Igår, torsdag den 26 november, gick partier och politiker ut och sa sig ha lagat ett hål i sjukförsäkringen. Regeringen för att de lade fram en proposition (förslag från riksdagen), Vänsterpartiet för att de flåsat alla andra i nacken för att få dem att komma till skott, en kristdemokrat påstod att “äntligen” och SD kastade in ett trumfkort om att de minsann vill se dag 180 helt avskaffad. För dem som kommer att omfattas av ändringen är det mycket positivt att det nu är större chans att få sjukpenning även från dag 180 i sjukskrivningen. För oss som kämpar för en trygg sjukförsäkring är det också positivt, det går att påverka.

Vad som senaste tiden sagts och av vem i socialförsäkringsutskottet är hemligt och ska så vara för att alla där ska kunna resonera fritt. Men när regeringen nu gick ut och lade en proposition, hur blev det då med Vänsterpartiets utskottsinitiativ om att lätta på reglerna runt dag 180 i sjukförsäkringen? Det föll och istället är det nu regeringens förslag som ligger. Men de ville ju ha ett förslag som bygger på utredningen En begriplig och trygg sjukförsäkring av Claes Jansson så nu måste det ha blivit bra? Äntligen?

Nej, eftersom regeringen måste göra upp med Centerpartiet och Liberalerna så blir det inte så omfattande förändring som många hoppats på. Solveig Zander, talesperson för socialförsäkringarna i Centerpartiet, sa i en intervju i Flamman om Vänsterpartiets utskottsinitiativ att “Vi vill inte rösta för hela Vänsterpartiets förslag. Vi har lämnat in ett utskottsinitiativ som är en del av Vänsterpartiets. Det förväntar vi oss att Vänsterpartiet ska ställa upp på – annars kommer inget av förslagen att få majoritet”. Finns ingen anledning att tro att diskussionen skulle låtit annorlunda i samarbetet med regeringen.

Vänsterpartiet, främst deras talesperson i socialförsäkringsfrågor Ida Gabrielsson och den ekonomiska talespersonen Ulla Andersson tog debatter så fort det gavs tillfälle och sällan har fyra dagar varit så fulla av debatter och diskussioner om sjukförsäkringen. Budskapet var att nu hade Vänsterpartiet tröttnat, det skulle hända och det skulle hända nu!

Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarbi som oräkneliga gånger påpekat att vi måste se till att vi har en fungerande sjukförsäkring blev allt mer och mera pressad. Hans engagemang kan inte tas miste på men varför lade inte regeringen bara en proposition då?

Varför gick man inte ut och sa att man stöttade Vänsterpartiets utskottsinitiativ? Flera gånger pratade Shekarabi om utredningen och dess förslag. “Just nu sitter tjänstemännen och jobbar på att formulera förslag”, sa Shekarabi som svar på frågan om “När!?” Jag gissar, och det är en gissning, att det nog inte bara var tjänstemän som satt och jobbade. Centerpartiet slog nog fast att det skulle skrivas på deras sätt eller också blev det inget alls. Därför fortsatte Shekarabi att upprepa att han inte såg majoritet för förslaget. Vänsterpartiet såg däremot att om bara regeringen hakade på så fanns det majoritet.

Strax före midnatt blev det så en överenskommelse och regeringen lade senare fram ett förslag. “Vi lättar på reglerna vid dag 180 så att flera blir beviljade sjukpenning!” var beskedet. Hurra….eller? Den luttrade vet att kolla lagda förslag noga och det dröjde och ingen fick se förslaget i helhet. Vad var det som bestämts? Var det enligt utredningens förslag eller var det resterna av det när Centerpartiet och Liberalerna tuggat sönder det ända fram till midnatt? Jag har inte än hittat förslaget i sin helhet men jag hittar en intervju med Shekarabi i Arbetsvärlden där han säger att det är just den delen om när man ska kunna beviljas fortsatt sjukpenning efter dag 180 som ändrats.

”Bedömningen av arbetsförmågan mot angivet normalt förekommande arbete ska efter dag 180 kunna skjutas upp om övervägande skäl talar för att den försäkrade kommer att återgå i arbete hos arbetsgivaren senaste dag 365.”
Tidigare stod det särskilda skäl. Det är alltså ett ord som ändrats, nog så viktigt för dem som kommer att omfattas av det men attans så fattigt jämfört med utredningens förslag, det som vi hade hoppats på.

Utredningens förslag ser ut som följande angående dag 180.

• Bedömningen av arbetsförmågan efter dag 180 ska göras mot angivet normalt förekommande arbete. Med angivet normalt förekommande arbete avses normalt förekommande arbeten som ingår i en yrkesgrupp enligt Standard för svensk yrkesklassificering (SSYK).

• Beslut om avslag bör underbyggas i större utsträckning för att Försäkringskassan ska kunna göra de ställningstaganden som krävs enligt rättspraxis. De gäller framför allt ställningstagandet till om det finns arbeten, som är normalt förekommande, där den försäkrade kan nyttja sin kvarvarande arbetsförmåga och möta kraven på normal arbetsprestation utan eller med endast ringa anpassning av arbetsuppgifterna. Ärendena bör därför utredas mer.

• En försäkrad som har uppnått den ålder då hen som tidigast kan ta ut inkomstgrundad ålderspension (i dag 62 år) ska få sin arbetsförmåga bedömd mot arbete hos arbetsgivaren oavsett hur länge hen har haft nedsatt arbetsförmåga. Möjligheten att få arbetsförmågan bedömd mot arbete hos arbetsgivaren ska gälla till och med den månad då den försäkrade som tidigast får ta ut garantipension (i dag 65 år).

• Det räcker med att övervägande skäl talar för återgång i arbete hos arbetsgivaren senast dag 365 för att bedömningen av arbetsförmågan mot normalt förekommande arbete ska kunna skjutas upp från och med dag 181.

• Den som har haft nedsatt arbetsförmåga i 365 dagar ska kunna få sin arbetsförmåga fortsatt bedömd mot arbete hos arbetsgivaren om hög grad av sannolikhet talar för återgång i detta arbete senast vid dag 550.

• Vid bedömning av rätten till rehabiliteringsersättning ska arbetsförmågan inte bedömas mot normalt förekommande arbete.

En av punkterna har alltså godkänts nu. Så det blev inte så mycket som vi var många som hoppats på. Men är det kört nu, bara att ge upp? Nej, tvärtom! Vi har faktiskt en regering som vill genomföra arbetet med att förbättra sjukförsäkringen om den bara får stöd för det. Och om den inte riskerar samarbetet med sina stödpartier.

I intervjun med Arbetsvärlden säger Shekarabi “Regeringens ambition är att så småningom även införa resten av utredningens förslag och där fortsätter vi att föra diskussioner.” Låt oss hjälpa till, vi kan ta debatten, vi kan pressa på och kräva svar och vi välkomnar flera att hänga på. För är det något den här eländiga pandemin visat oss så är det att vem som helst kan drabbas och det när som helst. Stöd de partier och politiker som är på “vår sida” och gör det så att de märker det. Samtidigt måste de politiker som inte vill det få vår uppmärksamhet. Låt dem förklara varför.

Men alla som drabbas under tiden, innan det införs lättnader vid dag 180, kan de räddas på något sätt? Under kvällen kom ett inslag från Sveriges radio.
– Vi kommer att arbeta med frågan om vad som händer fram till den här nya lagstiftningen är på plats. Då måste vi ha tillfälliga regler som gör att människor inte utförsäkras och de som redan har råkat ut för reglerna behöver förstås få upprättelse och komma tillbaka till trygghet, säger Nooshi Dadgostar (V).  Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi säger att regeringen tittar på frågan.

Saker och ting är inte omöjliga att förändra, det tar bara så jäkla onödigt lång tid! Om inte ett parti sätter blåslampan där den hör hemma och återigen för en engagerad debatt. Tack för det, nu tar vi nästa steg!