Tiden går – inläggen är numera få – men vi lever som opinionsbildare och proteströrelse.
Påsken 2026 har precis passerat och det är 15 år sedan som kampen kom igång. Det har gjort att vi kikat bakåt.
Tiden som har gått ja, varför syns vi så lite på senare tid? Det har flera skäl:
Ork, hälsa, världsläget, inrikespolitiken, känslan av att vi slåss i luften, att vårt område är dött i politiken och media etc.
MEN problemen kvarstår, vi har samma problem som förr, folk blir sjuka, kan inte arbeta, de får inte vare sig sjukskrivning eller sjukersättning – det har inte blivit bättre, tvärtom.
Vi stötte på ett klipp på facebook från Katalys där Niklas Altermark medverkar där det pratas om att Sverige har blivit en fabrik som producerar fattigdom och att det idag är ca 25000 personer som blivit av med sin SGI, och att det finns folk som menar att det är glassigt att leva på ”bidrag” men Altermark menar att de allra flesta absolut hellre vill kunna arbeta. Titta och framför allt lyssna gärna på det. Men annars är det nästan tyst i både media och politiken, vi hör och ser nästan ingenting. Vad vill politikerna egentligen? Vilka direktiv ges till Försäkringskassan? Vi ser inga förbättringar, det är klart i alla fall, men det hade vi inte heller räknat med, med det politiska styre som varit de senare åren.
I tidningen Kollega som fackförbundet Unionen ger ut var det i senaste numret dock hela tre artiklar som rör vårt område, det har lagts upp på vår fb-sida under den senaste tiden.
Vi har också det vi skrivit om förr, rädslan och oron för konsekvenser. I detta inlägg från förra våren skriver vi om detta under rubriken ”Tänk om det räcker med att ha puls”
För drygt ett år sedan blev två av oss i styrelsen intervjuade om vårt engagemang och rörelsen i stort, den som intervjuade oss gjorde det i forskningssyfte. Våra erfarenheter och tankar ska finnas med i ett forskningsarbete som ännu inte är klart men forskaren Mikael Mery Karlsson kontaktade oss nyligen för att stämma av inför en artikel han skrivit och förhoppningsvis snart blir publicerad. Vi blev påminda om kampen, vad vi har upplevt och hur vi har kämpat och vad vi har åstadkommit genom åren. Vi blev även påminda om den känsla det framkallat i oss. Vi har känt både frustration, ilska, vanmakt men också kamplust och driv. Vi har haft blandade resultat, vi HAR nått fram, vissa saker har vi kunnat påverka, vissa saker har uppmärksammats på grund av oss och andra personer och organisationer har varit delaktiga i kampen, helt klart. Men ändå kvarstår stora problem med en otrygg och osäker sjukförsäkring.
Vi har verkligen slagits för det vi har rätt till, det vi behöver. Vi och sååå många fler. För det är ju så att det är många som drabbats genom alla dessa år – det har hunnit bli hela 15 år! Helt otroligt när man tänker på det. 15 år med mer eller mindre aktiv kamp för en humanare sjukförsäkringspolitik! 2011 arrangerades Påskuppropet och året därpå Solrosuppropet, det var manifestationer på många orter/städer runt om i landet under annandag påsk. Det var mäktigt. Det här var grunden och starten för vår del av rörelsen det som lite senare skulle bli vår förening; Solrosuppropet.se
Under åren har vi skrivit en mängd inlägg på vår egen blogg, vi har delat en ännu större mängd inlägg som andra skrivit på sociala medier på vår facebooksida. Vi har också medverkat på fysiska manifestationer, vi har uppvaktat politiker och ministrar, vi har deltagit i panelsamtal, i lokalradio på olika orter och även nationell radio och vi har varit med på tv. Vi har skrivit debattartiklar, svarat på andras publicerade texter i tidningar tagit replik och vi har blivit tillfrågade som en sorts remissinstans, vi har samarbetat med andra som varit och fortfarande är verksamma inom området. Vi har ändå gjort mycket under åren även om det varit tystare om oss på senare år.
Vad som också blev klart för oss när vi läste artikeln som forskaren skrivit är vad den här kampen gjort med oss på djupet av vårt inre. Känslan av att faktiskt kunna bidra med något, att ha kunnat påverka. Att ha kunnat hjälpa andra att få göra deras röster, tankar, känslor och deras historier hörda. Det är en mäktig känsla att känna. Det väcker känslan av att jag kan, jag duger, jag har ett värde, jag har förmåga – även om förmågan inte räcker till att kunna arbeta.
Men känn dig lugn med att kampen går vidare och att Solrosuppropet.se kommer att fortsätta att bevaka vårt område och bedriva opinion för en tryggare sjukförsäkring skriva blogginlägg och synas på facebook med mera i den mån vår ork och förmåga räcker till. Men vi hoppas att det inte behövs 15 år till av kamp för en bättre sjukförsäkring.
