Artikelförfattare

Utförsäkrad, fattiggjord och uppretad. Efter steloperation av rygg arbetstränande jag och försökte med alla medel ta mig tillbaka till egen försörjning. Har nu hel sjukersättning. Jag vill se en upprustning av de nedmonterade trygghetssystemen. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Foto: John Ash

En kommentar

  1. Anna
    Anna at | | Reply

    Tack för den utförliga sammanfattningen!

    Och, åh, vad jag avskyr allt detta snömos.

    Jag tror ju att minst 99,9% av alla sjuka helst av allt vill vara friska och kunna arbeta. I den meningen tycker jag att det är utmärkt med fokus på rehabilitering (så långt det går), och vill man säga att den ingår i en arbetslinje vore det ju helt OK för min del.

    Men vi vet ju av erfarenhet att det inte är vad “arbetslinjen” handlar om. Den handlar om att straffa sjuka, genom låga och osäkra ersättningar, och genom misstroende som skapar oro, och sedan utanförskap på riktigt när människor nekas de ersättningar de har rätt till.

    Arbetslinjen och rehabiliteringskedjan har, med andra ord, aldrig handlat om att hjälpa sjuka. De är bara termer som envist upprepas istället för att öppet erkänna att man vill göra det svårt/omöjligt för den som faktiskt inte kan arbeta att få sjukersättning eller fortsätta vara sjukskriven.

    Så man får vara glad att detta undantag röstades igenom, men det känns inte hoppfullt för framtiden med allt detta upprepande av signalorden “arbetslinje” och “rehabiliteringskedja”.

    Eller, jo – man kan ju hoppas att fler röstberättigade nu inser att det kan hända dem också. Trots allt som skrivits misstänker jag att det fortfarande krävs egen/närstående erfarenhet för att inse hur illa det är ställt med tryggheten vid sjukdom/funktionsnedsättning.

Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.