Tankar i december. Samhällskontrakt.

Ibland hör man politiker, debattörer eller andra säga ” samhällskontraktet är brutet”. Vad menas med det, vet vi vad som ingår i det kontraktet och är vi överens om vad som ska ingå och hur villkoren ska uppfyllas för att samhällskontraktet ska vara uppfyllt. Beror det på vilken politisk hemvist, människosyn och värdegrund man har och kan kontrakt utvecklas? Kan de avvecklas och när bryts de?

Vad gör att man som enskild individ på något sätt bryter kontraktet och ska man då stängas utanför det, är det det som skulle kunna betraktas som utanförskap kanske. Om vi har ett kontrakt mellan stat/samhälle och individ/medborgare så måste det vara en sorts balans där båda parter både ger och tar, genom skatt kan individen uppfylla sitt ansvar och sedan förvänta sig fördelar eftersom man avstått delar av sin inkomst. Det finns också ett kontrakt mellan medborgarna där man även betalar för det man inte tror sig komma att ha förmån av medan man samtidigt vet att det man själv åtnjuter betalas gemensamt av oss alla. Ett givande och tagande som betyder att man avstår en bit av sin frihet för att vinna trygghet, att man anser att man har ett samhälleligt gemensamt ansvar och nytta av “kontraktet”.

Men vem ska få vara med och dra nytta av det, vem ska betala och hur mycket och till vad?

Jag läser runt lite för att se vad som människor menar när de talar om samhällskontraktet och en del menar att det är ryggraden i ett välfärdssamhälle medan andra menar att det aldrig funnits något värt att bli kallat det utan att det bara är ett sätt att hålla medborgaren på plats genom att ta dennes lön för mödan, lova trygghet och samhällsfunktioner i gengäld. Men när man inte får det som man förväntat sig tillbaka är då kontraktet brutet?

Moderaterna skriver mycket om samhällskontraktet i sin korta budgetmotion som just röstats igenom i riksdagen och dess namn är “Sverige ska hålla ihop – reformer för ökad tillväxt och ett återupprättat samhällskontrakt”. 

Det har också talats om “välfärdens kärna” och vad som menas med det beror på vem som säger det, ingår det som du vill att det ska göra det eller vad menas? Och vad menas med samhällskontraktet och när är man “inne” respektive “utanför”?

Tror det är bra att fundera lite på vad som betyder vad för kontrakt är ju till för att hållas och kärnan av något måste ju vara det grundläggande och viktigaste. Eller …?

 

Artikelförfattare

Lisbeth Lippe Forsberg

Utförsäkrad, fattiggjord och uppretad. Efter steloperation av rygg arbetstränande jag och försökte med alla medel ta mig tillbaka till egen försörjning. Har nu hel sjukersättning. Jag vill se en upprustning av de nedmonterade trygghetssystemen. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Foto: John Ash

En kommentar

  1. Tobias
    Tobias at | | Reply

    Det kan vara en försäkring som den fackliga rörelsen utger, men när ansvar utkrävs så vill man inte ta det!

    Det var länge sedan facket och rörelsen vågade/vågar vara obekväm! Man är så rädd för konflikter så att man backar hellre än att “ta fajten” som det så vackert hette en gång i tiden. Sedan sålde man ut arbetarna i kommunal.

    I denna tidning finns det ett tydligt budskap från LO som lyder följande: LO går inte i konflikt för försäkringen
    Arbetsgivarna vill inte betala för de arbetssjuka och LO vill inte strida för dem.
    Detta sagt av LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson. Det som också hände 2013, var att LO träffade en uppgörelse om en helt ny försäkring; en utfyllnad i den statliga föräldraförsäkringen. Medlemmar som är barnlediga kan ansöka om extra ersättning. Och till den nya försäkringen har arbetsgivarna hittills inte behövt betala in någon premie, för den betalas med pengar ur Afa Sjukförsäkring.

    40 miljarder har betalats tillbaka från Afa till arbetsgivarna. Samtidigt är premierna historisk låga och Afas penningreserv bara växer. Borde det inte finnas utrymme för reformer för de arbetssjuka?
    Detta sagt av LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson och med LO-TCO.s goda minne.

    Ingen har bättre möjligheter att bidra till den utvecklingen än fackförbunden. Men då krävs att facken vågar tänka nytt. Är de redo för det?

Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.