I sjukförsäkringen finns luckor, falluckor man kanske skulle kunna kalla dem? När det kommer till antal så går det säkert att få ihop 24 stycken, som en adventskalender eller kanske som en önskelista. En önskelista över det vi önskar bort. Vi ska varje dag presentera en brist, svaghet eller annat som behöver åtgärdas inom sjukförsäkringen. Korta inlägg och inte alltid med förslag på lösningar utan bara en problembeskrivning. Du gärna får komma med kommentarer om hur du ser på det. Vi tar idag lucka 9.
Vi hör ofta att pensionärer ska få det bättre, de får sänkt skatt, höjd pension och höjda bostadstillägg. De får extra tillägg och allt motiveras med att de byggt landet. Det är rätt, de ska och bör ha en bättre ekonomi än vad de haft hitintills och har de arbetat och betalat in till sina pensioner bör det synas i storleken av pensionen. Men de andra då? De som kanske inte hann få ihop så många år, vad är de värda? Kan man fundera på det utan att ställa grupper mot varandra?
När man pratar om “de som byggde landet” är det lätt att tänka på valkiga nävar och strävsamma individer men naturligtvis finns det de som arbetat ett helt liv utan att få vare sig valkar eller blåsor i händerna. Men om man nu haft ett jobb där kroppen eller knoppen inte orkade, ett jobb där man slitit ut sig eller kanske skadat sig, om man jobbat sig sjuk ist för gammal, vad är man värd då?
Det är svårt att låta bli att jämföra sig själv med andra och det är när man gör det man upptäcker orättvisor. När man hör det sägas att de gamla som byggde landet är värda mer och bättre kan man hålla med men samtidigt tycka att andra också är värda mera och bättre.
Om man jobbat så länge man höll har man ju gjort vad man kunnat för att bidra till det gemensamma men man straffas av lägre inkomst, högre skatt och lägre tillägg. Man får väl helt enkelt hoppas på att man lever tills ålderspensionen kickar in och man hamnar i kategorin “de som byggde landet”.
Och den som aldrig kunnat arbeta vad är den “värd”? Är det inte så egentligen att hur vi bedömer det säger mera om oss än den som bedöms? Vill vi att alla ska ha ett liv där man har en ekonomi som ger både trygghet i form av bostad, mat och eventuell vård och medicin så måste vi se till att alla får det oavsett hur livet sett eller ser ut.
Jag ser när vår socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi presenterar nyheter som förbättrar ekonomin för pensionärer att kommentarsfälten fylls av positiva kommentarer som “helt rätt” och “bra jobbat”.
Men jag ser också er andras kommentarer, ni som undrar varför det inte gäller oss med sjukersättning, vi som tidigare kallades för “förtidspensionärer/sjukpensionärer”. Ibland tänker jag att vi kanske skulle kalla oss för det för även om vi inte har de valkiga nävarna har vi ju gått i en sorts pension, lever med en ersättning som, de flesta av oss iaf, betalat in till.
Nu höjs pensionsåldern och det pratas om att man måste ha ett fönster mot sjukförsäkringen för dem som inte har en kropp som orkar sista biten in i mål och därför ska få sjukersättning fram till ålderspension. Hur tänker vi om det, blir det då utan valkiga nävars rätt fram till 65-årsdagen för att sedan plötsligt vara värd bättre villkor för att ha byggt det här landet?
Jag ser, jag förstår och jag känner med de som i kommentarsfälten under goda pensionsnyheter undrar “jamen vi då!?” Och man måste ju inte ställa grupper mot varandra för att vilja rätta till orättvisor och missförhållanden, man kan tycka att båda grupperna förtjänar mera och bättre.
Och det är orättvist att en grupp alltid lämnas efter år efter år när andra drar ifrån.
Ja. Jag har tänkt just på förslaget från fackets sida (kommer inte ihåg vem/vilka) att det måste bli lättare att få sjukersättning (“förtidspension!”) för de som slitit ut sig så att de inte orkar till den alltmer framskjutna tidpunkten för ålöderpension. Har de insett att det då blir bra mycket sämre ekonomi för de flesta jämfört med ålderspensionen?
Sen retar det även mig när moderaterna går med på förbättringar för ålderspensionärer med frasen “Det ska löna sig att ha jobbat”, som förstås är en utvidgning av jobbskatteavdragets devis “Det ska löna sig att jobba”. Där undrar jag verkligen: men vi då? Ska det inte löna sig att ha jobbat om man blev sjukpensionär(!) när det inte gick längre?
Jag tycker inte att det är att ställa grupp mot grupp. Jag tycker att det är att påpeka bristande logik bakom orättvisan.