Hur man ser på andra människor speglar mycket av hur man är som person själv, vilka erfarenheter och kunskaper man har. Är jag närande eller är jag tärande? Kan man vara både och?

Men ibland kan man få lite hjälp på traven att skaffa sig en uppfattning.
Mycket krut lades på att göra en bild av sjuka och skadade som parasiterande fuskare och myglare. Människor som inte ville jobba även om de kunde utan bara var ute efter bidrag. Då, 2006, var det budskapet från oppositionen, den senare regeringen, och media hakade på. Eldiga tal hölls och människor trodde på det. Det tar lång tid att vända en sådan övertygelse. Speciellt om den dessutom är en övertygelse byggd på okunskap. Om du med hull och hår tror på det som skrivs och sägs utan att själv söka fakta eller åtminstone vara källkritisk, vilket du naturligtvis ska vara mot även denna text, så har du ingen egen uppfattning, bara fått den i andra hand liksom.

Och det här med bidrag är spännande. Det första jag skulle vilja är att alla lärde sig skillnaden på är bidrag och ersättning.

Här kommer ett par frågor att fundera på:

1. du betalar till en sjukförsäkring, blir sjuk och får pengar därifrån. Bidrag eller ersättning?
2. du låter en FAS3 arbeta åt dig utan lön. Du får dessutom 5.000:- i månaden per FAS:are, får du då som anordnare bidrag eller ersättning?
3. du får jobbskatteavdrag som finansieras med pengar som tas från sjukförsäkringen. Blir det bidrag eller ersättning?
4. du får aktivitetsstöd när du arbetstränar för att rehabilitera dig efter en skada/sjukdom, nivån beror på om du är medlem i A-kassa. Bidrag eller ersättning?

 

Jag har jobbat sedan jag var fjorton år fram tills dess jag fick en ryggskada och har betalat in till sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen och när jag sedan får pengar därifrån är det ersättningar. När jag blir utförsäkrad och blir tvungen att periodvis söka försörjningsstöd så ansöker jag om bidrag.
Under alla mina år som arbetande har det aldrig fallit mig in att jag inte skulle betala till både ersättningssystem och bidragssystem – det kallas lojalitet och solidaritet.
Aldrig trodde jag väl att jag själv skulle behöva utnyttja något av systemen men nu blev det så.
Och om det kan gå så för mig så kan det göra det för vem som helst – även de som nu hytter med näven och ryter “bidragsfnask”.

Ut och jobba med er istället era lata bidragsfnask! (källa)

Men jag kan inte bli riktigt arg på de här människorna, de är omedvetna om sin egen sårbarhet, än så länge. Däremot skulle jag önska att de tog reda på hur systemet fungerar för dem om något, gud förbjude, skulle hända. Men kanske har man en syn på att sjuka och skadade eller svaga inte har rätt till något, inga behov som behöver tillgodoses,att om man själv skulle råka så illa ut inte skulle behöva något?

Men kanske är det också så att i en tid då de som har det sämst får det sämre och de som har det bäst får det bättre så skapas en “vi och dom känsla” och det skapar ingen grogrund för den trygghet som behövs för att det ska finnas en vilja till solidaritet.
Hellre du än jag, tycks råda.

Så i min verklighet, och många andras, har vi mot vår vilja blivit bidragstagare eftersom vi blivit utkastade ur de system vi varit med och betalat till. Om det gjort mig till bidragsfnask, som någon kallade mig, så är det inte med mitt godkännande.

Dessutom skulle man även kunna kalla mig för kassako.

Helt plötsligt har vi utförsäkrade, långtidsarbetslösa blivit lönsamma för en del. För företagare eller bara “anordnare” är jag en lönsam affär. Jag kommer och arbetar utan lön eller rättigheter medan 5000:- i månaden går ner i anordnarens ficka.
Naturligtvis uppskattar jag försök att skapa jobb åt de som har svårigheter att jobba men FAS3, som bytte namn till sysselsättningsfasen, är inget annat än just en sysselsättning och ibland knappt det. Det motiveras ibland med att människor mår bättre av att komma ut bland andra människor i stället för att bara sitta hemma och isolera sig, bli deprimerade och missbrukare. Det är en väldigt skev och nedlåtande människosyn. Visst, det finns de som behöver komma ut som en del i en rehabilitering, men då ska det var just det, en rehabilitering – inte mjölkande av en kassako.

Bilder: Robert Nyberg

Foto: John Ash