Utförsäkrade Rosi Öberg har skrivit en tragikomisk jobbansökan. Idag postade Rosi denna ansökan på Facebook. Texten börjar spridas på många håll på internet. Den är absurd, tragisk, riktigt rolig och beskriver den sits som många utförsäkrade sitter i.  LÄS!

“Ang jobbet som…

Hej, jag heter Rosi Öberg och vill söka jobb hos er. Jag har just blivit friskskriven av FK och är nu riktigt sugen på att komma igång och arbeta på den reguljära arbetsmarknaden, vilket jag fått veta att jag kan.

Jag har endast lättare psykiska problem, så jag kan nog passa in bra på er arbetsplats. Böjar jag svamla konstighet är det inget ni behöver bry er nämnvärt om, ring bara en ambulans för då är det antagligen att jag har stressat lite för mycket fysiskt eller psykiskt. Jag har en diagnos på Addisons sjukdom, vilket betyder att jag inte tillverkar eget Kortison, så det händer med jämna mellanrum. Sen tänkte jag att ni skulle kanske kunna utrusta mitt arbetsrum med en säng, ja, jag sover mellan 15-18 timmar per dygn och jag måste ju hålla mig vaken att åka till och från arbetsplatsen. Kanske kan jag hinna med en lunch. Jag kommer bara gå med ut på lunch någon dag i veckan då jag har ork att duscha, annars lovar jag att hålla mig inne på mitt rum.

Ja, sen är det det här med toalett. Jag kan inte alltid sköta min intim hygien så värst bra, så om det kan finnas någon i närheten som vill hjälpa mig om jag har för ont skulle vara toppen :)

Min fibromyalgi ska nog inte sätta allt för många käppar i hjulet under arbetstid. Jag har bara ont med migrerade smärtor, så jag kan ju jobba varierande, men jag lovar att hjälpa till att göra arbetsschema varannan timme, så arbetsdagen flyter på. I planeringen kan vi ju se över att jag inte får fysiskt eller psykiskt stressande uppgifter. Annars kan jag tappa koncentrationen, och bli mycket förvirrad. Men om ni har lite humor kan man ha kul med mig då. Man kan fråga mig saker som jag inte kan svara på, saker som mina egna barns namn försvinner. Kul va? Vet att vi kommer ha det roligt tillsammans.

Jag är helt säker på att ni kommer älska min utåtriktade personlighet. Kan vara lite grinig på morgonen när inte lederna har börjat fungera ännu, men med lite brytande och knakande kommer de snart igång. Värre är det när morgonens värktabletter slutar fungera och jag får ondare i kroppen. Men har jag lite tur så gör det bara ont i låren eller något som jag inte måste använda. Då kan jag lätt använda mina andningsövningar jag lärt mig på en smärthanteringskurs, så kan ni nog få ett leende. Migränsmärtan i kan faktiskt ta kål på humöret, men jag lovar att ha ett påklistrat leende mellan kräkningarna. Men glöm för allt i världen inte att jag måste in på akuten om jag kräks och fylla på med kortison. Annars kommer Addisonskrisen som ett brev på posten. Ja, sen när jag har vilat någon timme kan jag nog vara glad en stund igen. Kanske få något jobb gjort innan tröttheten i kroppen sätter in. Men då blir jag bara matt i alla muskler och de kan domna bort och sånt, men det kan vi nog arbeta runt också, ska ni se. Vi löser det tillsammans, eller hur?

Oj, glömde jag att nämna att jag är ensamstående tre barns mamma, så en och annan VAB timme ska vi väl kunna klämma in?

Negativa sidor? Nä, det tror jag inte att jag har några. Kanske att jag kan låta vresig i kontakt med myndigheter numera eftersom jag har blivit misstrodd och illa behandlad under lång tid. Kan få ånget om jag måste ha kontakt med myndigheter. Men det är löst, för jag har en kontaktperson på en organisation som hjälper mig med alla de kontakterna numera eftersom jag inte klarar av det.

Ja, det var lite om mig. Ser fram mot att ni hör av er!

Med vänlig hälsning Rosi Öberg”