Den 22 mars publicerades en insändare i lokaltidningen Östran/Nyheterna som ges ut i just östra Småland.
Sjuk och arbetslös får dubbelt straff
Att det blivit betydligt tuffare för arbetssökande och sjuka i Sverige borde inte ha undgått någon numera. Nivåerna i arbetslöshets- och sjukförsäkringarna har sänkts och andra bidragsnivåer har frysts de senaste åren. Underhållsstödet har minskat, bostadsbidraget har visserligen höjts men inkomstgränsen för maximalt bostadsbidrag ligger på samma nivå som 1996. Försörjningsstödet o existensminimumnivån räknas inte upp. Ersättningsnivåerna understiger skälig levnadskostnad. Sjukersättningen, det som förr hette sjukpension/förtidspension, kan vara så låg som 5544:- efter skatt – VEM överlever på det? Alla kostnader är alltså kvar; hyra/bostadskostnad, el, mat, hygienartiklar, transport, medicin, vård, tv, telefon, bredband osv – alla de där utgifterna man liksom inte kommer undan.
På en summa på 15 000:- betalar en ålderspensionär 300:-, de som får sjukersättning betalar 1 200:- mer i skatt än den som arbetar.
Tänk också på att alla priser stigit och det är såklart oerhört kännbart för dem som får sin inkomst sänkt eller avstannad eller helt förlorad. Något som för de flesta bara är några hundra är totalt avgörande för andra om deras månadsbudget håller eller överskrids. Varje utgift får rannsakas – DET är tärande o mycket påfrestande.
Nivåerna i riksnormen för försörjningsstöd, som beslutas av riksdagen, ligger under nivåerna för vad Konsumentverket beräknar som normala levnadsomkostnader. Det betyder till exempel att en ensamstående mamma med två barn som är sex och nio är och som bor på en mindre ort varje månad går 2240:- back om man jämför vad de får ut enligt riksnormen i försörjningsstödet med Konsumentverkets beräkningar för normala levnadsomkostnader.
Sverige har den största andelen fattiga i Norden – men en regering (och delar av befolkningen) som förnekar att den ens existerar… Värst drabbas ensamstående mammor, lägg då till hur hårt det slår mot ensamstående och sjuka mammor!
Vi har ett samhälle idag där utsatta vänder sig till soppkök, till välgörenhet, till välgörenhetsorganisationer som Giving people/matkassen, till kyrkan – för att klara sitt liv och sin vardag, för att kunna sätta mat på bordet till barnen. Vi har ett samhälle där skyddsnätet har stora hål, där socialtjänsten som borde vara sista hjälpen inte finns där för behövande. Ett samhälle där man inte kan leva på den norm som ligger.
Visst ska det löna sig att arbeta. Men för den skull ska det inte innebära en dubbelbestraffning att bli sjuk eller arbetslös.
Christine Holmberg
Källor:
http://www.dagensarena.se/innehall/analys-systemskifte-i-socialforsakringen/
http://www.dn.se/debatt/sverige-har-nu-den-storsta-andelen-fattiga-i-norden/
http://www.etc.se/inrikes/familj-tvingas-be-om-mat-pa-facebook
http://www.ka.se/arbetslinjen-blev-en-deltidslinje
Det är lätt hänt att man tar ut sin ilska och frustration på de som jobbar på ex arbetsförmedlingen. Men varför ska inte dom också kunna visa lite respekt?
Ja Tony, det är lätt hänt att ta ut frustration på budbäraren som kan vara handläggaren på arbetsförmedlingen, försäkringskassan eller vem/vad som nu råkar vara fallet. Helt naturligt vill jag tro, det är ju ändå just den man har kontakt med som ligger närmast till hands att få skulden.
Även om vi i det här fallet vet att de övergripande reglerna, lagarna och riktlinjerna kommer uppifrån, regering och riksdag i topp.
Jag vet inte om jag tolkar dig rätt när du menar att just den personalen på tex arbetsförmedlingen ska visa respekt mot de utsatta?
Finns flera teorier om hur handläggarna har det och hur de klarar sitt jobb. Jag tror personligen att en del kan ha det tufft känslomässigt på sitt arbete.
Det finns ett virrvarr av olika ad-hoc bidrag i Sverige. Svårt att förstå meningen med att så låga bidrag att de ligger under existensminimum. Vi har dock försörjningsstöd som är tänkt att komplettera detta (vilket i praktiken gör lägre bidrag irrelevanta).
Jag är ju förespråkare för ett grundbidrag/medborgarlön/basbidrag som INTE behovsprövas just för att undvika det du beskriver om att varje utgift skall värderas.
“Nivåerna i riksnormen för försörjningsstöd, som beslutas av riksdagen, ligger under nivåerna för vad Konsumentverket beräknar som normala levnadsomkostnader. Det betyder till exempel att en ensamstående mamma med två barn som är sex och nio är och som bor på en mindre ort varje månad går 2240:- back om man jämför vad de får ut enligt riksnormen i försörjningsstödet med Konsumentverkets beräkningar för normala levnadsomkostnader.”
Kan du brodera ut vilka siffror du baserar detta på för ökad förståelse?
Jo, du tolkade mina ord helt korrekt, Christine. Och visst är det som du säger att deras, handläggarnas arbetsuppgifter är mer än vad dom många gånger är kapabla till att själva hantera. Men när man blir ifrågasatt att man inte har gjort vad som ankommer en själv på att göra, sökt visst antal jobb, etc, eller på annat sätt visat sig vara aktiv på olika sätt, fast man vet att man har gjort allt vad som står i ens makt att lösa sin situation, då är frågan, var och hos vem möter man tillstymmelse till förståelse? Tack i övrigt för en mycket bra och läsvärd blogg.
Sven!
Just det där med att konsumentverkets norm för skälig eller normal levnadsstandard är högre än försörjningsstödsnivån är hämtad dels direkt från en av artiklarna jag källhänvisade till: http://www.etc.se/inrikes/familj-tvingas-be-om-mat-pa-facebook
och jag har hört och läst det långt mer än en gång tidigare. Dessutom har jag fått det bekräftat av två olika budgetrådgivare i två olika kommuner under senare år.
Fler länkar av intresse:
http://www.socfamratt.se/underhall/underhallsbidrag/1103-skaeliga-levnadskostnader-
http://www.socialstyrelsen.se/ekonomisktbistand/riksnormen
Vi har även här från solrosuppropet.se belyst detta tidigare i samarbete med andra nätverk: http://solrosuppropet.se/2014/02/vad-ingar-skalig-levnadsstandard/
Tony!
Jag vet precis vad du menar med en orimlig börda och ansvar på mig som den utsatte, enklare för en anställd på en myndighet att skaka av sig med en axelryckning o hävda regler. Detta är min personliga kommentar och min upplevelse som jag även hört många fler vittna om.
Det är då vi drabbade har varandra som stöd och vi försöker hjälpa till med råd o kunskap som vi kunnat lägga i vår kunskaps- o erfarenhetsbank.
Tack för ditt beröm om bloggen, värmer!
Tack Christine!
Beklagar att jag missade att du länkade de där sidorna under artikeln. Slarvigt av mig! Tack för att du länkade igen :)
Några kommentarer är att flera av källorna inte direkt är objektiva eller faktakällor.
Anekdotiska argument angående familjen som gråter ut i tidningen (etc) och facebook går inte riktigt att förlita sig på. Det kanske låter grymt, men det är ganska allmänt känt att det inte går att gå på den typen av snyftreportage. Med min journalistbakgrund har jag mött på detta flera gånger och folk ljuger rätt friskt helt enkelt – och journalister är ofta inte intresserade att kolla en bra story.
Debattartikel av Stefan Löwen (s) känns absolut inte opartisk, varför det har väldigt litet värde som källa. Man får gå till de källor han syftar på och analysera själv.
Samma sak kan sägas om kommunalarbetarens analys av de politiska motståndarnas politik.
När det gäller hur hög ersättning man behöver ha för att klara sig är jag lite ambivalent. Det var länge sedan jag behövde leva på försörjningsstöd. Min minnesbild var att det var c:a 3k + hyra. Om jag läser tabellen rätt så kanske det är c:a 4k utöver hyran nu (om man är ensamstående). Problematiken är som vanligt att man måste konsumera vad man har innan man får något förstås. Att jag är ambivalent är för att jag personligen har haft mycket lätt att leva på väldigt lite pengar. Naturligtvis är det inte ett liv med konsumtion och flärd, men det är lätt att överleva. När barn är involverade så uppkommer dock andra frågeställningar.
Sven!
Jag har pratat med väldigt många drabbade av sjukförsäkringen och jag har läst artikel efter artikel, läst undersäkningar, tagit del av utredningar osv. Jag påstår inte att jag vet allt eller har hela sanningen men jag är säker på att ganska många har det väldigt tufft idag. Och det står klart att ersättnings- och bidragsnivåerna är låga o att vissa inte räknas upp men att alla kostnader man inte kommer undan har stigit så omkostnaderna är dyrare medan “inkomsterna” är låga.
Vad sägs om en av staten garanterad basinkomst för alla från 18 år och tills döden skiljer oss åt ?
Om hur det kan finansieras här.
Jag har personligen inte tagit ställning, inte satt mig in eller funderat på basinkomst.
Jag tror att basinkomst är en radikal, men intressant reform. Generellt så vill man i vänsterläger ha lite för högra nivåer och inte vara beredda att ta bort andra villkorade bidrag för att det skall kunna bli realistiskt (imo). Men grundtanken är god tycker jag.