Valrörelsen har startat och vi efterlyser naturligtvis lite mera fokus på våra hjärtefrågor. Vad vill de olika partierna i just de frågorna? Hur vill de förändra sjukförsäkringens villkor och ersättningsnivåer? Rehabiliteringen?
Hur tänker de runt FAS3? Vi kommer ihåg hur frågan om utförsäkringar blev viktig i valrörelsens sista minut 2010. Vi vill lyfta den lite tidigare det här valet.
Våra trygghetssystem är viktiga, mycket viktiga och för alla.
Den som idag är frisk har ingen garanti för att den kommer att vara det resten av livet. Samma gäller för den som är anställd och om man nu blir långvarigt sjuk så lär båda de nedmonterade trygghetssystemen drabba en.
Viktigt är också att det finns en fungerande vård för de som blir sjuka och/eller skadade och de rehabiliteringssatsningar som gjorts har inte koncentrerat sig på att få människor friska utan mera på att kasta ut dem ur sjukförsäkringen.
Man har satsat på två behandlingsmetoder som man kallar evidensbaserade metoder och som ger behandlande klinik bidrag/ersättning per behandlad patient. Detta trots att de utredningar som gjorts visat på motsatsen. Inte bara pengar som rinner ut i sanden utan också lidande och försämring av hälsotillstånd för de som fått en av dessa behandlingar som inte varit passande för just den patienten.
En annan effekt är också att den patient som inte är aktuell för någon av behandlingarna står helt utan hjälp eftersom det på ett flertal kliniker numera bara erbjuds dessa två metoder. För det är ju dem man får ersättning/bidrag för.
Vi vill att man skapar en sjukförsäkring med en rehabiliteringsgaranti där man tidigt går in med insatser och stöd för att hjälpa människor att bli friska, inte som nu utförsäkrar och fattiggör. Vi tror nämligen inte att fattigdom är en fungerande medicin för läkning och tillfrisknande.
Vi vill också att man avskaffar FAS3 som den nu ser ut. Det har inte visat sig löna sig för någon annan än anordnarna som får 5 000:- skattefritt rakt ner i fickan och dessutom kan göra det helt utan insyn från de som står för notan; skattebetalarna. Varje månad kostar FAS3 171 000 000:- av statliga medel.
Avskaffa FAS3 och ersätt det med en insats med avtalsenlig lön där tiden är a-kassegrundande. Som FAS3 är utformat låser det in människor i en åtgärd som inte ger större chans till anställning.
Det är också ett stort resursslöseri att 5,5 miljarder sedan 2009 betalats ut till anordnarna.
Vi ser en fara i att anordnarna skaffar FAS3:are ist för att anställa och vi ser också att det finns många människor placerade hos oseriösa anordnare som gjort affärsidé att förvara långtidsarbetslösa.
Förra valet var det Emelie Holmquist som på sin blogg skrev om sin mamma Annicca som var svårt sjuk och utförsäkrad som fick upp ögonen på folk. Sedan dess är det ett otal reportage som gjorts om sjuka människor som sätts på bar backe och som inte blir varken friska eller arbetsföra trots det. Nu borde väl alla veta? Vi är inte säkra på det så vi ska försöka att informera och debattera dessa frågor så mycket vi orkar.
Vi ska snoka och leta efter svar hos partierna på våra frågor och redovisa det vi hittar här.
Nu tar vi ett djupt andetag, ett par extra piller och drar om bandagen ett varv till för vi vet:
De förstår inte att de flesta av oss har varit som de – de vet inte att vem som helst av dom kan bli som vi!
De förstår inte att vi varit fungerande individer med fungerande liv och att vi vill inget annat än tillbaka på banan igen! I morgon drabbas nya människor!
Carina Wellton, vår ordförande, tar i tidningen Arbetet upp frågan om ifall det är så att man som parti är orolig för att fokusera på dessa frågor. Detta för att man då kan komma att kallas “bidragsparti”. Vi anser att det är att köpa en smutskastning från Alliansen som själva gjort Sverige till ett bidragsland. Detta bland annat genom bidrag till anordnare inom FAS3, bidrag till vårdgivare av två behandlingsmetoder, genom att ha nedmonterat trygghetsförsäkringarna skickat folk till socialen för att leva på försörjningsstöd.
Välfärd och trygghetssystem som är värda namnet kostar och måste det få göra.
I en diskussion med en av Alliansens företrädare härsknade jag till när han hela tiden hashtaggade allt med #skattechock. Kontrade med att varje gång han använde den taggen skulle jag använda #fattigchock. Under #fattigchock finns nu en massa berättelser om hur folk drabbats.
Gå in på Twitter och läs under taggen #fattigchock och dela gärna med dig av dina egna erfarenheter eller länka till sådant som hör till ämnet.
Så nu vill vi se svar på hur de olika partierna tänker i de här frågorna. Vi vill också att friska och arbetande människor tänker till och tar ställning för som sagt var: vem som helst när som helst….
Läs om hur det förra valet sattes fokus på frågan och läs “aktivisternas” kommentarer!
Det är ju faktiskt så att S traditionellt, och fortfarande, tycker om att dela ut bidrag på olika sätt. Så de är ett bidragsparti i den meningen. Deras avsikt är förstås att folk skall få utrymme att hitta ur sin svåra situation genom en dräglig tillvaro. Svagheten i det resonemanget rent teoretiskt är att det försämrar drivkraften hos de som (tex) är arbetslösa. Detta är något som också visat sig empiriskt.
Att säga att Alliansen är bidragsparti för att anordnare av Fas3 får pengar för den tjänst de utför (sysselsätta långtidsarbetslösa) är inte seriöst. Det är inget bidrag, utan betalning för utförd tjänst. AF är inte momspliktigt så det är därför de betalar ut saker som kallas “bidrag” istället för att köpa saker. Det gäller arbetsträning, fas3, utredningar osv. Det gör inte att det är ett bidrag på samma sätt som bidrag för att överleva utan egentlig motprestation.
Ordvalen från AF är olyckliga. Det gäller även nystartsjobb som inte är ett särskilt jobb utan en rabatt. Det finns säkert fler exempel.
Aktivetetsgarantin skapades som sagt av S med tanken att det är bättre att sysselsätta långtidsarbetslösa på olika sätt eller låta dem utföra okvalificerade jobb. Jag har inga problem med detta förutom att det borde vara frivilligt.
Dessvärre så tänkte alliansen fel (imo) och tog S lösning på problemet med den ökade långtidsarbetslösheten, men anpassade den till sin egen ideologi. Istället för att sätta folk hos studieförbund och idrottsförening där man VET att det inte leder till jobb så tänkte man att man skulle använda företagarna. För att få dem att vara med måste man betala eftersom det enbart är en kostnad att ta emot en person i fas3 (i 99% av fallen).
Både S och alliansen har alltså en förmyndarattityd här. Skillnaden mellan dem är att S tror på att stärka människor i meningslösa grejer i studieförbund och föreningar, och alliansen på att göra det på företag. Effekten är ungefär den samma.
S har inför det här valet gått ut och sagt att de skall skapa 20k inom vård och omsorg osv. Detta tror jag kommer att bli en katastrof, utöver de extra miljarder som det kommer att kosta. Jag har inget emot att anställa fler in offentlig sektor ifall det görs en bedömning att det behövs och att vi vill lägga de pengarna. Men då skall det göras på meriter. Inte som terapiåtgärd. Det… kommer att bli riktigt dåligt.
Och då bortser jag ifrån det faktum att idén med “plusjobb” (som det här i praktiken här) redan visats sig inte leda till jobb och vara dyra för staten (man slösade bort rätt mycket pengar på det före 2006).
Utöver dessa tillrättavisningar så är jag också mycket nyfiken på om det kommer några bra idéer på hur man skall hantera det växande antal som inte lyckas få jobb. Det är inte ett problem som skapats av den sittande regeringen, men inte heller tydligt av S. Det är ett välfärdsproblem skulle jag nog vilja påstå. Men vad skall man göra? S förslag om att sätta folk i terapiarbeten (med kommunala/statliga fas3 anordnare istället för privata) är enligt mig uselt. Men å andra sidan har alliansen varit frapperande fantasilösa här. Det är ett svårt problem och det är bra att frågorna väcks!
Om hur att förändra nationalekonomin i Sverige till något för framtiden hållbart – skrev jag ett mail till finansminister Anders Borg om den 21 april i år. Det finns publicerat på min blogg här.
Mitt ”recept” är att höja pensionerna, sjukpenningen, ersättningen till arbetslösa osv – för då kommer arbetslösheten att sjunka = landets välstånd ökar – p g a att mängden pengar i cirkulation i samhället hos oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna ökar.
I o f s så kan jag ha fel i det jag skrev till Anders Borg – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?
Tyvärr lyckas jag inte öppna och läsa ditt brev till Borg men jag kan säga att i stora drag, utan att ha läst det, håller med dig. När det pratas om hur privatkonsumtionen ökat och hjälpt landet brukar jag ställa frågan varför inte alla gruppesr konsumtion stimuleras. Tänk vilket uppdämt köpbehov det finns i de grupper du nämner. Inte köplust utan köpbehov, på riktigt!
Hej Lisbeth – och tack så mycket för din goa backfeed.
Ifall Du klickar på min URL – så finns en bit ned i texten mitt mail till finansminister Anders Borg där också.
Du refererar till din blogg och ett förslag hur man kan lösa saker:
“Det absolut snabbaste och effektivaste sättet för stater att öka mängden pengar i cirkulation = sänka arbetslösheten i samhället – är att höja ersättningarna till pensionärer, sjukförsäkrade, arbetslösa och socialbidragstagare. De allra flesta av dessa lever sedan mer än 20 år tillbaka i Sverige under en rimlig ekonomisk överlevnadsnivå – och kommer därför att tämligen omgående spendera inkomstförbättringarna.
Tre procents höjning av ersättningarna till pensionärer, sjukförsäkrade, arbetslösa och socialbidragstagare kan uppskattas ge ca en procents lägre arbetslöshet inom ett år. Räntefria pengar för att finansiera detta produceras av Riksbanken på uppdrag från Riksdagen = räntefria pengar som aldrig behöver återbetalas.”
Förutom att det är intuitivt, så har experter inte bara teoretiskt kommit fram till, utan även empiriskt kunnat konstatera att ju högre bidragen är till de som inte produktiva, desto högre arbetslöshet. Det enklaste sättet att se till att folk tar jobb som de inte vill ha nu för att det inte ger dem någon ökad konsumtion eller tillfredställelse, är att sänka ersättningarna så att marginalen till de jobb de kan få ökar. Motkraften där är att vi vill att folk inte skall lida. Men rent ekonomiskt för samhället är det – tvärtom vad du uttrycker – kontraproduktivt att ge höga bidrag till de som inte är produktiva.
Omdömet att de flesta sjuka, arbetslösa och pensionärer lever under en rimlg ekonomisk överlevnadsnivå är naturligvits rent sakligt fel. Men om man antar att du med överlevnadsnivå istället menar vad du personligen (och andra intressegrupper) anser är för lågt för att trivas i samhället så är det förstås en rimlig åsikt, om än utan sakligt värde.
“Omdömet att de flesta sjuka, arbetslösa och pensionärer lever under en rimlg ekonomisk överlevnadsnivå är naturligvits rent sakligt fel.”
Alla självboende som har mindre än 13 tusen kronor att leva på efter skatt – menar jag har det orimligt dåligt ekonomiskt.
“Alla självboende som har mindre än 13 tusen kronor att leva på efter skatt – menar jag har det orimligt dåligt ekonomiskt.”
Det generella påståendet kan jag inte alls hålla med om. Har själv tidigare haft boende på landet i eget hus med en boendekostnad på ca 4000:- (totalt) och då hade 13000:- efter skatt varit mer än tillräcklligt. Mycket mer.
Jo… – Jonny – ifall man bara bor och äter – utan några normala andra sociala aktiviteter av typ t ex dans, teater, gurmémat, resor, tillgång på bra bil osv – så håller jag med Dig om det.
Därtill – dom flesta självboende har en har en bostadskostnad som vida överstiger 4000 kr/månad.
Nja, Josef, jag åt/äter inte för 9000:- i månaden, men jag förstår att du som tydligen kräver ett minimum av “dans, teater, gourmémat, resor, tillgång på bra bil osv” har rätt högt ställda krav … givetvis ska standarden tillåta mycket av hummer och champagne, rysk kaviar, senaste modell av Mercedes C-modell, månatliga resor till rivieran etc etc.
Bosätt dig på landet så kan du hitta billigt boende men jag antar att vi alla ska bosätta oss i dyra etagelägenheter i Stockholms innerstad, det bör man väl kunna kräva förstås.
Ja, ge mig detta så lägger jag av att arbeta, det blir ett bättre liv !
Jonny – jag bor redan på landet utanför Laholm och betalar 4000 kr/månad i varmhyra. Jag kör en Renault Clio årsmodell 2006 – och jag åker nästan aldrig utomlands eller unnar mig annan lyx.
Min pension – om drygt 13 000 kr efter skatt per månad räcker – men det blir ingenting över för oförutsedda utgifter.
Min exhustru bor i Ängelholm och betalar 7000 kr/månad i hyra – och har drygt 9000 kr i månaden efter skatt. För att klara den ekvationen har hon jobbat extra sedan hon blev folkpensionär 2008.
Skall det behöva vara så i ett av världens rikaste länder ?
Du har naturligtvis rätt att tycka att det är för dåligt med 13k. Problemet är att du säger att folk inte har en rimlig “överlevnadsnivå”, vilket är sakligt inkorrekt. Det är inga problem alls att “överleva” med dessa summor. Däremot kan man anser att personer skall ha mer pengar till olika typer av utgifter, men svälta eller frysa ihjäl behöver ingen göra.
Den dagen som jag ser att solrosuppropet skriver klart och tydligt att vi sjuka gör gemensam kamp oberoende om vi är sjuka s-väljare, v-väljare, m-väljare eller sd-väljare eller vad vi sjuka än tillhör (vänsterradikalerna).
Jag är den kategorin som varit med förr och sett fanstyget och utsatta innan alliansen vann.
Den dagen Ni kommer på att göra Gemensam Kamp att få politiker sätta sig ner och göra uppgörelse av de olika demokratiskt valda partier och en gång för alla komma överens om en sjukförsäkringsreform för oss alla, utan att sätta “partistämpel” i pannan på sjuka folk, den dagern kommer jag (och fler med mig) stödja er i de sjukas kamp! Vi är olika om så vi är sjuka och har med oss olika erfarenhet, något Solrosupproret borde ta tillvara för att komma längre
Som det är nu har det blivit att sjuka strider mot sjuka pga vilket parti folk väljer på, hade detta fenomen inte varit så hade vi kommit bra mycket längre i kampen!
Se till att alla sätter sig och gör gemensam sak för sjuka så kommer ni långt!
Vi har hållit en partipolitiskt obunden ställning från början. I styrelsen finns flera partier representerade och från början ännu flera. Vi har debatterat med företrädare och debattörer från alla sidor. Jag har haft Finn Bengtsson hemma vid mitt köksbord för att prata om sjukförsäkringen. Vi tog efter årsmötet beslutet att lobba för en annan regering då sittande inte visat något intresse av att lösa de problem i systemen som finns och heller ej erkänna att de finns.
Kanske att vi förlorar någon röst på grund av det och det är synd. Visst hade det allra bästa varit om man kunnat göra en gränsöverskridande överenskommelse, det hade varit mycket önskvärt! Det var väl precis så vi hade tänkt oss.
Men som sagt har vi inte kunnat se hur det skett. Om det blir regeringsbyte i höst så kan vi i alla fall lova dig att vi lika hängivet kommer att bevaka och debattera frågan tills dess vi har en sjukförsäkring och rehabilitering värd namnet.
Hade det legat i vår makt att få till gränsöverskridande samtal och lösningar partier emellan hade det redan varit gjort :)
Låt mig först säga att jag är övertygad om att du (och säkert andra i er förening) har fokus på att det skall bli bra och inte fokus på något speciellt parti (även om ni kan ha er a personliga preferenser. Nedan följer en föreläsning om varför det ändå blir som det blir och varför personer som Charlie inte är ensam om intrycken av er.
Jag har full förståelse för att ni väljer att inte försöka samarbeta med krafter som är mer lika alliansens än oppositionen. Det beror å andra sidan på att, även om ni var formellt partiobundna, generellt för en ganska tydlig linje som kan klassificeras som klassiskt vänster. Då menar jag inte solidaritet och medkänsla i dess egentliga mening (det finns i alla politiska läger), utan mer att de förslag till förbättringar och förändringar (generellt) inte tar pragmatiskt hänsyn till hur samhället fungerar på en nationalekonomisk och gruppdynamisk nivå.
Om man drar den typen av resonemang till sin spets så hamnar man i lösningar som kan låta bra i teorin, men som i praktiken resulterar i system som är allt annat än liberala, och/eller kraschar de ekonomiska förutsättningarna för de goda intentionenerna. Utöver att man komma fram till detta intellektuellt så finns det empiriska exempel under historien där detta har hänt som man kan dra lärdom av.
Man kan väl säga att den klassiska högerpolitiken är pragmatisk och använder människors naturliga drivkrater relativt bra. Å andra sidan går man för långt i tron på privatiseringar och marknadskrafter – man förstår alltså inte att staten bör hantera samhällsbärande delar så som infrastruktur, vård, utbildning osv. Det finns också tydlig risk att individer handlar i kläm för helhetens framgång, samtidigt som man inkonsekvent tar för STOR hänsyn till människors känslor (för att vinna val) för att göra riktigt bra förändringar för samhället som gynnar alla. Här är alliansen i stort sett idag.
Klassisk vänsterpolitik (som genomsyrar mycket av den här debatten) stammar från personliga upplevelser och naiv idealism, där man har en ovilja eller oförmåga att förstå att man måste spela med mänsklig drivkraft och inte försöka få grupper av människor att fungera som man vill att de skall göra (extremfall: kommnism). Att solidariska idéer som fungerar på micronivå (kollektiv, familj…) inte fungerar på nationell eller global nivå. Fina tankar om att människor är goda och vill arbeta även om de inte tjänar på det osv. Ser individer bra, men leder oundvikligen till ett samhälle som antingen stagnerar ekonomiskt vilket omöjliggör de höga ambtionerna. Eller leder till ökad kontroll och jakt (detta har alliansen ärvt när det gäller bidragsystemen som a-kassa osv) vilket i grunden gör människan olycklig – tvärtom vad avsikten är. Här har vi V, FI, och i viss del MP (blanad liberal och vänster… nu mer vänster) och S… som också till stor del är ett “maktparti” (avstår att brodera ut vad det innebär).
Eftersom denna site och förening drivs av individer med insikt i svårigheterna, så finns det gott om kraft att förändra. Det betyder inte att det finns kompetens att förstå HUR detta bör göras. Istället är det statistiskt troligt att förmågan är låg eftersom man är jävig. Engagemanget är drivkraften, men navigationen är opålitlig (inget speciellt för er här utan det är så det fungerar generellt). Av denna anledning så hamnade ni i princip omedelbart i vänsterkategorin (idealister som ser individer, men vars handlingsplan är orealistiska). Därför är det förstås ofrånkomligt att alliansen inte går att samarbeta med eftersom de är pragmatiska och ni inte tar hänsyn till (ovilja, oförmåga att se att det är orealistiskt) helheten så mycket som individen.
Så går det att undvika att det blir så här som Charlie är ute efter? Teoretiskt går det förstås. Genom att använda den individuella kraften till att peka på de negativa tillstånd som man ser utan att tro att man själv besitter kompetensen att komma med lösningar på dessa problem (eftersom de lämpligast kommer från dem som ser och förstår, men inte är involverade). Då har man möjlighet att ta dessa frågor till båda de politiska “lägren” (de är inte solklara) och ödmjukt be dem komma med lösningar på det ni ser. Om/när de säger att det inte är ett problem, visa på de problem ni ser och backa upp det med opinionsinsamlande där det är tydligt att de grupper ni talar om upplever detta som ett problem.
Jag kan säga att för mig är det uppenbart att båda “läger” ser att det är problem. Därför har ni första steget fixat om ni kan hålla er neutrala. Alla ser att det är problem. Men om man förgiftar denna gemensamma grund genom att säga “Vi ser problem och detta är typer lösningar som vi tycker borde till” där de lösningar ni föreslår är sådant som går helt emot endera “lägrets” syn, så förlorar ni fotfästet. Det är som att som klättrare inte se till att förankra sig innan man försöker med nästa svåra sak. Då kan man inte återvända till säker mark utan faller ner.
Detta är i princip vad som händer när man inte tar saker steg för steg i en komplex förändringsprocess utan blandar ihop iakttagelser med slutsatser och lösningsförslag. När man tar det steg för steg så ökar möjligheten till framsteg (när samarbete är nödvändigt) extremt. Men detta kräver tålamod och är därför väldigt frusterande och kräver disciplin. Alternativet när man har en agenda som är samhällsförändring där båda “läger” bör vara med för att skapa hållbarhet är dock misslyckande.
Detta (ursäkta föreläsningen) är varför intressegrupper blir just intressegrupper som driver en subjektiv syn på vad som behövs göras utan att åstadkomma förändring, istället för att bli en förändringskraft med styrka att göra verklig skillnad.
Tack för föreläsningen ;)
Att samarbeta med krafter som liknar Alliansen är inte så lätt. Var finns de som är intresserade av att lösa de problem vi påpekar? Vi har haft debatt och möte med företrädare för Alliansen och vi har påvisat de problem som finns och bemöts med att de endast gäller enskilda fall eller att det vi håller på med är svartmålning och skrämselpropaganda.
Det att människor inte ska tjäna på att arbeta är också något som hävdas att vi anser. Så är inte fallet. Men om man inte kan arbeta på grund av sjukdom eller skada ska man ha en rimlig levnadsnivå. De flesta av oss har varit arbetande och närande individer och att nu bara ses på som tärande och en belastning är både nedbrytande och orättvist. Att vi dessutom inte ska kunna ha en rimlig ekonomisk situation är inget som gör att vi mår bättre.
Ställer mig också frågande till uttrycket: Det ska löna sig att arbeta. Jag har arbetat i många år och det har alltid lönat sig! Min ena son som haft arbete men blev arbetslös igen kan också intyga att det lönar sig mycket väl att arbeta. Han ser fram mot hösten då han antagligen har en anställning och äntligen kan börja sitt vuxna liv med egen bostad och allt annat det innebär. Det lönar sig att arbeta och har alltid gjort. Det som inte lönar sig i lika stor utsträckning är att betala in till en försäkring som sedan inte faller ut.
Vad gäller att se en annans lösningar eller problembeskrivningar är det väl just där som Alliansen både visar ovilja och oförmåga? När reformen va sjukförsäkringen skulle genomföras skickade man ut ärendet på remiss. Man frågade forskare, organisationer, FK, utredningstjänster och andra sakkunniga. De svar som kom tillbaka var i de flesta fall kritiska och varnade för just de konsekvenser som sedan blev.
En del av den lappning och lagning som gjorts av sjukförsäkringen är vi övertygade om att vi varit med och bidragit till i och med att vi hjälpt till att lyfta frågan. Så även om vi inte tror att vi sitter på någon makt så tror vi att vi genom att lyfta frågan genom debatt och information kan vara med och påverka.
Vår önskan var att vara partipolitisk obundna men vi har inte fått någon Alliansliknande rörelse att bli intresserad av oss. Ofta möts man av: – Jamen sossarna då??! Vill ni ha det som det var förut då?? Vi påpekar gång efter gång att det inte är något vi strävar mot och att vi anser att det finns mera än två lösningar på ett problem. Om det varit så att vi haft möjlighet att ha ett samarbete hade vi haft det.
Men som sagt – genom att diskutera och debattera hoppas vi kunna vara med att påverka.
Tack för att du tar min “föreläsning” på rätt sätt: dvs med god avsikt :)
Angående att tjäna på att arbeta är detta ett verkligt problem. Det är ofta så att det inte lönar sig ekonomiskt att ta timjobb, deltidsarbete eller lågavlönade arbeten istället för att fortsätta uppbära bidrag. Även om man får mer om man jobbar tillkommer ofta extra kostnader vilket gör att en marginal mellan bidrag och förvärvsinkomst på 2k inte är motiverande av eknomiska skäl för de flesta idag. Det är svårförståeligt för mig hur man kan vara intresserad av arbetsmarknadspolitik och inte vara medveten om denna situation. Att det lönat sig att arbeta för dig är ju jättebra, men är inte riktigt relevant för den principiella diskussionen.
“Att samarbeta med krafter som liknar Alliansen är inte så lätt. Var finns de som är intresserade av att lösa de problem vi påpekar? Vi har haft debatt och möte med företrädare för Alliansen och vi har påvisat de problem som finns och bemöts med att de endast gäller enskilda fall eller att det vi håller på med är svartmålning och skrämselpropaganda.”
Nåja. Jag är filosofiskt liberal (inte nödvändigtvis politiskt liberal) och jag ser rätt många i båda “läger” som är MYCKET måna om att lösa problem och anstränger sig ordentligt. Problemet som jag försökte belysa i min förra föreläsning är nog att det är svårt för alliansen att ta folk på allvar när lösningsförslagen är så orealistiska från en pragmatisk allianssynvinkel.
Inte så att jag menar att alla i alliansen är konstruktiva och begåvade, och samma sak gäller det andra “lägret”. Men om du inte hittar någon representant du kan prata med så bör du nog fråga dig vad du har för roll i det, på samma sätt som man bör vara misstänksam mot folk som säger att alla deras chefer har varit dumma i huvudet. It takes two to tango :)
“Vad gäller att se en annans lösningar eller problembeskrivningar är det väl just där som Alliansen både visar ovilja och oförmåga? När reformen va sjukförsäkringen skulle genomföras skickade man ut ärendet på remiss. Man frågade forskare, organisationer, FK, utredningstjänster och andra sakkunniga. De svar som kom tillbaka var i de flesta fall kritiska och varnade för just de konsekvenser som sedan blev.”
Tja… inte mer än S-regeringen visat tidigare. Det är inget exceptionellt med alliansens svagheter i omorganiseringar egentligen. När det omorganiseras brukar det bli halvdåligt oavsett regering. Rent generellt så finns det olyckskorpar (i politiken dessutom ideologiskt motiverade olyckskorpar) oavsett vad man gör, och ibland får de rätt.
Jag vet av egen erfarenhet att det inte betyder att man skall lyssna på dem generellt, vilket gör att det kan vara en helt rimlig handling att inte göra det även i det fall där det råkade vara så att de hade rätt. Vill understryka att jag inte är expert eller superinsatt på just den här förändringen… men jag är insatt i hur det generellt fungerar och ser inget som helst belägg för att alliansen skulle vara mindre lyhörda en det andra “lägret”. De lyssnar bara på olika saker.
“En del av den lappning och lagning som gjorts av sjukförsäkringen är vi övertygade om att vi varit med och bidragit till i och med att vi hjälpt till att lyfta frågan. Så även om vi inte tror att vi sitter på någon makt så tror vi att vi genom att lyfta frågan genom debatt och information kan vara med och påverka.”
Bra!
“Vår önskan var att vara partipolitisk obundna men vi har inte fått någon Alliansliknande rörelse att bli intresserad av oss.”
Nej, och jag försökte förklara varför i min förra post. Jag har följt er länge och jag skulle inte se så stor möljlighet att samarbeta med er baserat på de orealistiska förslag som ni kommer med baserat på de absolut intressanta iakttagelser ni gör.
Igen: det ni tar upp är viktigt och intressant. Era lösningsförslag (minns förstås inte alla) är inte så intressanta eftersom de generellt går ut på att man skall höja bidragen.
“Ofta möts man av: – Jamen sossarna då??! Vill ni ha det som det var förut då?? Vi påpekar gång efter gång att det inte är något vi strävar mot och att vi anser att det finns mera än två lösningar på ett problem. Om det varit så att vi haft möjlighet att ha ett samarbete hade vi haft det.”
Jag ifrågasätter vänligt er vilja att samarbeta med alliansen. Om ni hade velat det hade ni ansträngt er att förstå hur de tänker ocht inte (som du gör här i tråden faktiskt) etiketterat dem som dåliga på olika sätt. Det är en värdering som jag aldrig skulle acceptera från någon som jag skulle samarbeta med.
Jag är också nyfiken om du kan peka på några lösningsförslag som ni har som inte går i samma linje som klassisk S-politik och ganska stick i stäv med alliansens metoder? Jag kan inte minnas något… men det betyder inte att det inte finns. Jag är bara skeptisk :)
Det är naturligtivs inget fel med att sympatisera med S-lägrets metodik för att skapa ett bättre Sverige! Men påstå inget annat? Skyll inte på det andra “lägret” för att de inte vill samarbeta när ni i praktiken inte vill det heller. Ni vill att de skall ändra sin politik och ger mer pengar till de grupper ni tillhör (vilket inte hindrar att det är lämpligt).
Nu med tanke på att det blir färre och färre som får ersättning från a-kassan så borde det ju löna sig ännu mera att arbeta. Jag har svårt att se att det inte ska göra det. Lever man på marginalerna är 2k ingen struntsumma. Jag kan se att det kanske inte lönar sig lika mycket när man hamnar i klorna på oseriösa arbetsgivare med taskiga anställningsvillkor och när man bara jobbar som timanställd eller deltid. Men lönar sig gör det. Och det är inte den gruppen arbetare Alliansens politik riktat sig mot eller gynnat.
“…. svårt för alliansen att ta folk på allvar när lösningsförslagen är så orealistiska från en pragmatisk allianssynvinkel.”
Det är där en del av problemet ligger. Och jo, det går att hitta representanter för Alliansen som visar en vilja och en förståelse men som aldrig skulle säga det där det skulle kunna göra skillnad. Ett annat av våra problem. Det har också gått en massa prestige i att man inte ska erkänna att man har haft/gjort fel. Jag brukar hävda att bara för att en haft fel behöver inte den andra ha haft rätt. Det finns mera än två sätt att lösa ett problem.
När reformen skulle genomföras frågade man inte politiska instanser utan sakkunniga och tog inte till sig svaren och just det som varnades för har hänt.
Våra lösningsförslag är så mycket mera än bara höjda ersättningar. Vi anser att det främsta verktyget för att få folk friska och tillbaka till arbete är vård och rehabilitering. Riktig rehabilitering. Att fattiggöra folk som man nu gör gör folk bara – fattiga, inte friska.
Vilken summa en ersättning bör ligga på är svårt att säga. Men det system som finns nu där man förstärker ekonomin med ett bostadstillägg är ett bar sätt att utjämna. Bostadskostnaden är ju ofta den största posten och skiljer sig stort åt i olika landsändar och områden.
Blir lite förvånad när du säger att du följt oss och bara uppfattat att vi endast vill höja ersättningar. Kan bero på att det oftast är det som kommentarerna handlar om?
Diskuterar, debatterar ofta hur vård och rehabilitering skulle kunna fungera organisatoriskt och ansvarsmässigt. Tar upp vad som inte fungerar i den nu så kallade rehabiliteringskedjan. Engagerar oss i arbetsmiljö osv. Synd att det inte gett större avtryck men det är inte säkert att det bara beror på oss utan även på läsaren, vad som den reagerar på eller emot.
Jag samarbetar gärna med nästan vem som helst. Nu tror jag iofs sig att vi kanske tilldelas större betydelse än vad vi har (smickrande). Vi ser det som vår uppgift att debatter, granska och kommentera det vi ser. Vi har inte större möjlighet att påverka än vilken annan förening som helst. Att vi dessutom är en förening som drivs av sjuka gör att vi bara fungerar ryckvis. Just nu är det jag. Imorgon kanske någon annan.
Vad i de rödgrönas deklarerade regeringspolitik är det som gör att ni som förening då går ut och säger att ni “valt sida”. Vilka reformer och förändringar är utlovade som leder till detta ställningstagande ?
Addendum :
Enligt Lisbeth Lippe Forsbergsom, en av bakgrundsfigurerna, så var det endast om man lade in länkar i en kommentar som kommentar behövde godkännas…
I beg to differ.
Om ett konto postar inlägg med länkar i (som kan vara spam) så hamnar de automatiskt i modererings-kö. Om ett konto har haft sådana saker för sig verkar WordPress/Akismet fortsätta sätta det kontots inlägg i kön. Det är inget som vi personligen har gjort med ditt konto, utan helt enkelt hur programmet/pluginet fungerar. Så nu kan konspirationsteorierna vänligen avslutas.
Jag uttryckte ingen konspirationsteori, jag bara noterade fakta. Jag har (mig veterligen) inget konto hos word press.
Addendum
Och jag har kunnat lägga in kommentarer utan att hamna i modereringskö efter det att jag en gång gjorde det och innan den ovan blev så.
Nåväl, nog om den saken, det som Sven, Charlie och Torbjörn tar upp ovan är av mycket större vikt och berör till viss del det som jag tidigare berört.
Nu bryter jag mot forum-etikett och hobby-modererar, men kan vi plz hålla oss till sakfrågor och strunta i personangrepp? Tolka varandra välvilligt och ta eventuella diskussioner om missförstånd angående policies och blogg-länkar in private. Tjafs är oattraktivt och destruktivt (riktat ut i luften).
Min gissning (jag talar ju inte för solrosuppropet) är att det är högre ersättningar för de utsatta grupperna (sjukskrivna, långtidsarbetslösa osv).
Det är i alla fall det jag ser i mina debatter med politiska företrädare från olika partier. Ju längre vänster ut, desto högre ersättningar till dem som inte producerar just nu. Detta bygger i grunden på en solidarisk och god tanke om att alla gör sitt bästa oavsett vad jag ser.
http://www.svt.se/nyheter/val2014/socialdemokraterna-skrotar-inte-hela-fas-3
Nåt att granska? :)
[…] mer: Tomas Eneroth och Mikael Damberg och Linnea Swedenmark och Eva Franchell och Lisbeth Forsberg och Martin Moberg och Kjell Rautio och Tomas Eneroth och LO i Sverige och Norran och SvD Nyheter […]