Innehåll.

1. Presentation av oss
2. Tidsgränser i sjukförsäkringen
3. Skäliga ersättningsnivåer
4. Återställande av sjukförsäkringsavgiften
5. Förebyggande arbete – identifiering av orsaker
6. Rehabilitering som passar
7. Ökad rättssäkerhet

 

1. Presentation

 

Vi är solrosuppropet.se

Solrosuppropet.se härstammar ur gräsrotsrörelsen Påskuppropet som 2011 samlade tusentals landet runt i protest mot utförsäkringarna. Ett år då tiotusentals personer utförsäkrats och fråntagits rätten till vår gemensamma välfärd. Solrosuppropet.se är en avknoppning av den rörelsen och verkar genom att debattera och informera genom egen hemsida och olika media. Solrosuppropet är en partipolitiskt och religiöst obunden förening och drivs helt ideellt av människor som själva drabbats av sjukdom och/eller nedmonteringen av sjukförsäkringen.
2015 är vi uppe i över 100 000 utförsäkrade och 10 000 har utförsäkrats två gånger. Många är nu på väg mot sin tredje utförsäkring.

Vi vill också se en fungerande rehabilitering, en som inte bara är det tillnamnet.
Vi tror på ett förebyggande arbete med arbetsmiljö och anställningsformer som främjar hälsa och arbetsförmåga.

 

Solrosuppropet.ses målsättning är

– att sprida kunskap om samhällets allmänna försäkringar och de lagar som ligger till grund för dem,

– att granska och kritisera hur olika myndigheter tillämpar de lagar som ska styra deras arbete,

– att granska och kritisera regeringens och riksdagens beslut rörande de allmänna försäkringarna.

– att granska och kritisera regeringens, politikernas och enskilda debattörers uttalanden om socialförsäkringarna.

 

2. Tidsgränser i sjukförsäkringen

 

Viktigast av allt: avskaffa den bortre tidsgränsen.

Sjukdomar kan inte tidsbegränsas, samma sjukdom tar olika lång tid för olika individer att läka och återhämta sig ifrån.
Man kan ha olika grad av sjukdom eller skada samt olika förutsättningar för tillfrisknande. Den oro som det innebär att ha en tidspress är inte till nytta utan snarare tvärtom.

Oron för ekonomin och den otrygghet som följer med densamma kan vara motverkande. Att inte veta hur man ska ha råd med mediciner, behandlingar, mat och boende dränerar den energi och kraft man kunde använt till återhämtning.
Men ska man få vara sjukskriven hur länge som helst?
Ersätt den frågan med: får man vara sjuk hur länge som helst?

 

I den bästa av världar blir alla friska och återfår sin arbetsförmåga inom överskådlig tid men när så inte sker bör man inte kastas ut ur sjukförsäkringen utan att i sådana fall gå vidare till ett annat system som ger ekonomisk trygghet.

Vi ser många sjuka, med läkarintyg, som nu återfinns i Arbetsförmedlingens siffror och ofta i FAS 3.
Det brukar kallas för att de “är närmare arbetsmarknaden” men de är inte friskare – bara fattigare och otryggare.

 

Vid en sjukskrivning som inte antas avslutas inom kort tid bör man inrätta individuella tidpunkter för stöd, inte allmänna tidsgränser.
Intentionen bör vara att få den sjukskrivne frisk så fort och bra som möjligt, inte så fort som möjligt ut ur försäkringen.
Med individuella tidpunkter läggs fokus mera på utvärdering av tidigare insatser och åtgärder samt på planering  för fortsatt arbete.
Här är viktigt att alla aktörer är med och tar ansvar, alla från individ till myndighet och vård.
Någon kanske behöver stöd vid tätare tidpunkter och någon mera sällan. Om individen själv får vara med och planera och utforma sin plan är förutsättningarna mycket bättre än om man bara upplever att samtal och möten är för kontroll och att beslut tas utifrån en redan fastställd och allmän mall.

 

Vid borttagande av bortre tidsgränsen är den försäkrades SGI skyddad på ett annat sätt än nu då den efter varje utförsäkring sjunker eller kan förloras.

 

Efter införandet av den bortre tidsgränsen ökade inte avslutningssannolikheten efter ett års sjukfrånvaro utan var i stort sett oförändrad. Det som minskade var avslutade sjukfall innan ett år.
Den bortre tidsgränsen har inte varit en reform som fungerat för att sänka sjuktalet vilket borde tyckas bevisat genom att sjuktalen sjönk innan den infördes och återigen steg samtidigt som konsekvensen av den samma började drabba sjuka vid årsskiftet 2009/2010.

3. Skäliga ersättningsnivåer

 

Vad som är en skäligersättningsnivå som ger en skälig levnadsstandard är svårt att uttala sig om. Vad ingår i en “skälig levnadsstandard”?
Helt klart är att grundbehoven bör ingå, mat, mediciner, vård och boende är grundläggande.
Att lämna en siffra är svårt men det bör finnas garantibelopp som säkerställer att man har råd att äta och bo.
Enligt IFS (Inspektionen för socialförsäkringen) har de reala disponibla inkomster minskat mellan 1992 och 2012 för typhushåll där den ensamstående föräldern får sjukersättning på garantinivå med 8 procent. (Rapport 2014:4 Utvecklingen av socialförsäkringsförmåner sedan 1990-talet)
Så även om man får sin ansökan om sjukersättning beviljad så kan man hamna i en situation där man även fortsättningsvis får söka försörjningsstöd.

.Intentionen att socialförsäkringar ska ge en standardtrygghet och därigenom stärka medborgarnas frihet, ge frihet från oro för den egna ekonomin när människor inte kan försörja sig genom arbete fullföljs ej.
Att höja taket i de ersättningar som mestadels ges under en begränsad tid och samtidigt inte höja golvet i de ersättningar som för det mesta utgår livslångt är inte ett sätt att minska oron för ekonomin, den livslånga oron

 

Hamnar man på så låg ersättning att det berättigar försörjningsstöd och sedan blir beviljad det från kommunen lever man fortfarande lågt och långt under vad konsumentverket anser vara en skälig levnadsstandard.
Dessutom är försörjningsstödsnivån uträknad ifrån att det ska vara under en kort period, inte för resten av livet.
Här cementerar man fattigdom och upplevelsen av att inte kunna påverka sin egen situation samt att känslan av att vara misstrodd som sjuk är kontraproduktiv.

Har du partner eller ägande blir du heller inte beviljad försörjningsstöd utan kan hamna i en beroendesits till anhörig eller partner.

 

En höjning av golvet i sjukersättningen hade varit mera brådskande än en höjning av taket i sjukpenningen. Sjukpenning har man i de allra flesta fall en begränsad period medan sjukersättningen oftast är livslång eller i alla fall fram till ålderspension.

 

Bostadstillägg är en bra möjlighet till utjämning eftersom den beräknas på reell bostadskostnad.
Uppmärksammas bör dock det problem som uppstår när hemmavarande barn utan inkomst eller utan förlängda studier fyller arton. Då räknas barnen som “inneboende” och halva bostadstillägget försvinner eftersom de förväntas stå för halva bostadskostnaden oavsett inkomst.
Om man som frisk och arbetande köpte egen bostad så kan man som sjuk bli tvungen att sälja den för att få ekonomisk hjälp och man kan också bli tvungen att slänga ut sina barn.
Man har förlorat rätten till privat ägande och man har förlorat chansen att ge sina barn trygghet.

 

Genom att införa mera flexibla ersättningsnivåer i sjukförsäkringen kan en sjuk ha större möjlighet att utnyttja den del av arbetsförmåga som återstår eller återfåtts.
De nivåer som nu finns, 25, 50 eller 75 procent är begränsande.

Ersättningsnivåerna bör finnas i en tiogradig skala och endast användas när en arbetsgivare redan finns. Det är endast när redan ett arbete prövats och arbetsförmågan fastställts hos befintlig arbetsgivare som arbetsförmågan kan fastställas så preciserat. Om ingen arbetsgivare finns bör de gamla nivåerna användas.

 

4. Återställande av sjukförsäkringsavgiften

 

Den del av arbetsgivaravgiften som är öronmärkt för sjukförsäkringen heter sjukförsäkringsavgift. Sjukförsäkringen gick i början av 2000-talet med stort överskott.
Enligt Folksams rapport Välfärdstendens 2011 uppgick det samlade överskottet i socialförsäkringarna, exklusive arbetslöshetsförsäkringen och pensionssystemet, 2010 till 45 miljarder kronor.

Arbetsgivaravgiften var 2005 32,46 procent och av det gick 10,5 procent till sjukförsäkringsavgiften. 2013 hade den del som går till sjukförsäkringsavgiften sjunkit till 4,35 procent.

Efter  att sjukförsäkringsavgiften har sänkts blev överskottet i sjukförsäkringen 2012 nästan 2 miljarder kronor.

 

Det här är pengar som skulle gått till sjuka och skadade men som istället har använts till att sänka skatten för friska och arbetande.
Höj de skatter som går och återställ inbetalningarna till sjukförsäkringen i samma takt.
Enligt Tomas Lundberg, IF Metall Norrbotten, har det från sjukförsäkringen försvunnit 314 miljarder mellan 2007 och 2014.
Han kallar det för “historiens största stöld av löntagarna i Sverige”

 

Det är inte rätt att ge sjuka skulden för det minskade överskottet i sjukförsäkringen när det är de friska som fått pengarna.
Vill vi ha en fungerande sjukförsäkring för alla så måste alla vara med och betala till den och vi har faktiskt råd då och egentligen redan nu.

 

5. Förebyggande arbete – identifiering av orsaker.

 

Det bästa sättet att ha små kostnader i sjukförsäkringen är att folk håller sig friska och utan skador.

Vad är det som gör folk sjuka och/eller skadade?

Vad som är orsaken i privatlivet skiljer sig mycket åt och kan vara svårt att påverka.

Arbetslivet antas vara största orsaken.
När arbetslivet slimmades i början av 1990-talet ökade belastningen på de arbetande. Kraven höjdes och organisationer slimmades samtidigt som takten höjdes. Detta tros vara en av de större anledningarna till att sjukskrivningarna ökade

Detta samtidigt som företagshälsovården nedmonterades och bristerna inom rehabilitering växte.

Att man sedan senare avvecklade Arbetslivsinstitutet var ännu en sak som bidrog till att försvåra det förebyggande likväl som det rehabiliterande arbetet.

 

Identifiera de arbetsplatser med hög sjukfrånvaro och de med låg frånvaro och då inom samma yrke och/eller kategori.
Vad skiljer platserna åt? Titta på organisation, medbestämmande och delaktighet, arbetsbelastning, arbetsmiljö och även anställningstrygghet. Vad skiljer dem åt och vad överensstämmer?

Vilka är de skillnader som gör att de anställda är så mycket friskare på ena stället och hur överför man de förhållandena på det andra.

 

Återbilda arbetslivsinstitutet, satsa på arbetsmiljö.

 

6. Rehabilitering som passar

Rehabiliteringskedjan som förra regeringen införde var ingen rehabilitering värd namnet utan mera ett verktyg för att vid olika tidsgränser försöka få ut folk ur sjukförsäkringen.

De ansvariga för reformen vill gärna hävda att rehabiliteringskedjan varit framgångsrik och fungerat väl. I synnerhet utförsäkringarna.

Enligt IFS:s rapport 2013:6 Personer som uppnår maximal tid i sjukförsäkringen, är det endast 2 procent som efter utförsäkringen är i ett osubventionerat arbete efter 14 månader.

 

En riktig rehabilitering borde innehålla vård och stöd – inte hot om fattigdom.

Att bli utförsäkrad är ingen hälsofrämjande upplevelse och ej heller att själv inte kunna påverka sin situation. Att drabbas negativt av en tidsgräns minimerar de sjukes egna drivkrafter att ta sig tillbaka till hälsa och arbete.
Ett gemensamt arbete där insatser och tidpunkter sätts borde rimligen ha större möjlighet att lyckas än att drabbas av oro och fattigdom.
Eget ansvar och delaktighet ger bättre möjligheter om det samtidigt ges stöd från andra aktörer.
Genom sjukvårdmiljarden finansieras rehabiliteringsgarantin som innebär att kvinnor och män i åldern 16-67 år erbjuds kognitiv beteendeterapi (KBT) Interpersonell terapi (ITP) vid ångest, depression eller stress.
Multimodal rehabilitering (MMR)  erbjuds patienter med långvarig smärta.

 

Flera rapporter har visat på att metoderna inte varit så framgångsrika som man trott utan i många fall gjort folk sjukare. En anledning till detta kan vara att även en evidensbaserad metod bör vara anpassad för individen. Inte alla blir hjälpta av dessa behandlingar men eftersom det var dessa som gav de kliniker som utförde dem extra pengar så var det dessa som erbjöds. Om man tackar nej till någon av dessa metoder när de erbjuds så står man sedan utan någon hjälp. Eftersom en klinik kan få upp till 45 000 kronor per patient så blir det här att ekonomin styr mera än patientens behov.

En baksida av rehabiliteringsgarantin som borde lyftas.

 

7. Ökad rättssäkerhet

 

Att en socialförsäkring är rättvis och rättssäker är viktigt för att den ska fungera och för att människor ska ha ett förtroende för den.

Ska man ha en allmän försäkring som finansieras av skatter måste de som betalar tro på att den fungerar på alla sätt. Både på så sätt att den betalar ut när man blir sjuk men även att de utbetalningar som görs är korrekta.

När Alliansen ville införa reformerna av sjukförsäkringen pratade man mycket om “överutnyttjandet” som inte betyder något annat än fusket.

Folk tog till sig det direkt för fusk som tar pengar gillar man inte.

När sedan fusket visade sig vara 0,04 procent så pratades det inte mera om det. Men förtroendet för sjukförsäkringen var ordentligt skadat.

 

Efter förra regeringens lagande och lappande av sjukförsäkringen finns det för många och krångliga regler och ersättningar. Det gör att inte bara den försäkrade har svårt att tolka och förutse vad beslut ska kunna innehålla utan även att läkarutlåtanden och utredningar tolkas och bedöms olika.
När flera regler och ersättningar kan vara i fråga, inte från bara en myndighet utan flera, gör det inte bara läget osäkert vart man hamnar utan risken finns också att man hamnar mellan stolarna. Det bör inte finnas möjlighet att man av Försäkringskassan blir bedömd som arbetsför medan Arbetsförmedling och läkare bedömer att arbetsförmåga saknas

 

Om man anser att ett beslut från Försäkringskassan är felaktigt kan man överklaga. Först hos myndigheten själv, sedan vidare till Länsrätten, vidare till förvaltningsrätt och därefter eventuellt till kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen.

I ISF:s årsrapport för 2014 kan man läsa att hur man fått sin omprövning bedömd beror mycket på vilken del av månaden man är född. Förklaringen är att ärendena fördelas mellan omprövningsenheterna utifrån födelsedatum och att de olika omprövningsenheterna har olika ändringsfrekvens (andel ändrade beslut). Möjligheten att få rätt vid domstolsprövning varierar i stället beroende på var i landet man är bosatt. Det är stor skillnad i ändringsfrekvens även mellan de tolv förvaltningsrätterna i landet.

Det visar sig också att de personer som anlitar ombud har en större benägenhet att överklaga beslut.

 

Här skulle vi vilja att vanlig rättshjälp gällde. Ett ärende mot Försäkringskassan är det få sjuka som orkar att driva själva eller har råd att anlita hjälp till.

Man bör även se över möjligheten att återinföra tjänstemannaansvaret så att offentliga tjänstemän har ansvar för beslut, och därmed kan bli föremål för disciplinåtgärder eller avsked vid förseelser.