I en artikel i tidningen Arbetet kunde man den första juni läsa en rubrik med texten: “Reglerna skärps för FAS 3”. Jaha ja, vad ska de ändra på nu då för att lura folk att det nu ska bli bättre, var min första tanke. Att byta namnet till Sysselsättningsfasen hjälpte ju inte, det är fortfarande samma FAS 3 och media vägrar att använda sig av det nya namnet de också. FAS 3 kort och gott. Det säger allt.

Träffade just en gammal arbetskamrat här utanför. Han har gått i pension sedan några år tillbaka. Han undrade om jag jobbade här i närheten. “Nej, jag jobbar inte, jag är i det omtalade FAS 3, om du har hört talas om det?”, svarade jag. “Jo, det är väl där man målar om helt nya stolar, bland annat?” frågade han. Så han hade inte undgått eländet, det var ju för väl. Men åter till artikeln. Jo här står bland annat att:

“Senast den 30 juni ska Arbetsförmedlingen ­redovisa hur det statliga bidraget till fas 3-anordnare kan förändras.

– Det är extremt provocerande, säger Bettina Kashefi, statssekreterare hos arbetsmarknadsminister Hillevi Engström, om att Jobbfab­riken tar ut fyra miljoner kronor i aktieutdelning.

Företaget tog emot över 600 fas 3:are förra året och är sannolikt det största privata företaget i branschen. Det fick runt 35 miljoner kronor i statliga bidrag för fas 3-deltagarna. Var sjätte skattekrona blev vinst.

Direktör Ivan Daza och ytterligare en aktieägare kunde plocka fyra miljoner kronor.”

Själv anser jag att det att det är provocerande att FAS 3 fortfarande fylls upp med deltagare, eftersom en riksdagmajoritet redan förra året röstade för att inga fler arbetslösa skulle föras över i åtgärden FAS 3. Dock är det inget som berört regeringen, det hela rullar på med full kraft. I dagsläget (vecka 22, 2012) finns  nu 30.715 personer inskrivna i åtgärden.

Uppgiften är hämtad från Arbetsförmedlingens Veckostatistik,   fliken sökande och rubriken sysselsättningsfasen.

 

På Arbetsförmedlingen finns Gert Sternskog. Han säger i artikeln i tidningen Arbetet att man vill se fler fas 3-deltagare på arbetsplatser där det blir lediga jobb då och då. Han säger vidare att; “Ett nytt anordnarbidrag ska helst göra att fler reguljära arbetsplatser öppnas för dem som inskrivna i fas 3. Om det lyckas fullt ut minskar behovet av platser hos anordnare som enbart sysslar med fas 3”.

Så vad tänker jag om detta? Jo, att jag inte är ett dugg intresserad av att jobba hos en arbetsgivare på den reguljära arbetsmarknaden som FAS 3-placerad. Igen. Det har jag testat, det fick mig att känna mig så oerhört kränkt och utnyttjad att jag nödgades söka kurator. Jag sitter hellre hos en anordnare och glor rätt in i en vägg, medan anordnaren lyfter 5000 kr från staten än att slava på den reguljära arbetsmarknaden med FAS 3 förutsättningar. Man går och jobbar med människor som har riktiga anställningar och gör kanske precis samma jobb. Skillnaden är att DE har lön, kollektivavtal, lagstadgad semester, ob-ersättning, pengar avsatta till sin pension… medan jag inte har något av detta. Nej tack.

En annan viktig sak i kråksången är att om du är i FAS 3 och jobbar hos en arbetsgivare med riktiga arbetsuppgifter, så finns det INGET som säger att arbetsgivaren ska ge ett eventuellt ledigt jobb till dig, varför skulle han, det är bättre att ha kvar dig som FASare och få betalt för dig och istället ta in någon annan på den lediga tjänsten och ge denne lön. Det var precis vad som hände mig.

Gert Sternskog och andra som applåderar FAS 3 har ingen aning om hur kränkande och förnedrande detta är för den berörda FASaren.

Att detta nu är på tapeten kanske kan förklara varför AF tycks ha börjat med att bara skriva kortare kontrakt mellan deltagare och anordnare, max 6 månader i taget vad jag hört. Kan det vara för att man ska kunna fösa in dem på den reguljära arbetsmarknaden och FASa istället för att sitta och trivas där man är? Jo för man KAN ju trivas även om man är emot åtgärden! Ersättningarna framför allt! Orättvisorsorna! Utanförskapet! Känslan av att vara förbrukad. I återvändsgränden.

Fackförbundet ST har frågat arbetsförmedlarna på Arbetsförmedlingen vad de tycker om den arbetsmarknadspolitik som förs. Mer om det kan man läsa här. Där står i korthet:        De största arbetsmarknadsåtgärderna får av dem underkänt. “Bara EN av ÅTTA arbetsförmedlare anser att jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar ger ett tillräckligt stöd till de arbetssökande.”  De tycker bland annat att det håller för låg kvalité, att åtgärder sätts in för sent, att åtgärderna inte leder till jobb utan till inlåsning och att man vill kunna erbjuda mer arbetsmarknads-utbildning. De vill också se mer politiska åtgärder för att öka efterfrågan i ekonomin och att mindre tid läggs ned på att kontrollera att de arbetssökande aktivt letar jobb. Var fjärde arbetsförmedlare anser dessutom att man bör satsa mindre på personliga coacher. Över hälften av arbetsförmedlarna anser att de inte hinner med sina uppdrag.

Den sista juni ska allså Arbetsförmedlingen redovisa hur det statliga bidraget till dessa otaliga fas 3-anordnare kan förändras. Jag kommer att återkomma i frågan. Var så säker.

/ Iréne Karlsson Sjöström