Att en seriös tidning som affärsvärlden publicerar en krönika som är så full av sakfel och okunnighet som “Tillfället gör assistansfifflaren- Rullstolsburne farbror Bosse är också en gås som värper guldägg” är anmärkningsvärt. (Följ länken och du som vet i allafall lite om personlig assistans lär precis som jag förfäras)
Vad som är ännu mer anmärkningsvärt är att Affärsvärlden med hänvisning till sin redaktionella policy vägrat publicera replik på inlägget. Ett inlägg som Intressegruppen för Assistansberättigades (IfA) ordförande Vilhelm Ekensteen skrivit. En man med stor erfarenhet av personlig assistans.
Därför publicerar jag Vilhelm Ekensteens svar här och jag hoppas att det sprids. Till många. För det räcker nu!
Affärsvärlden är en seriös publikation som vi ofta kan ha anledning att vända oss till för att orientera oss i samtidens ekonomi och samhälle. Desto mer beklämmande är det att man givit utrymme åt ett så grovt och osmakligt övertramp som Erik Hörstadius krönika om assistansreformen som öppen syltburk för skändliga bedragare (Affärsvärlden nr 42 16 oktober 2013). För återkommande skribenter som Hörstadius är det förvisso ett konstant problem att finna ämnen att skriva om, man hamnar lätt i frågeställningar där man inte hör till de bäst orienterade, men Hörstadius angrepp på assistansreformen och människor som är beroende av den slår rekord i okunnighet och fördomsfullhet.
Hörstadius har uppenbarligen själv detta på känn, då han säger sig behöva vara cynisk. Det ursäktar honom inte. LSS-lagstiftningen och assistansreformen utgör samhällets stöd för rätten till ett värdigt liv för människor med stora funktionsnedsättningar. Hörstadius skulle inte själv ha velat leva i de institutioner vi befriats ifrån. Om Hörstadius själv haft någon av de funktionsnedsättningar vi har skulle han själv ha känt på sin hud hur viktig assistansreformen är. Det värsta är inte Hörstadius cynism, utan det djupt omoraliska då han inte ett ögonblick identifierar sig med oss som lever med stora funktionsnedsättningar.
Då skulle han ha bemödat sig mer med fakta. Assistansreformen är i princip värd varje krona den kräver. Det så kallade fusket eller de bedrägerier som riktats mot reformen är därför också djupt omoraliska och destruktiva. De har ingenting med den dagligen fungerande assistansen för den överväldigande majoriteten assistansberättigade att göra. De utgör främmande inslag som det är nödvändigt att motverka, och mycket har redan gjorts. Men bedrägerierna har ingen huvudroll i det stora perspektivet. Det tarvliga med Hörstadius inlägg är därför att det lättvindigt syftar till att långsiktigt undergräva rätten för oss med stora funktionsnedsättningar att leva som andra, ett värdigt liv. För en opinionsbildare som Hörstadius hade det varit mer klädsamt och påkallat om han i stället uppmärksammat vad han i förbigående bara nonchalerar: vikten av att vår integritet som myndiga medborgare inte skadas av oproportionerliga kontrollåtgärder.
Vilhelm Ekensteen
Ordf Intressegruppen för Assistansberättigade, IfAPS.
Affärsvärlden har med hänvisning till sin redaktionella policy vägrat publicera ovanstående bemötande av Hörstadius text. Tydligen är det dock förenligt med tidningens redaktionella policy att publicera en text som Hörstadius.“Är det farbror Bosse som sitter där i rullstolen? Ja. Men också en gås som värper guldägg.”
Frågan är om detta vore möjligt gentemot kvinnor, romer, judar, muslimer. Frågan är desto intressantare som Affärsvärlden uppenbarligen anser det fullt acceptabelt gentemot personer med funktionsnedsättning.
Maria Larsson (kd) visar sitt rätta jag och håller med Erik:
https://www.youtube.com/watch?v=g4nkY7q5Sp8