Werne vs Norberg

 

Vem ska man tro på egentligen? Samma dag kommer två helt olika vittnesbörder om hur det står till i Sverige. Den ene är Kent Werne, frilansjournalist och författare, som skriver en krönika i Dagens Arena. Den andre är Johan Norberg som i en kolumn i Metro skriver att svartmålningen av Sverige har gått för långt.

Båda två använder sig bl a av statistik för att bygga upp sina teser om hur det är ställt med tryggheten och arbetslösheten i Sverige. Men Werne utnyttjar ett verktyg som Norberg valt att se förbi – djupintervjun. Igår publicerades en intervju med mig i Dagens Arena, och boken Ofärdsland innehåller många intervjuer med namngivna offer för den rådande politiken. En politik som – bör påminnas – inte nödvändigtvis startade med Alliansregeringens tillträde utan är ett arv av socialdemokraterna. Att utförsäkringar och sysselsättningsfasen (tidigare kallad fas 3) inte implementerades förrän vi hade en borgerlig regering är väl dock värt att nämna.

Genom att söka upp och djupintervjua människor som drabbats av olika personliga kriser till följd av den s k arbetslinjen är ett sätt att få fram en sanning som siffror näppeligen kan ge. I Ofärdsland möter vi arbetslösa som slungats ut i otrygghet, SFI-studenter utan arbete i sikte, somatiskt och psykiskt sjuka som förlorat rätten till sjukpenning för att 914 dagar råkar har passerat sedan första sjukskrivningsdagen.

Det handlar om desperat jakt på jobb – vilket jobb som helst, insikten om att rehabiliteringskedjan inte har ett skvatt med rehabilitering att göra, och människor som vandrat runt mellan försäkringskassa, arbetsförmedling och socialkontor med mössan i hand för att försöka få hjälp från rätt instans – vilken den nu må vara. Påfallande många av Wernes intervjuoffer framträder dessutom med både för- och efternamn. Det går alltså att faktagranska uppgifterna som boken bygger på.

Vilken del är då svartmåleri menar Norberg? Han jämför Sverige med länder i akut ekonomisk kris och tycker att det är en lyxproblematik som vi och Werne arbetar med. Men för den enskilde som trots sjukdom lever på ekonomiskt bistånd (socialbidrag) och som måste redovisa varenda apotekskvitto, eller den som långsamt arbetar sig igenom faserna i Jobb och Utvecklingsgarantin mot fas 3, eller den som slungas ut i Arbetslivsintroduktion under pågående sjukdom är inte Sverige något föregångsland. Det är ingen lyxproblematik. Det är väldigt väldigt allvarliga systemfel som gör att hoppet för individen sakta suddas ut. Hoppas att Norberg kommer över ett exemplar av Wernes bok. Han skulle behöva läsa om hur det är bortom siffrorna.

Artikelförfattare

Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.