Idag var det dags igen.
Brev från försäkringskassan (fk) i brevlådan.
Jag har insett att ångestpåslaget har minskat de senare åren när brev från fk kommer i brevlådan. Kände inte särskilt mycket när jag såg kuvertet idag men när jag öppnade det slog det dock till igen. Hårt. Väldigt hårt. Jag var inte beredd på innehållet. Tänkte inte ens tanken att det rörde sig om min sjukersättning. Min rätt till ersättning. När jag läste rubriken kom reaktionen. Omedelbart.
Jag tror ingen som inte farit illa i sjukförsäkringssystemet kan komma i närheten av att förstå känslan. Huvudet liksom bara isade till. Stängde av fullständigt på nolltid. Frös till totalt. Kroppen reagerade också med förhöjd puls, känslan av kyla och ont i nacken.
En stund efteråt slår mig tanken att det kanske ändå är tur att kontrollen var nu, innan nuvarande regering med sd som samarbetsparti har rört sjukförsäkringen.
Har förstått att det inte bara är jag som känner oro. Vi är många som reagerar. Vi gör det olika hårt på olika sätt men många av oss reagerar starkt. Vi får nog leva med detta posttrauma resten av våra liv är jag rädd. Vi som levt med långvarig sjukskrivning och kampen för att först få vara sjukskrivna och sedan få sjukersättning. Det är vad den inhumana sjukförsäkringen vi har nu gör med oss. En sjukförsäkring som försämrades kraftigt från 2010-talet och framåt. Osäkerheten. Otryggheten. Och såklart den låga nivån på ersättningen. Att leva så under många år är inhumant. Lägg därtill allt vi får utstå från omgivning och samhälle i form av ifrågasättande och misstänkliggörande av om vi “har rätt” att vara sjuka och få ersättning
“Kan du inte jobba alls?”
“När ska du börja jobba igen?”
“Något kan du väl göra?”
“Inte ens på deltid?”
“Du ser inte sjuk ut.”
Det är bara exempel på vad vi mer eller mindre ofta får höra. Vi får försvara oss, vår rätt att existera trots sjukdom/skada. Om vi inte haft ersättning från ett gemensamt sjukförsäkringssystem – vem skulle då stå för vårt uppehälle och liv? Föräldrar? Barn? Syskon? Eventuell partner? Eller har vi inte rätt att finnas till?
Jag minns tydligt vad den läkare jag hade när jag ansökte om sjukersättning sa när den äntligen gick igenom, nästan ett år efter ansökan; Lev nu ditt liv så rikt du kan, fyll det med meningsfulla saker i den mån du klarar av det. För det är ju just det, de flesta av oss lever ändå inte som friska men vi försöker att i alla fall ibland låtsas som om vi vore friska för att få livsglädje och meningsfullhet. Vi tvingas anpassa oss efter våra sjukdomar och skador som ibland är osynliga för omgivningen men har man väl fått sjukersättning så är man för sjuk/skadad för att kunna arbeta.
Otvivelaktigt.
Jag håller helt, med men är glad att du inte fick problem. Nu har du några år att pusta ut. Jag blev beviljad sjukersättning för 1,5 år sen men bävar för dessa uppföljningsbrev. Jag undrar hur ofta dom kommer och vilka som får brev som säger att ny metod/medicin finns, nu måste personen visa att den är sjuk…igen. Jag såg att man får ca nån tusenlapp mer nästa år, det är bra men det är ju ingen höjdare, 11.000 och hyran är för hög, maten för hög, läkarkostnader etc, inte lätt. Sen som du själv nämner, folk i ens närhet som vägrar tro på en, t.om inom ens familj som ens vägrar fråga om något, aldrig undrar hur man har det för dom tror helt enkelt inte att man är sjuk, tragiskt är det. Önskar dig gott nytt år.
Jag tror inte dessa brev skall behöva oroa allt för mycket. FK vill visa att dom är aktiva men i själva verket kollar dom bara att du inte jobbar med något sidan om. Har själv fått ett sådant brev och känner igen din känsla.
Så länge man inte gör något man inte får så kan inget hända :-)
Jag googlade FK uppföljning och din artikel dök upp här. Kan bara instämma, jag känner exakt samma sak. Kämpa med sjukskrivningar en massa år, sen sjukersättningen var en pärs sen vänta på en eventuell uppföljning, jag misstänker min kommer nu till våren/sommaren 2025. Jag hoppas jag också får ett brev och inget telefonsamtal, usch, förstår dom inte att man skulle ju hört av sig om man var arbetsför? Visst finns det fuskare där ute men alla kan väl inte anses vara det. Fint att ditt brev var så odramatiskt men surt att det fortsätter så här nu med dessa uppföljningsbrev.