Man undrar hur man orkar. Hur hittar man kraft att ta sig upp på morgonen, att hitta en meningen med att överhuvudtaget göra det? När svaren man får hela tiden är nej, avslag eller beviljas ej. När man förutom skada eller sjukdom hela tiden måste slåss för sin rätt. Och hela tiden bli nekad.

Jag har kontakt med många ryggskadade, eftersom det är “min” patientgrupp. Mycket handlar om hur man kan smärtlindra, träna eller hitta annat för att läka och komma upp på banan igen. Hur man bollas runt inom vården, om man ens får någon. Hur man får ta ambulans in till sjukhus för att få hjälp att smärtlindra när högarna med piller man har hemma inte hjälper.
Inte en enda gång har jag sett någon skriva att det var skönt att slippa gå upp ur sängen själv och i stället bli lyft, hjälpt ur den. Att det var bekvämt att få hjälp av sitt barn för att få på kläderna.
Inte heller har jag hört om någon som tyckte att det var mysigt att ligga i fosterställning i soffan på lördagskvällen när de andra gick ut eller gick på fest. Många är så dåliga att ligga är vad de kan, försöker hitta lägen där smärtan är uthärdlig. Hasa sig på toaletten, kanske klara att ta en dusch…och sedan ligga igen.
Men det viktigaste, aldrig, inte en enda gång, har jag hört någon säga att det är ett bra liv att vara så dålig att man inte kan arbeta. Alla känner sorgen över att livet inte blev som man planerat och hoppats.

Naturligtvis påverkar det ens självkänsla och självförtroende. Man vill ha ett liv utanför hemmet, ett liv med arbetskamrater och uppgifter att fylla.
Men en av de saker som många känner är tungt att bära, förutom smärta och sjukdom, är att man kan inte själv påverka sin ekonomi. När man jobbade kunde man det på ett helt annat sätt. Jobba över, avancera genom vidareutbildning eller erfarenhet.
När du blir sjuk kan du inte påverka ett dugg. Du får det du får och ju längre du är sjuk desto mindre blir det. Och ibland får du ingenting.
Om ersättningarna, de som beviljas eller de som inte drogs in, kunde hålla ekonomin på en skälig levnadsnivå så skulle kanske det inte göra folk friska i ett trollslag men de kunde få må bättre. Och vem vet, de kanske skulle ha råd att hämta ut bägge medicinerna de behövde, äta bra mat och framför allt slippa den plåga det innebär att leva i ekonomisk stress.

Men om man skadat sig på arbetet får man väl ersättning?
Kanske….
Först ska du få skadan godkänd som just arbetsskada. Det sitter sakkunniga jurister som har tillgång till läkare som ger utlåtande. Ingen träffar den försäkrade. Det finns något som heter “försäkrad i befintligt skick” och det betyder i stora drag att vi är olika. Vad som är en riskfaktor för en behöver inte vara det för en annan och tvärtom. Vi är som vi är liksom. Vi kan vara olika känsliga för stress, kemikalier eller fysisk belastning. Det här låter ju bra, då har vi alla ett skydd. Eller?
Det finns skrivet att det finns en gräns för hur långt man kan hävda “befintligt skick”. Om du nu hade en benägenhet att skada din rygg vid ett lyft eftersom du du hade genetiska förutsättningar för det så skulle du kanske inte valt att jobba som behandlingsassistent? För det visste du väl innan? Jag har nu sett flera avslag med motiveringen att det kunde ha hänt i alla fall efter som det fanns genetiska faktorer, sjukdomshistoria eller grundsjukdom bakom.
Och om din läkare som du haft kanske i många år, om du har en himla tur, skriver ett intyg kan Försäkringskassan hävda att det föreligger jäv. Suck.
Mer kan du läsa i Försäkringskassans Förmåner vid arbetsskada, bara lite över 350 sidor.

Men säg att du får skadan erkänd, du får ersättning för 50% arbetsoförmåga och du blir utförsäkrad. Då upphör din rätt till livränta. Hade du privat försäkring? Synd att de flesta bolag drar in ersättningen de också om du utförsäkras.
Vi hör ofta politiker säga att är man inte nöjd med ett beslut så får man väl överklaga. Det kostar på att göra det, man är inte så stor mot alla instanser och myndigheter och inte är det säkert att ditt fall tas upp heller. Du kanske inte får prövningsrätt som det heter.
Och om du har fått rätt och Försäkringskassan överklagar är det större risk för att Försäkringskassan får rätt än chans att du får det.
Läs vad Anni Alm skrev i Dagens Arbete  september 2010.

Uppskattningsvis är det ca 75 000 människor utförsäkrade nu, 5000 av dem är dessutom utförsäkrade två gånger. Ingen av dem har blivit friska av att bli utförsäkrade och alla har blivit fattiga.

En av dem är Anette Forssander, en av medlemmarna i Solrosuppropet.se:s styrelse.

I dag skriver tidningen Arbetet om henne. Läs det gärna. Och läs mellan raderna om du kan.
Nettan är inget enskilt fall – hon är ett typfall!
Utförsäkrad två gånger och avslag på ansökan om arbetsskada.

En vän till mig skriver just idag om detta till mig.
“Det är så skamligt! Jag ville överklaga men min jurist informerade mig att OM vi förlorade skulle det kosta mig ca 150 000 kr och de pengarna hade jag inte. Så jag vågade inte. En tidigare kollega chansade och förlorade; kostnad 175 000 kr för motståndarnas jurister och hennes egna kostnader. Man kan inte slåss för sin rätt liggandes ner!!!”

Nu är det så många som är utförsäkrade att de flesta borde känna någon och förstå att det kan drabba vem som helst. Sjuk och skadad går inte att skydda sig från att bli, det bara kommer och då vore det bra med ett fungerande trygghetssystem för det.
Och en fungerande vård. Och förståelse från folk.