Det är valår. I september går vi och röstar på det parti som övertygat om att de inte bara har bästa politiken utan också den sanna verklighetsbeskrivningen. Känns inte det ganska olustigt? Jag rös redan när Moderaterna i sin plan för valarbetet basunerade ut “Vi ska vinna slaget om verklighetsbeskrivningen”!
Med den inställningen så måste man som väljare bestämma sig för vad som är hönan och vad som är ägget. Kom de med politiken först och sedan beskrev verkligheten så att den passade den politik de vill genomföra?
Eller granskade de verkligheten och sedan anpassade politiken?
Det är inte lätt att vara väljare idag. Hur ska man veta om det är sant det som sägs eller skrivs?
Var hittar man oberoende rapporteringar när man inte ens kan lita på den statistik som framförs.
Statistik över samma företeelse kan se helt olika på vem som har beställt den. Det beror på vilka frågor man ställer och vilka parametrar man använder sig av när man tar fram siffrorna. Och sedan kommer ju analysen också.
Men en sak skulle väl i alla fall kunna vara lätt? Att kalla saker för vad de är?
Man önskar ju det men begreppsförskjutning och omskrivningar samt ändringar av betydelsen av ord pågår hela tiden.
Om regeringen får till sig kommentarer om en urholkad välfärd kallar de det för “svartmålning av Sverige”.
Om oppositionen får siffror om att det satsas mera på den samma och att “vanligt folk” fått det bättre kan det kallas för “skönmålning”.
Vem har rätt och vem har fel? Ingen eller båda?
Och där står/sitter/ligger du och ska avgöra. Jag tror att det aldrig varit så viktigt att källgranska, att kolla vem som säger vad och varför. Om man bara lever i sin egen bubbla och ser det som finns rakt framför näsan får man inte någon helhetsbild. Om man nu vill det, det är väl där det brister kanske, man ser bara till att man själv får de där hundralapparna i plånboken för sjuk, gammal, arbetslös eller skadad känns så avlägset att man ska bli så det ägnas inte en tanke.
Men Solrosuppropets Carina Wellton har funderat mycket. Bland annat på det här med att kalla saker för vad de är. Så när tidningen ETC ringer och väcker henne och ber henne kommentera de ord som inte Reinfeldt törs ta i sin mun har hon redan svaret klart.
Man skulle kunna säga att hon nästan bokstavligen kan svara på det i sömnen!
Läs hennes kommentar i dagens ETC!
Hanne Kjöller noterade samma selektivitet som du uppmärksammar i din blogg när SCB presenterade nya siffror om barnfamiljernas ekonomiska status. Positiva siffror men en negativ rubrik.
http://www.dagensnyheter.se/Articles/2014/01/16/Annu-ett-halvtomt-glas/
Med tanke på ökade klyftor där ensamstående föräldrar är de som halkat efter så är det inte så konstigt! Med tanke på hur statistik kan tjäna ens egna syften och agendor är det bäst att själv kolla både beräkningsformer, innehåll och verklighet. Du vet det där med att om du har ena foten i kokande vatten och den andra i en hink med is så har du det statistiskt sett bra.