Här svarar vi Hanne Kjöller

Hanne Kjöller skriver på ledarplats i DN den 2 maj att en 26 år gammal undersökning visar att lättnader i sjukförsäkringen leder till högre antal sjuka. Må så vara. Sedan slutet av 1980-talet har samhällsklimatet hårdnat betydligt för alla de som lever i utanförskap. Där inkluderar vi sjuka.

Jag håller helt med Hanne Kjöller om att ”sjukfrånvaro är också en fråga om hur systemen för ersättning och kontroll är konstruerade” – idag har vi problem med sjuknärvaro på arbetsplatser. Människor har helt enkelt tappat förtroendet för sjukförsäkringen. Men skräck för att bli långtidssjukrivna kämpar många på trots allvarliga sjukdomar, smärtsamma skador och risk för försämring i symptomen.

Utförsäkringarna avskräcker. De minskade ersättningsnivåerna gör sitt till. Man går helt enkelt tillbaka till arbete innan man är frisk. För vem vill trilla ur systemet? Vem skulle självmant utsätta sig för den sociala och ekonomiska förnedringen att bli utförsäkrad? Nej, det är nog inte någon.

Ersättningsnivåerna i sjukersättningen (sjukpensionen) är dessutom så låga att man näppeligen överlever på dem. Om man inte har en partner man kan leva på. Som ensamstående är det synnerligen svårt att få ekonomin att gå ihop. Så att söka sjukersättning gör man bara i absoluta nödfall.

Visst har vi tidigare haft en kultur där det varit mer socialt accepterat att sjukskriva sig för annat än åkommor. Och vi förespråkar absolut inte en tillbakagång dit – däremot har nu pendeln svängt över för mycket åt det andra hållet. Patienter som skulle vara betjänta av att ersättas av en frisk vikarie på jobbet, tvingas åter till arbete – om de ens vågade sjukskriva sig över huvudtaget. Det gynnar ingen. Vare sig arbetsgivarna, den sjuke eller den stora massan arbetslösa som idag är friska och står till arbetsmarknadens förfogande.

Solrosuppropet sysslar inte mycket med korttidssjukskrivningar. Vår målgrupp är de som varit sjuka eller arbetslösa länge. Men resonemanget känns igen från alla debatter kring sjukdom, sjukskrivning och arbetsförmåga. Man vill med politiska styrmedel – som jobbskatteavdrag, utförsäkringar och tidsgränser inom sjukförsäkringen forcera människor som inte bör vara på jobbet att gå dit i alla fall.

Vi måste helt enkelt ha ett system där sjuka har rätt att få vara sjuka. Med dagens system är det en högst oviss framtid man går till mötes om man drabbas av sjukdom eller olycka. Ekonomiskt kan det bli en personlig katastrof. Läs Onådiga Luntan, Hanne Kjöller, så ska du få se vittnesmål om att livet utanför inte är en dans på rosor.

 

Monica Armini

 

 

Artikelförfattare

En kommentar

  1. Tillförskap
    Tillförskap at | | Reply

    Utanförskapssjukan

    Det finns en falskhet i viss klinisk statistik och analys.
    Det är nämligen så att man döljer viktiga statistiska fakta.

    Varför tar man inte in i beräkningen att ökningen också faktiskt har påverkats av utanförskapssjukan?

    Vad är det man vill mörka?
    Vilken allians vill man skydda?

    Jo, konsekvenserna av en kulturellt nedsmutsande kulturrevolution, Utanförskapsrevolutionen.
    Man har skapat ett effektivt utanförskapssystem.
    Och man vill skydda Utanförskapsallianssen och dess förespråkare, Utanförskapsgardisterna.
    Och där finns en horder av utanförskapstjänstemän som byråkratiskt troget följer Utanförskapsledarnas visa ord och kontrollregler.

    Utanförskapssjukan, att emotionellt lobotomera människor, är ett fruktansvärt brott!

    Så tacka f-n att Människor blir mer sjuka!

    Så visst “Alltså spelar utanförskapssystemen, utanförskapskontroll och utanförskapskultur roll. Djävulskt stor roll till och med.”

    http://utanförskap.blogspot.se/2014/05/utanforskapssjukan.html

Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.