Artikelförfattare

Ibland tar vi in gästbloggare på Solrosuppropet.se och då syns författaren som just "Gästbloggare" i inläggen. Givetvis skrivs inläggen under med korrekt författarnamn och kanske en liten presentation.

15 kommentarer

  1. Kattguld
    Kattguld at | | Reply

    Kan bara hålla med . Vad är det med folk egentligen nuförtiden ? Helt blinda ?

    1. Malin Hammarström
      Malin Hammarström at | | Reply

      Jag tror att de där extra hundralapparna i plånboken gjorde folk oemottagliga för elände. Om jag får vara helt ärlig…

  2. Stina
    Stina at | | Reply

    Bra skrivet Malin. Vem står på vår sida. Man la ner nämnden som skulle göra att vi kunde få en oberoende granskning av försäkringskassans hantering, nu har vi ingen. Om ingen kan granska vad som händer eller om det är rättssäkert, så kan ingen säja att det görs något fel heller.
    Personalen lär hamna i samma karusell som oss, ifall det fortsätter. Ja, helt rätt, de borde visa lite civilkurage, men risken finns att de blir straffade tyvärr :-(

  3. Malin Hammarström
    Malin Hammarström at | | Reply

    Du missar min poäng. Det går inte att ta hänsyn till personalen och deras arbetsvillkor, då kommer vi ingenstans.

    Personalen har lagar och fackföreningar, vi har ingenting. De blir stressade och sjuka, vi skadas, fattiggörs och dör. De kan byta jobb, men vi kan inte byta liv. Eller för att hårddra det; de har makt, även över oss, men vi har ingen makt.

    Det är inte rätt och det är inte jämförbart. Vi måste säga ifrån, vi måste våga sätta oss själva först. Låt dem föra sin kamp, så för vi vår.

  4. MarieLiselott
    MarieLiselott at | | Reply

    Mycket bra skrivit, har ansökt om sjukersättning har reciv dep. och ångest problematik. GAD, problem med levervärden och värk..mm..sjuk nu sedan 2011..misslyckade rehabförsök och arbetsträningar, nu svår depression med självmordsimpulser. Fick svar att de skulle ta ca 3 mån att handlägga, och fick svar efter en vecka att de kunde inte godkänna min ansökan, och jag har 2 veckor på mig att överklaga innan beslut, min läkare jobbar bara 2 dgr i veckan så det brinner i knutarna..
    De kan inte lagt ner mycket tid på min problematik…de förstår inte att de har våra liv i sina händer…
    Jag mår mycket sämre i kontakt med försäkringskassan och arbetsförmedling som aldrig är nöjda hur mycket man än försöker, man känner sig så totalt misslyckad varje gång man misslyckas med deras krav. Och de hotar med socialen om man inte lyckas med de timmar de kräver, fast de vet jag får inte en krona från socialen.
    De lyssnar inte på en som människa fast man har läkarintyg, och kallar ens sjukdom för ens egen upplevda sjukdom…
    De jagade mig fast jag var inlagd på psyket..inte ens där får man vara ifred.
    Min man har fått fullmakt så han får prata med dem på telefon i samråd med mig, jag klarar inte det längre, jag blir både galen och ursinnig, jag har alltid varit en lugn och sansad person, men inte längre.
    Jag vägrar svara om de ringer! Hemska människor, man vet aldrig vad de försöker lura en till.
    I brevet från försäkringskassan undrade de om jag ville ha kontakt med arbetsförmedlingen!? Då hade jag också 2 veckor på mig!
    Är de kloka, de har godkänt min sjukskrivning!
    Men är nu i alla fall sjukskriven till juni så nu slipper jag dem, ett tag.
    Håll tummarna att jag får min sjukpension, får jag orkar inte med det här längre.

    Tack för att du tar upp det här /MarieLiselott

    1. Malin Hammarström
      Malin Hammarström at | | Reply

      Hoppas att du får din sjukersättning!

  5. Kattguld
    Kattguld at | | Reply

    Jag orkar inte heller ha kontakt med varken af eller fk . Undviker dem så gott jag kan , ska inte behöva vara så . Det tar stopp överallt vad man än gör . Så trött ! Man överlever från dag till dag , hur länge ska man orka ?

    1. Malin Hammarström
      Malin Hammarström at | | Reply

      Så länge det behövs. Snart nog tar de bort stupstocken, så du behöver inte hålla ut länge till.

      Och glöm för all del inte att du fortfarande är du! Det är lätt hänt att tappa bort sig själv när man ständigt måste bevisa att man är sjuk. Det har varit det mest positiva med min sjukersättning – nu ÄR jag äntligen något. Även om det tog tid att ställa om.

  6. Camilla
    Camilla at | | Reply

    Håller med i varenda ord du skriver!!

    Mvh
    C

    1. Malin Hammarström
      Malin Hammarström at | | Reply

      Tack!

  7. Robert
    Robert at | | Reply

    När ska vi organisera oss? När ska vi alla gå samman politiskt för att börja trycka på så det blir märkbart? Och jag menar inte med något av de tillgängliga svekpartierna, de har grundligen bevisat vem de stöttar i samhället.

    1. Malin Hammarström
      Malin Hammarström at | | Reply

      Snart, hoppas jag! Det finns ett upprop om tjänstemannaansvar som cirkulerar nu, det är en möjlighet. Fler lär komma.

  8. Gugge
    Gugge at | | Reply

    Men hallå! Inte sitter personalen runt fikabordet och tycker synd om sig själva. Diskuterar situationen gör de nog på sina eventuella kafferaster De kämpar i motvind – javisst för en dräglig arbetsmiljö – men ytterst för patienters och brukares bästa. Så det så.
    Sedan är det förstås viktigt att patienter, brukare och anhöriga måste ha en kanal att hävda sig genom. Finns det inte patientföreningar längre?

  9. Malin Hammarström
    Malin Hammarström at | | Reply

    “De kämpar i motvind – javisst för en dräglig arbetsmiljö – men ytterst för patienters och brukares bästa. Så det så.”

    Så trevligt att du arbetar för “vårt bästa”. Jag har en hel rad med vänner som blivit skadade och kränkta av vården i många år. Jag har kontakt med anhöriga som dött pga vården. Vill du hjälpa dem? Är du beredd att lyssna på hur vidrigt dina kollegor i sjukvården betett sig? Klarar du av att lyssna konsekvenserna av misslyckade operationer, om fel och saknade uppgifter i journalerna (till exempel om livshotande reaktioner på mediciner), om kränkningar som skett när ingen annan än patienten varit närvarande?

    Patientföreningarna går på knäna, precis som jag skrev i mitt inlägg. En del är små och mycket få (om ens någon) har resurser att stödja en enskild medlem i kampen för att få vård eller för att få upprättelse mot vården.

    Jag tänker inte vara tyst och lojal och lita på att ni “arbetar för vårt bästa” längre. Om alla inom vården gjorde det skulle jag inte ha behövt skriva det här inlägget.

Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.