Konventionen om de mänskliga rättigheterna, såväl som den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna är båda inskrivna i grundlagen. Det låter så fint och bra, eller hur? Sverige värnar ju om de mänskliga rättigheterna, så mycket att vi ofta kritiserar andra länder som inte är lika världspolitiskt korrekta som vi.

Men det finns en avgrund i den svenska grundlagen: Om man vill upphäva en lag för att den bryter mot de mänskliga rättigheterna, så måste man pröva den mot grundlagen. Men det kan man inte göra om inte felet är uppenbart. Detta kallas uppenbarhetsrekvisitet.

Att det är uppenbart för alla som har ett samvete att det som händer i samhället är galet, det spelar ingen roll. Ingen lag har någonsin prövats mot grundlagen med motiveringen att den innehåller ett uppenbart fel.

Alla vackra ord om mänskliga rättigheter och konventioner, de förblir bara vackra ord. Verkligheten är lika ful och smutsig och obarmhärtig som den alltid varit.