Metamorfos
– eller att överleva sig själv
Sjukdom har ätit av min kropp.
Det syns var den tagit sina tuggor.
Hade jag levt för några decennier sedan
så hade jag varit död sedan länge.
Det är inte konstigt att jag känner mig överlevd mig själv.
Jag passar inte längre in i tiden.
Jag passar inte in bland de JAG som är kopplade till den fysiskt begränsande och materiella världen.
Endast bortkopplad från den materiella världen är jag fri att leva i det tillstånd jag är
– i en gränslös metamorfos.






Wow, Vilken dikt, känner mig ödmjuk inför den.
Känner igen den i min själ.
får man behålla dikten?
Tack! Fint att du tycker om den! Behåll den du om den säger dig något!