt som vittnesskildringar som brukar kallas för enskilda fall. Här gör vi en fallbeskrivning som många tyvärr nog kan känna igen sig i.
“Vad händer när min man inte kan eller vill överklaga mer?”

För ganska exakt tre år sedan skrev vi om en person som från att ha varit sjukskriven hundra procent i flera år över en natt av Försäkringskassan bedömdes fullt arbetsför. Läs gärna det inlägget “Mellan stolarna”.

Personen ifråga lever fortfarande i en karusell av ansökningar och överklaganden, läkarintyg och avslag, täta kontakter med vården, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Det är den biten av hennes liv men hur påverkas hennes liv i övrigt? Hur påverkar det hennes familj och anhöriga?

Vad har hänt sedan sist? Då för tre år sedan hade du just hamnat mellan stolarna och Försäkringskassan bedömt dig som fullt arbetsför och Arbetsförmedlingen till sist ändå skrev in dig men med bedömningen “icke arbetsför”.
Jag är fortfarande mellan stolarna, sjukskriven av min läkare men står helt utan inkomst sedan 3 år tillbaka. Försäkringssamordnare på FK (Försäkringskassan) har nyligen sagt att FK anser att Arbetsförmedlingen är ansvariga för min situation. Så båda myndigheterna avsäger sig ansvaret om mig och ingen av myndigheterna är intresserade av eller vill samarbeta med min läkare för att lösa min situation. Jag har sökt sjukersättning sex gånger under de senaste tre åren.
Jag har fått nej av FK och omprövning av FK fem gånger hittills.

Detta trots att min läkare gång på gång anger att alla rehabiliteringsmöjligheter är uttömda och att jag helt saknar rehabiliteringspotential. FK skriver i sina avslag motiveringen ”inga nya medicinska uppgifter har tillkommit”.
Jag var heltidssjukskriven för 3 år sedan och hade då varit det i fyra år och över en natt blev jag ”friskförklarad” och nu tycker FK att min läkare ska hitta på att jag är ännu sjukare än vad det hela tiden stått i mina läkarintyg och vad AF (Arbetsförmedlingen) anser? Räcker det inte med att vara kronisk sjuk och att AF gör bedömningen ”icke arbetsför”? Borde det inte vara så att AF och FK samarbetar, så när AF anser att de inte kan fixa arbete/aktivitet till människor som är för sjuka för det, att man hamnar tillbaka hos FK?

Under dessa år har jag dessutom även fått paniksyndrom som tillkommit när stressen blev för hög och jag var inlagd för utredningen av mitt hjärta på intensiven, men trots detta skriver FK att inga nya medicinska uppgifter har inkommit. Läser de ens?

FK utgår alltså fortfarande från en bedömning en handläggare på FK, som aldrig träffat mig gjorde och de struntar i alla intyg och teamutredningar gjorda av läkare, psykologer, arbetsterapeuter, sjukgymnaster m.fl. Vi är många som FK satt ”mellan stolarna”. Hur kan en person på FK, som inte är medicinsk utbildad, få förstöra så många människors liv och välmående?

FK har bara bestämt sig att avslå och detta bekräftade deras försäkringssamordnare i Halland. Han sa att han tror att jag kommer få nej på alla beslut tills jag får en dom att jag har rätt till sjukersättning. Vad händer när min man inte kan eller vill överklaga mer? Vad händer om jag aldrig får rätt? Jag sitter oavsett fast “mellan stolarna” utan inkomst.

Jag fick nej i Förvaltningsrätten på min första ansökan om sjukersättning som gjordes för tre år sedan.

Det var tre politiker som satt som nämndemän i Förvaltningsrätten i Göteborg. En från Liberalerna och en Socialdemokrat som sa nej. En Socialdemokrat var skiljaktig och ansåg att jag med ME/CFS är berättigad till sjukersättning.

Jag läser om andra som får rätt. Är det slumpen?

Nyligen fick jag besked att jag inte får prövningstillstånd för det första fallet i Kammarrätten. Jag har väntat tre år på detta beslut och jag får inte ens min sak prövad. Juristens kommentar var: ”För mig är det obegripligt att kammarrätten inte meddelade prövningstillstånd.”

Så nu är det fastställt att jag som har en kronisk neurologisk sjukdom som ME/CFS varken har rätt till sjukpenning eller sjukersättning från FK eller har rätt någon hjälp från AF, då de anser att jag inte är arbetsför.

Så hur får jag upprättelse?

I augusti skickade jag in ansökan om sjukersättning för sjätte gången men jag har inte fått en handläggare ännu.

Alla rehabiliteringsförsök är uttömda men FK avslår även sjukersättning då inget nytt tillkommit.

Då jag har kronisk neurologisk ME/CFS så ska jag inte utsätta mig för stress då min sjukdom riskerar att kroniskt försämras. Tre år utan inkomst och med stressen och maktlösheten över att låta någon annan överklaga då jag inte klarar det själv och tvingas leva på min mans inkomst, har gjort att jag har blivit sämre.

Det ironiska är att i domen från Förvaltningsrätten står det att de tror att jag kanske skulle kunna bli något bättre om jag inte utsätts för yttre stress. Stress som i allra högsta grad FK är med och orsakar. ME/CFS är ändock en kronisk sjukdom och om man någonsin blir frisk, så kommer det ta lång tid och den yttre stressen och belastning måste bort. Så om FK tar bort min största stress som är att jag sitter fast “mellan stolarna” så kan vi om några år se om jag har blivit bättre eller om försämringarna var kroniska. Nu är det inte möjligt att bedöma. Ska jag leva på 0 kr så försvinner inte stressen över min obefintliga inkomst. Moment 22.

Försämringarna som Förvaltningsrätten beskrev är för övrigt samma försämringar som FK anser inte är några ytterligare medicinska försämringar i sina beslut.

Har du någon inkomst nu? Om inte, hur klarar du dig och när senast hade du inkomst?
Jag bollas fram och tillbaka och står helt utan inkomst sedan över 3 år tillbaka på grund av att FK sänkte min SGI till 0 kronor i och med att AF skrev in mig som “icke arbetsför” i sitt system. Därför att jag har SGI 0 kr avslås alla mina ansökningar om sjukpenning med motiveringen att min SGI är just  0 kronor. Jag hade senast en inkomst sommaren 2015. Min man försörjer mig och min familj.

Hur har din kamp med/mot myndigheterna påverkat din hälsa?
Jag har en kronisk neurologisk sjukdom som heter ME /CFS.
► ME/CFS står för myalgisk encefalomyelit/chronic fatigue syndrome. Myalgi betyder muskelsmärta och encefalomyelit är en inflammation i hjärnan eller ryggmärgen. Tidigare kallades sjukdomen ofta kroniskt trötthetssyndrom. Den beteckningen har dock kritiserats för att vara missvisande.
Sjukdomen medför bl.a ökad smärta när jag utsätts för stress/belastning och försämring av detta kan försämra mitt tillstånd kroniskt.

Jag har försämrats och blir sämre varje gång vi behöver överklaga. Det är stressande att inte ha någon inkomst och leva och vara beroende av någon annan.

Eftersom jag inte klarat att överklaga själv så får jag dessutom be andra om hjälp. Min man betalar även juristen, så min man har gjort allt jobb, men jag blir stressad och sämre varje gång jag ser ett brev från FK/Förvaltningsrätten/Kammarrätten. Maktlösheten är stressande. Att både FK eller AF vägrat att samarbetar med min läkare för att lösa den situationen de satt mig i gör mig helt maktlös. Myndigheterna kan inte ens enas med varandra och det är som att de sitter i en sandlåda och skyller ifrån sig men det är mitt liv, min hälsa och min framtid som står på spel.

Har din familj påverkats och hur i så fall? Både rent fysiskt som sämre ekonomi och/eller begränsade möjligheter.
Ja, självklart påverkas min man. Min man gör alla överklagningar av beslut med hjälp av juristen (det har överklagats ca 15 beslut) då jag inte klarar av det. Det kostar honom både tid och pengar. Jag har en oro för att han ska ge upp för jag klarar det inte själv.

Ekonomiskt gör vi inte av med så mycket pengar då vi oftast är hemma. Att leva med ME begränsar möjligheten till att resa och vara ute på nöjen. Jag har helt enkelt inte energin. Så ja, där drabbas familjen i viss mån. Vi har en husvagn och gör kortare resor och våra föräldrar har stöttat oss så även vi har fått lite semester.

Har myndigheternas behandling av dig påverkat hela din familjs hälsa?
Ja, det påverkar min man som också blir stressad av den tiden han får lägga på detta och att myndigheternas vägran att hjälpa till och lösa situationen. Han har lagt ner mycket tid och pengar för att hjälpa till men det har hittills varit helt meningslöst.

Har du kunnat få hjälp någonstans ifrån?
Nej. Min läkare ringer i princip alla handläggare och andra som varit inblandade i mina fall, men inget annan hjälp eller samordnare finns att få. Jag har frågat efter det.

Min man betalar juristen. Så vitt jag vet så finns ingen ekonomisk hjälpa att få heller. Har man ingen snäll sambo/partner/släkt/vän som driver fallen och betalar en ev jurist så är det förmodligen fåtal som klarar av att överklaga när myndigheterna satt personen ”mellan stolarna”. Jag har hört om många med ME/CFS och andra svåra sjukdomar som gett upp både pga ekonomin och för att man inte klarar det själv. Jag är tacksam över min man för utan honom hade jag inte klarat det.

Jag har varit i kontakt med FK huvudkontor, försäkringssamordnare, chefen och chefens chef på kontoret för sjukpenning och sjukersättning och AF samt mailat till Socialdepartementet många gånger och på talat problemet med att jag hamnat “mellan stolarna” och att jag behöver deras hjälp härifrån. Första kontakten togs för 3 år sedan. Ingen av myndigheterna har tagit ansvar utan har skyllt på varandra och hänvisat till “någon annan” under 3 års tid. Min läkare ringer alla kontakter vi fått på FK men ändå är ingen villig att lösa detta i mitt fall trots att de fått direktiv om att ingen ska hamna mellan stolarna. Hur kommer jag härifrån? Vems är ansvaret när de två myndigheterna inte klarar att samarbeta i fall som mitt?

---

Så kan livet se ut för dem som hamnat mellan stolarna. Olika livssituationer ger olika problem men gemensamt för alla är sjukdom, fattigdom och oro och ingen blir friskare av det. Jag hoppas verkligen att den utredning som efterlyst av Ulla Andersson och Nooshi Dadgostar från Vänsterpartiet blir verklighet och att man där också ser hur det påverkar anhöriga till den drabbade. Det brukar talas om utanförskap och jag vet inga som är mera utanför än de som hamnar utan stöd från våra trygghetssystem. Och tänk på det om det kommer att publiceras siffror på hur sjuka drabbats att bakom varje liten siffra står en sjuk och dess anhöriga.

Ulla Andersson och Nooshi Dadgostar skriver i Aftonbladet:
Vänsterpartiet föreslår att en granskning tillsätts. Vi vill att en systematisk genomgång görs över hur de som nekats sjukpenning eller sjukersättning påverkats.

Vi vill att konsekvenserna dokumenteras i syfte att synliggöra vilka följder de politiska besluten fått för enskilda men också på systemnivå. I analysen bör det också ingå vad effekterna har blivit på svensk sjukvård och för rättssäkerheten.

Allt det här vill vi få dokumenterat och analyserat, inte minst för att ge någon form av upprättelse för alla dem som fått sina läkarintyg indragna som inte skulle haft det. Men också för att dra lärdom och kunna fatta de beslut som behövs framöver.

Debattartikeln i Aftonbladet den 23 oktober – Ge upprättelse till dem som jagas av F-kassan

Vad är ME/CFS? Länk till informationssida