Det är snart tio år sedan som det genomfördes landsomfattande manifestationer mot utförsäkringarna i sjukförsäkringen. Evenemanget kallades för “Påskupprop mot utförsäkringarna” och den som startade det hela och väckte frågan var Charlotte Therese Björnström. Att manifestationen blev så omfattande och stor berodde på det arbete som gjordes för att få med kyrkan på att organisera och genomföra manifestationerna. Nu tio år senare deltog för ett tag sedan på ett webbinarium där en panel diskuterade “Sjukförsäkringen om tio år”. Så nu har jag tänkt  tio år både bakåt och framåt. Hur var det för tio år sedan? Hur är det nu och hur kan det bli?

För tio år sedan var jag utförsäkrad och i chock. Jag tror, eller rättare sagt, jag vet att vi var många där och då som gick igenom samma upplevelse. Hur ända in i glödheta kunde man bli utan ekonomiskt stöd när man saknade arbetsförmåga? Att Försäkringskassan bara sparkade ut sjuka i ett fullständigt fritt fallande trodde jag berodde på att de gjort fel, att det blivit ett misstag och jag kände mig helt ensam. När sedan Påskuppropet tog kontakt med mig genom en diakonissa i Linköping gav det mig hopp, jag var dessutom inte ensam. Hon hade hittat mig genom en artikel i lokalpressen och på den vägen kom jag in i arbetet mot brister och fel i sjukförsäkringen.

Fokus då för tio år sedan var “stoppa utförsäkringarna” och vi kämpar ju faktiskt fortfarande med den biten. Den återuppstår som ett huvud på en hydra och återkommer ständigt i nya former och vid olika tidpunkter  i rehabiliteringskedjan. Det är lätt att tappa modet och att delta på ett webbinarium som ställer frågan om hur vi kan arbeta redan nu för att stärka sjukförsäkringen om tio år kan kännas helt hopplöst. Tio år…..
Hur många ska hinna drabbas på de åren och hur ska man orka? De senaste tio åren har ju ingen lyckats att skapa en trygg sjukförsäkring. Men en del har faktiskt hänt, små justeringar och ändringar har faktiskt gjorts men de stora felen lever envist kavar. Många är engagerade, det är privatpersoner, organisationer och till viss del även politiker. När man tänker på det så är det väl endast en del politiker som motsätter sig förstärkning av sjukförsäkringen, andra påpekar bristerna och vill se förstärkningar.

Men är det nattsvart, är det lika bra att ge upp hoppet om att vi ska kunna få till en förändring? Nej, man kan ju tycka att tio år är en lång tid och det är det faktiskt och har vi investerat så mycket tid, kraft och energi redan så vore det dumt att inte orka lite till. Eller tio år till. Och som sagt är vi många nu och många har varit med sedan start och är både kunniga och erfarna. Tillsammans kan vi påverka.

Webbinariet som hölls med en panel bestående av bl.a av politiker, fackföreträdare, statsvetare, forskare. debattörer och läkare gav mig en massa energi och hopp. Det som slog mig var att alla i stort sett identifierade samma problem utifrån sin egen roll i debatten och vi såg också likande lösningar på dessa problem.

Just nu så upptäcker fler och fler att sjukförsäkringen faktiskt inte fungerar och jag föreställer mig att många blir lika chokade när de kastas ut ur sjukförsäkringen idag som jag blev i november 2010 när jag utförsäkrades. Även om vi tycker att vi skrivit spaltmeter efter spaltmeter om det, att vi pratat i åratal om det så har nog folk trott att “det drabbar aldrig mig”. Nu borde vi alla ta nya tag och “utnyttja” den uppmärksamhet frågan har. När vi nu är så många som vill ha en sjukförsäkring som håller måttet så behöver vi hjälpas åt att påverka de politiker som tycker annorlunda, de har inte folket bakom sig och det behöver de få höra.

“Det är i riksdagen det bestäms, det är där riksdagsledamöterna trycker på röd, grön eller gul knapp när röstningarna sker. Det är inte regeringens ensamma ansvar, inte heller socialförsäkringsministerns ensamma ansvar – det är hela riksdagens ansvar och jag vill att vi utkräver det nu.

Den riksdagsman som inte vill ställa sig bakom de lagförslag som presenteras ska tala om det och motivera det.

Vi som debatterar sjukförsäkringen har flera gånger sett att människor blivit hoppfulla och trott att en förbättring är på väg – för att sedan bli besvikna. De få förbättringar som gjorts har varit små och inte förändrat situationen nämnvärt.

Dessa människor applåderar inte, de är urless och luttrade, de har armarna i kors över bröstet tills förändringarna kommit. Så låt oss nu se att det läggs lagförslag, att de röstas igenom och att de träder i kraft. Uppmuntra och stöd den politiker som verkar för en bättre sjukförsäkring och kräv svar om varför från den som inte gör det.” /Ur Aftonbladet

Vi jobbar för att det ska applåderas i riksdagen igen men då av motsatt anledning och av ledamöter från båda sidor. I beskrivningen till videon står “5 juni 2008 klubbas beslutet om kraftigt försämrade sjukförsäkringar i riksdagen, människor tvingas söka socialbidrag, utkastas från försäkringskassor, fattiggöras, påtvingade uppsägningar från arbete, När beslutet fattades i riksdagen applåderades det av de borgerliga riksdagsledamöterna..”