Jag har blivit ombedd att skriva några rader här och berätta hur det blev nu när jag är utförsäkrad för andra gången. Den här gången var jag i mitt tycke bättre förberedd eftersom jag hade koll på hur det går till. Min handläggare på FK hade ju till och med använt uttrycket: ”Du vet ju hur det fungerar, så vi låter det väl rulla på”.

Så – möten överallt. Skicka papper med underskrifter. Kopior. Ibland kopior på kopior. Möte FK och AF. Möte AF (fantastiskt trevlig handläggare). Hon skriver i ordning aktivitetsstödspapper, samt fyller i datum. Det enda jag ska behöva göra är att skriva under och lämna in på FK, första pappret den 22 nov. Får papper som ska fyllas ifrån a-kassan, och får ett beslut för vilken ersättning jag ska få. Ja, allt verkar flyta på och vara rätt okomplicerat.

Den 20:e november dimper det ner ett papper i brevlådan där det står att jag inte kommer att få någon ersättning eftersom jag inte skickat in mitt aktivitetsstödspapper.
-??!! Va?! Det skulle ju lämnas in den 22:e….
Kastar mig ner till FK med mina papper. Ingen förstår något, men jag måste absolut säga att den unga ”valpen” jag träffade, gjorde sitt yttersta för att få rätsida på det hela, men hur han än gjorde så var det bara att inse att jag inte skulle kunna få pengar förrän 6-7 dec. Han skrev också upp vilka datum som jag från och med nu skulle lämna in min försäkran så det skulle funka.

Och så blev det. Fredagen den 7:e kom det in pengar, men då bara ca HÄLFTEN av vad jag räknat med. Märkligt nog fick jag inte jättestor panik, för jag trodde att pengarna jag fått in var för utförsäkringsperioden och att jag nog skulle få pengar från sjukförsäkringen med. (alltså eftersom jag varit sjukskriven och utförsäkrad i samma period)

På måndagen kom inga pengar, jag visste att min hyresvärd skickat hyran till inkasso (vilket de gör automatiskt den 8:e även fast jag pratat med dem) och det börjar ramla in påminnelser/krav på räkningar……

Nu började paniken infinna sig. På tisdagen den 11:e ringer jag FK för att höra var resten av pengarna tagit vägen. Och nu får jag en kalldusch som nockar mig psykiskt. Jag har fått de pengar jag ska ha. A-kassan har sänkt min inkomst till 320:-/dag. Netto = ca 5000:-

Jag erkänner – jag bara grät och grät. Jag förstod ingenting. Samlade ihop mig och ringde A-kassan. De kunde se att de sänkt ersättningen, men kunde inte se varför. En jätterar kvinna skulle kolla upp det och återkomma. Vilket hon gjorde samma eftermiddag. Hon ber om ursäkt, säger att det blivit fel och höjer inkomsten till rätt nivå och säger att FK ska se detta dagen efter på eftermiddagen. Men icke. FK kunde inte se någon ändring och alltså inte kan betala ut något.

Och så här håller det på. Jag blir otroligt nedvärderad och snorkigt bemött på FK. Kvinnan på A-kassan ringer själv upp FK, men får till svar även hon att de inte kan se inkomständringen, samt att hon inte är ombud för mig, så det är inget de tänker diskutera med henne.

Fredagen den 14:e knackar det på min dörr. Det är en delgivningsman som kommer med min elräkning. Den skulle varit betald i mitten på november. (Här erkänner jag att jag slarvar. Jag har dumt brytdatum på min elräkning, men har inte ändrat på det, utan betalar påminnelsen i slutet på månaden ihop med resten av räkningarna) Delgivningsavgiften är på 1100:- + inkassoavgift och ränta.

Jag vet inte hur ni fungerar, men när jag blir så här trängd så blir jag passiv. Helt. Jag skulle kunna ha ringt och fixt med avbetalningsplaner, men jag visste ju inte om jag skulle få pengar så jag hade kunnat följa dessa. Jag hade kunnat försöka låna ihop pengar. Men samma där. Jag kan ju inte låna pengar jag inte vet att jag kommer kunna betala tillbaka, av människor som inte har det så bra ställt själva. (Och sen har jag förbannat svårt att be om hjälp också.)

Till slut, den 17:e december får jag alltså resten av pengarna och kan betala mina räkningar. Allt utom elräkningen. Räknar jag ihop alla extraavgifter så stannar den notan på 2500:- . Pengar jag inte har. Och även i min familj så stod julen utanför dörren.

Jag överlevde denna jul med. Och barnen har fått julklappar. Mycket tack vare min särbo.

Nu när jag fått ersättning igen (precis som jag ska!) inser jag att elräkningen kan jag inte lösa hur jag än vänder o vrider på pengarna. 3350:-. NU ringer jag inkasso och ska göra en avbetalningsplan, men får till svar att det elbolag jag har, inte tillåter avbetalningsplaner när det gått så långt som till delgivning. Hoppas min särbo har en slant till i madrassen, så inte elen stängs av i nästa vecka, annars kommer det att bli en mörk början på 2013. I dubbel bemärkelse.

 

Det här är en rapport från mitt lilla hörn i världen på hur det kan gå trots att jag varit på alla möten, skickat in allt som jag ska, och efter bästa förmåga gjort vad som förväntats av mig. Det blir inte så här för alla, men jag tänker: Om det här hade hänt någon annan än mig, någon som inte är tjurskalligt envis och (enligt somliga) har en pissmyre-attityd, vad hade hänt då?

De flesta jag haft kontakt med i myndighetsväg har verkligen försökt att hjälpa, men vad hjälper det när systemet inte fungerar, när de inte har kommunikation med varandra? Jag har gråtit, skrikit och haft panikångestattacker, men ändå sitter jag här och tänker att år 2013 måste ju helt enkelt bli ett bättre år. Även om det om det vill sig illa, börjar mörkt.

Med dessa ord önskar jag er alla ett Gott Nytt År och önskar er det bästa av det bästa.

// Fröken Juni – i kalendern “Vanligt Folk 2013”