Vi behöver flera som bidrar – inte färre, skriver Jessica Polfjärd (M) i en replik till ett debattinlägg i Expressen av Tomas Eneroth (S). Redan i hennes rubrik finns en sorts anklagelse om att Eneroth tycker att det skulle vara ok att folk “inte bidrar” till samhället, som om folk hade ett val att bli sjuka. Det handlar naturligtvis om den bortre tidsgränsens avskaffande och Polfjärd försöker i sin replik motivera varför man ska behålla de sk utförsäkringarna. Det kommer förhoppningsvis en slutreplik från Eneroth men vi vill också bemöta hennes påståenden.
Polfjärd skriver att Alliansregeringen genomförde en sjukförsäkringsreform som aktivt strävade efter att hjälpa människor tillbaka till arbete och att det ledde till att när Alliansregeringen avgick så var det 230 000 färre sjukfrånvarande än 2006.
Det är sant. Men det är ett oärligt sätt att se på orsak, verkan och statistik.
När Polfjärd påstår att det är Alliansens sjukförsäkringsreformer som påverkat så jämför hon tiden mellan 2006 och 2014 men nu är det så att sjukfrånvaron började sänkas redan innan Alliansen tillträdde och innan deras reformer genomfördes. Dock vände siffrorna upp igen under Alliansens tid, faktiskt precis samtidigt som den första gruppen sjuka utförsäkrades vid årsskiftet 2009/2010 så så mycket för den effekten.
Att påstå att den tidigare regeringen såg till att den som var sjuk eller skadad fick rätt till ersättning, vård och rehabilitering är inget annat än en efterkonstruktion. Den så kallade rehabiliteringskedjan har inte innehållit mycket mera än administrativa gränser för när man kan få ut follk ur sjukförsäkringen.
Den sjukvårdsmiljard Rehabiliteringsgarantin har inte fungerat.(rehabiliteringsgarantin) som man satsat under flera år har tillsammans med rehabiliteringskedjan dömts ut av flera myndigheter och patientorganisationer och kommer att läggas ner i sin nuvarande form. Se länkar längst ned på sidan.
Vården som man satsade på hade två modeller, KBT och Multimodal behandling. Två bra metoder men inte för allt och alla, många blev till och med sämre. Och om det nu var så att man inte fick någon av de behandlingarna så kunde man helt plötsligt finna sig helt utan stöd eller hjälp. Det var nämligen endast de två behandlingarna som utförande klinik fick extra pengar för.
Nu hotar Polfjärd med att om man inte tar kontroll över sjukfrånvaron och behåller utförsäkringarna så kommer hela landets ekonomi att välta! Det är en överdrift som är helt absurd, för det första så har vi inte några “skenande sjuktal” som det talas om men det syns en tendens till att sjukfrånvaron börjar stiga igen.
Därför är det välkommet att regeringen ser de stora sammanhangen, vad gör folk sjuka och varför. Hur förebygger vi och hur vårdar och rehabiliterar vi samt samordnar insatserna och aktörerna. Nu har vi en regering som ser hela bilden.
När Polfjärd skriver att “vi behöver fler som bidrar till vår gemensamma välfärd” ser vår nuvarande socialförsäkringsminister Annika Strandhäll på välfärden i helhet, de som jobbar inom den, inom skola, vård och omsorg. Ser att det är där många arbetar sönder sig och vill ta ta i det förebyggande. Det är att värna välfärden.
Vidare fortsätter hon:
“Tvärtemot vad Socialdemokraternas gruppledare Tomas Eneroth försöker ge sken av så delar även flera expertmyndigheter vår uppfattning om att tidsgränser i sjukförsäkringen behövs. Såväl Försäkringskassan som Arbetsförmedlingen och regeringens egen expertmyndighet, Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, menar att tidsgränserna fyller en viktig funktion.”
Tidsgränserna? Det är en tidsgräns som tas bort och det är den bortre, den där du utan någon som helst prövning åker ur sjukförsäkringen, ingen kontroll av hälsa eller arbetsförmåga.
Om regeringen varit lika enögda som förra regeringen var så skulle jag varit orolig för att sjuktalen skulle öka, inte för att folk fuskar utan för att så många blir så sjuka. Nu är det ju inte så att man förväntas lämnas utan hjälp vid sjukdom utan det ska satsat på vården, både för de som behöver den och de som ger den. Och tidsgränser finns kvar, så här ser de ut:De tidsgränser som finns kvar innehåller utredning och bedömning.
De första 90 dagarna har du rätt till sjukpenning om du inte klarar av ditt vanliga arbete.
Efter 90 dagar har du rätt till sjukpenning om du inte kan utföra ditt vanliga arbete eller något annat arbete som din arbetsgivare kan erbjuda.
Efter 180 dagar har du bara rätt till sjukpenning om du inte kan utföra något arbete på den vanliga arbetsmarknaden. Men det finns undantag. Om det är mycket troligt att du kan komma tillbaka till ett arbete hos din arbetsgivare innan det har gått 365 dagar från att du blev sjuk. Eller om det kan anses oskäligt att bedöma din arbetsförmåga i förhållande till arbete på den vanliga arbetsmarknaden.
Efter 365 dagar har du bara rätt till sjukpenning om du inte kan utföra något arbete på den vanliga arbetsmarknaden. Men det finns ett undantag. Det är om det kan anses oskäligt att bedöma din arbetsförmåga i förhållande till arbete på den vanliga arbetsmarknaden.
Så här skrev socialförsäkringsutskottet i sitt slutbetänkande:
Den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen började tillämpas den 1 januari 2010. Av budgetpropositionen framgår att sedan dess har sjukfrånvaron stigit med 67 procent. Det kan därför antas att tidsgränsen inte har haft någon betydande positiv effekt på sjukfrånvaron. Utskottet noterar att i budgetpropositionen lämnas förslag om ökade resurser till Försäkringskassan, bl.a. för att myndigheten ska kunna göra tidiga bedömningar av den enskildes nedsättning av arbetsförmågan och behov av rehabilitering. Vidare för regeringen samtal med arbetsmarknadens parter och är beredd att vidta de ytterligare åtgärder som kan behövas för att förebygga sjukfrånvaro och bistå enskilda individer som behöver rehabilitering och omställning.
Mot denna bakgrund ställer sig utskottet bakom regeringens förslag att den
bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen ska avskaffas. ”
Om nu Polfjärd och resten av Alliansen är bedrövade över att folk ska lämnas i “utanförskap, utan vägar tillbaka till arbete och egen försörjning” så rekommenderar jag läsning på sidan 27 och 28 i Försäkringskassans rapport Sjukfrånvarons utveckling där man kan läsa att utvecklingen mot en ökad andel avslag och indrag under 2015 är ytterligare en indikator på att Försäkringskassans förstärkta utrednings- och bedömningsarbete har gett effekt.
Min rädsla är att intentionen att sänka sjuktalen nu kan innebära ett hot mot rättssäkerheten, att man nekas sjukpenning utan att nödvändiga rehabiliteringsåtgärder och vårdinsatser gjorts. Det här finns anledning att ha koll på och följa upp.
Så om man nu ska knyta ihop säcken, den bortre tidsgränsen har varit dyr och ineffektiv för både samhälle och individ. Försäkringskassan förstärker, har redan gjort, sitt bedömningsarbete vid de tidigare tidsgränserna och flera nekas sjukpenning vid de tillfällena än tidigare. Det borde ju göra Polfjärd lugn.
Vi fortsätter följa utvecklingen och vill ha det som Försäkringskassan själv har som mål: rätt ersättning till rätt individ vid rätt tillfälle. Rättssäkerhet, trygghet och förutsägbarhet är viktigt för alla.
FK:s rapport Sjukfrånvarons utveckling.
Rehabiliteringsgarantin fungerar inte – tänk om eller lägg ner.
Ny rehabiliteringsgaranti på väg.
Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.