Nu är vi inne i valåret 2022 och den första partiledardebatten har gått av stapeln. Jag följer med i anföranden och repliker för att inte missa något om sjukförsäkringen. Det var lite tunt, vilket kanske var förväntat, men Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar tog upp frågan med Moderaternas Ulf Kristersson.

Det är valår och nu spekulerar alla i vad som ska bli de viktigaste frågorna i valarbetet. Vi vet att det kan vara svårt att hålla en fråga om sjukförsäkringen högt upp på den listan. Därför blir vi glada när Nooshi Dadgostar gör det. Gång på gång.

Nåja, så här lät det iaf i riksdagen när årets första partiledardebatt gick av stapeln.

Ulf Kristersson från Moderaterna har just haft sitt anförande och Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar tar replik.
Text från riksdagen.se och bilder från partiledardebatten.

Fru talman! Ulf Kristersson har ju varit socialförsäkringsminister i en alliansregering. Fredrik Reinfeldt och Alliansen gjorde mycket omfattande försämringar i sjukförsäkringen när det begav sig. Löntagare som hade betalat in till sjukförsäkringen fråntogs i princip sin försäkring, och alliansregeringen använde pengarna till att göra mycket annat som de tyckte var trevligt.

Om man ska vara helt ärlig bidrog inte heller Annika Strandhäll, som ju efterträdde Kristersson, till att förbättra situationen. Trots Socialdemokraternas eviga löften om bättre välfärd fortsatte även hon att utförsäkra svårt sjuka personer.

Nu har vi ett genombrott. Vänsterpartiet har genomfört ett stort antal förbättringar i den här budgeten: ökad garantinivå i sjuk- och aktivitetsersättningen, bostadstillägg och bättre regler för att kvalificera sig. Vilka av dessa saker vill Ulf Kristersson ta bort? Prata gärna om karensdagen och stupstocken också.

Kristersson svarar.
Fru talman! Som jag just sa till Annie Lööf tar jag gärna fasta på sakståndpunkter där vi tycker lika, och jag tar lika gärna fasta på skiljaktigheter där vi inte tycker lika.

Nooshi Dadgostar uttryckte sin ståndpunkt men sa fel på slutet: Mycket omfattande förbättringar är vad jag genomförde under min tid som socialförsäkringsminister. Jag gjorde mycket omfattande förbättringar av en försäkring som är jätteviktig men inte funkade. Det var en försäkring som, med Göran Perssons ord, ledde till dubbelt så höga sjukskrivningstal som vad vi borde ha. Det var hundratusentals förtidspensionärer som kunde arbeta. Människor hade dubbelt så långa sjukskrivningstider som i andra länder. Så kan man inte ha det. Då äventyrar man välfärdssystem som är jätteviktiga för människor som ibland blir sjuka och måste komma tillbaka till jobbet.

Dessa förändringar gjorde jag, och det berodde på att jag tror på den svenska grundläggande modellen: Arbeta när du kan, var sjuk när du inte kan jobba, och kom tillbaka till jobbet så fort som det över huvud taget är möjligt. Arbetslinjen kallar vi detta för.

(Applåder)

Fru talman! Jag noterar att Ulf Kristersson inte vill säga vilka försämringar han vill genomföra. Det är ett besked som svenska folket vill ha det här valåret.

Ulf Kristersson representerar ju en regering som utförsäkrade närmare 100 000 svenskar ur deras egen försäkring, som de själva betalat för. Ulf Kristersson, respektera äganderätten!

Se till nu att vi får en försäkring som fungerar för Sveriges löntagare! Det är det som är arbetslinjen. När man kommer in i jobb ska man också vara försäkrad i det arbetet, för vi betalar för det själva.

Jag ställer frågan igen, eftersom Ulf Kristersson inte ville svara tidigare. Han får en ny chans att berätta för svenska folket vad han vill göra för framtiden.

Vilka delar av detta tänker Ulf Kristersson rulla tillbaka? Är det garantinivån han tänker sänka? Ska bostadstillägget sänkas? Ska skatterna höjas igen för personer som har sjuk- och aktivitetsersättning? Ska karensdagarna utökas? Ska stupstocken återinföras, Ulf Kristersson?

 Fru talman! Vi som har jobbat ganska många år med socialförsäkringar vet några saker. En sådan sak är: Om man inte kan arbeta och aldrig mer kan jobba ska man ha förtidspension, det som heter sjuk- och aktivitetsersättning på byråkratisk svenska. Det får man också i Sverige. Är man inte nöjd överklagar man till domstol. Om man däremot skulle kunna återkomma till arbete ska man så snabbt som möjligt få hjälp och stöd för att komma tillbaka till arbetsmarknaden och försörja sig själv igen. Den grundprincipen är för mig helig. Den som aldrig kan jobba ska få hjälp och stöd och förtidspension. Den som kan jobba ska tillbaka till arbetsmarknaden.

Dagens problem, fru talman, ser lite annorlunda ut. Det stora bekymret i dag i fråga om bidragsberoende handlar om att hälften av landets vuxna invandrare inte kan försörja sig själva. Det är dagens utanförskap. Det handlar tyvärr inte om socialförsäkringar, för de ligger inte där över huvud taget. Det handlar om socialbidrag som inte fungerar, svenskkunskaper och dålig utbildning. Människor som kan jobba ska jobba, för om de inte gör det får alla andra i stället betala för dem.

(Applåder)

Nooshi Dadgostar fick inte svar på de frågor hon ställde men det finns ju ändå en hel del svar på hur moderaterna ser på sjuka och på sjukförsäkringen. Som till exempel:

“Mycket omfattande förbättringar är vad jag genomförde under min tid som socialförsäkringsminister.”
Vi som drabbades, som nu drabbas och de som kommer att drabbas av arvet från Kristerssons “omfattande förbättringar” håller inte med om att de var förbättringar. Vi ser fortfarande att det som finns kvar från hans tid som socialförsäkringsminister är en del av det som fortsatt ger problem, kanske nu främst den så kallade rehabiliteringskedjan.

” Är man inte nöjd överklagar man till domstol.”
Att det finns möjlighet att överklaga ger inte frikort till att ha en ickefungerande sjukförsäkring. Att överklaga innebär mycket och krävande arbete, man ska få till kompletteringar, kanske skaffa nya intyg från läkare och så ska man klara det också, oavsett diagnos. Sedan kan det ta väldigt lång tid innan fallet tas upp, vilket det inte finns någon garanti för att det gör över huvud taget. Under den här tiden, som kan sträcka sig över åratal, ska man dessutom kämpa med en ekonomi som totalt havererat. Att då dessutom komma med, som Kristersson gör, att “människor som kan jobba ska jobba, för om de inte gör det får alla andra i stället betala för dem” är både hånfullt och insiktslöst. Vem skulle frivilligt sätta sig i den situationen att man är utan inkomst eller har en väldigt låg och osäker sådan, om man hade ett val? Det är inte de här människorna som kämpar för sitt liv och försörjning som behöver den sortens uppmaningar.