Vi fick en förfrågan om vi ville publicera ett blogginlägg från Maskroskvinnan som hon skrivit. Jag har läst hennes blogg flera gånger och vet att hon skriver utifrån egna erfarenheter och det hon ser händer i samhället med sjuka.
Hon presenterar sig själv så här: Jag är långtidssjukskriven för stressrelaterad ohälsa sedan 14 år tillbaka. Långsamt, tålmodigt och envist har jag jobbat mig tillbaka till 25 % arbetsförmåga. Idag jobbar jag som min egen chef som skribent. Jag bloggar som Maskroskvinnan.

Det är bara några veckor kvar till valet nu. Ett val som jag väntat på ända sedan förra valdagen för fyra år sedan. Vi är många som har drabbats hårt av den politik som Alliansen fört under åtta år. Vi är många som IRL på ett hårt sätt fått uppleva hur klyftorna ökat i vårt svenska samhälle.

Det är en kunskap som historien lärt oss människor sedan länge att ökade klyftor i ett samhälle leder till konflikter. Till främlingsfientlighet. Till rädsla. Till ett svagt samhälle för oss alla.

Trots den kunskapen har Alliansen gjort allt de kunnat för att öka klyftorna mellan människor i Sverige. För mig som långtidssjukskriven har det inneburit åtta års hetsjakt med otaliga blanketter att fylla i. Ökat förmynderi, byråkrati och ökade kontroller. En utförsäkring där min ersättning minskade rejält en period. En otrygghet i socialförsäkringssystemet som inte fanns innan Alliansens tid. Sömnlösa nätter, ångest och oro över att behöva lämna mitt hem under perioder av väntan på ersättning och beslut från Försäkringskassan. En press som fick min redan trasiga hälsa att rasa ännu mer i stället för att läka samman.

Sjuka människor har under Alliansens tid trasats sönder, pressats och misstänkliggjorts. Ibland in i döden. Det är inhumant och en ren stöld av de skattepengar som vi alla betalar in till den sjukförsäkring som man har rätt att få som invånare i Sverige när man blir sjuk.

En försäkring, precis som arbetslöshetsförsäkringen, som finns till för att människor i kris ska kunna känna en viss trygghet som bär dem under mörka perioder. Som hindrar rädslan att växa i ett samhälle. Rädslan att få lämna sitt hem. Rädslan att hamna utanför. Rädslan att inte ha råd att försörja sin familj. Rädslan att inte längre kunna försörja sig själv. En rädsla som ibland kan bli mycket destruktiv för den människa det handlar om. Och också för de människor som finns runt omkring den människan. Eller en rädsla som kan vända sig utåt mot andra, växa till ett hat.

Att ta från de mest utsatta för att ge till de mest rika och till de som har arbete, har varit ett medvetet sätt från Alliansen att öka klyftorna i Sverige. Det banar väg för ett svagt samhälle. Något som allt fler forskare och ekonomer varnar för. Inte bara i Sverige utan ökade klyftor mellan människor är något som försvagar samhällen över hela världen (se Omvärlden).

“I en nyligen publicerad ­artikel av Branko Milanovic, ­före detta chef för Världsbankens forskningsavdelning, visar han hur ­inkomsterna för medel­klassen i såväl USA som ­Europa har stagnerat medan de rikaste dragit ifrån. Han kopplar denna stagnation till framväxten av höger­populistiska rörelser, och varnar för konsekvenserna om inget görs.” (Citat Aftonbladet).

Jag önskar av hela mitt hjärta att människorna i Sverige på valdagen om några veckor röstar fram en politik där målet är minskade klyftor mellan människor och därmed också ett starkt samhälle för alla invånare.

Ett samhälle byggt på trygghet och tillit i stället för rädsla.

Så kommer vi alla att växa.

De som får ge. De som får ta emot.

För så fungerar vi människor.

När vi hjälper vår granne hjälper vi också oss själva.

Lästips: “Nästa gång kan det vara du som ramlar” (Aftonbladet, debattartikel)

Vi tackar Anna-Karin för hennes medverkan och tipsar om hennes blogg Maskroskvinnan.