Det är mycket diskussioner inom politiken nu. Politiker mot politiker, debattörer mot debattörer och så “vi vanligt folk”. Diskussionerna gick heta innan vårbudgeten publicerades och tonläget blev ännu högre efter att vårbudgeten publicerats. Naturligtvis var skatternas vara eller icke vara en av huvudfrågorna. Och i förlängningen vill man ju vara den som bestämmer vad dessa skatter ska gå till. Det stavas fördelningspolitik. Ingen vill ju göda den man anser vara en gökunge. Varför betalar vi skatt överhuvudtaget?

Det finns mycket vi skulle kunna diskutera i vårbudgeten. Försöker hålla mig till våra huvudfrågor och debatten kring dem.
Att stoppa utförsäkringarna anser vi vara den mest akuta och angelägna åtgärden i sjukförsäkringen. I höstbudgeten som de röd/gröna lade skulle det ha gjorts 1 juli i år. Nu verkar det som om det går igenom efter nyår i alla fall och högern går i taket i ett tonläge som skär i märg, ben och öron. Man vill behålla en reform som man genomförde av ideologiska skäl, inte politiska eller ekonomiska, en reform utan bevisad effekt. Man fick i alla fall inte den effekt som man sa sig eftersträva, att få folk i arbete. Nu har ju faktiskt sjuka frisknat till och börjat arbeta men att tillskriva utförsäkringarna det är bara ett huggskott och ett argument tungt som ett slag i luften för att behålla det.

Fas3 finns ett beslut i riksdagen om att stoppa anvisningarna till. Beslutet togs i juni 2011 och har fullständigt ignorerats av förra regeringen Alliansen. Inte heller nuvarande regering kan sägas följa beslutet. Intentionen finns men det är en klen tröst i ett fattigt hem. Vad skulle hända om man från och med idag stoppar anvisningarna till FAS3? Vem skulle drabbas?
Naturligtvis de som tjänar på det – anordnarna. Vi kommer då att få avveckla, säger de med anklagande röst och tårfyllda ögon.
Men vill vi ha verksamheter som går under utan gratis arbetskraft och som dessutom får betalt för att ha dem? Hur skapar det nya jobb? Om det inte har med den ideologiska synen på arbetets frälsande effekt att göra, det att det är förkastligt att inget göra och att det är bättre att i så fall utnyttjas. Men om nu den arbetslöse kan gå upp på morgonen och duschar i föredömlig utsträckning så skulle väl FAS3 kunna ersättas med en valfri praktik. Som det är nu så utför 35 000 människor arbete utan rätt till lön, semester eller andra rättigheter. Inga valmöjligheter eller valfriheter för arbetslösa!

Samtidigt går debatten hög om ifall vi vill ha ett bidragssverige. Ett krav jag tycker att man kan ställa är att man innan ger sig in i debatten lär sig skillnaden mellan bidrag och ersättningar.
Människor som blir utförsäkrade hamnar dessutom ofta i bidragsförsörjning, bidrag på riktigt, det man får från kommunerna genom försörjningsstöd. Om man nu inte äger något eller har en partner för då blir man utan och man får klara sig utan någon inkomst som helst. Äger man något ska det säljas av och villkoret för att få stödet är att man är fattig.

När man lyssnar på politikerna så hör man att det låter som en indignation över att folk inte vill arbeta. Tron att folk är arbetslösa eller sjuka för att de vill verkar genomsyra hos en del.
När Ulf Kristersson (m) kommenterade regeringens budget kallade han sjuka för “gökungar”, ni vet de där som läggs i en annan fågels bo, sparkar ut eventuella ägg eller fågelungar för att själv ta den mat som de andra skulle haft. En sak Kristersson missar är att det ofta är den lilla fågeln som får föda upp den stora gökungen, inte tvärtom. Så nu när han kallar mig för gökunge så tänker jag bara att gökunge kan du vara själv!
Vi hade 45 miljarder i överskott i sjukförsäkringen innan Kristersson och hans högergökar var där och snodde pengarna. Det blev 2 miljarder kvar.
Men…det är väl skillnad på gökar och gökar.

När man beklagar sig över höga skatter så kanske man ska ta en funderare på vad det går till. Länder med lägre skatt kan ibland framhållas som ideal men då ska man se vad man får betala för annat. Där har man ofta ett system som bygger på privata försäkringar. Både för vård och trygghetsförsäkringar. Om man räknar på vad det kostar den enskilde så kanske det inte så mycket billigare? Och vill vi ha ett land där man inte har en allmän försäkring som ger skydd vid sjukdom eller arbetslöshet. Ett system där det finns en vård för de välbeställda och en för de andra. Ett system där du inte kan få den vård du behöver om pengarna fattas.

Patrik Björck (s) höll idag i riksdagen ett bra anförande och höll en bra debatt om hur synen på människor utanför arbetsmarknaden ser ut från en del av högern, att det ingenstans finns bevisat att arbetslösa hellre lever på ersättningar eller bidrag som det brukar hävdas. Det speglar mera en ideologi och en människosyn. När verkligheten springer ifrån principerna som han sa.
Han påpekar också en viktig sak; när ersättningarna i arbetslöshetsförsäkringen varit som högst har arbetslösheten varit som minst och tvärtom.
Och jag ser att samma gäller faktiskt för sjukförsäkringen.