I sjukförsäkringen finns luckor, falluckor man kanske skulle kunna kalla dem? När det kommer till antal så går det säkert att få ihop 24 stycken, som en adventskalender eller kanske som en önskelista. En önskelista över det vi önskar bort. Vi ska varje dag presentera en brist, svaghet eller annat som behöver åtgärdas inom sjukförsäkringen. Korta inlägg och inte alltid med förslag på lösningar utan bara en problembeskrivning. Du gärna får komma med kommentarer om hur du ser på det. Vi tar idag lucka 7.
I arbetsgivaravgiften finns flera delar, en del är sjukförsäkringsavgiften och en annan del heter “allmän löneavgift”. De pengar som hamnar i delen för löneavgift är som en veckopeng för politiker, den är inte öronmärkt som de andra sex delarna är. Löneavgiften har under de senaste cirka 10 åren tagit över en stor del av sjukförsäkringens del och har använts till att finansiera annat, framför allt jobbskatteavdragen. Man har alltså tagit från sjuka för att finansiera sådant de själva inte kan ta del av. När sedan sjukförsäkringen inte går med vinst längre så är det just de sjuka som politiker säger sig inte ha råd med. Kom också ihåg att alla de skattesänkningar som gjorts aldrig kommit sjuka till del. Eller jo, en skattesänkning har vi faktiskt fått! I mars 2017 lyckades Vänsterpartiet att få igenom en skattesänkning för sjuka med 120-130 kronor i månaden.
Så vad som hänt var att man såg att sjukförsäkringen gick med stort, riktigt stort överskott till och med. Då kunde man inte hålla fingrarna borta utan tog de pengarna och i arbetslinjens namn gav man de pengarna till friska med arbete. När sedan de där friska blir sjuka så finns det inga pengar och det är hårdare regler för att få det lilla som finns.
Det är ju så man måste göra om den lilla pott som blev kvar inte räcker utan att staten skjuter till pengar till sjukförsäkringen. Och så kan man säga att sjuka kostar för mycket.
Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.