Det närmar sig jul. En av våra största högtider där gemenskap, gåvor och mat ingår som viktiga inslag. Det skrivs önskelistor åt alla håll och många är det som får fundera riktigt länge på vad de ska skriva.
Vill jag verkligen ha ett aktivitetsarmband?
Eller har jag redan vad jag behöver? Och vad ska jag själv köpa? Och hur ska jag hinna med att köpa alla klapparna?
Det är många som inte har just de problemen, de skriver inga långa önskelistor för de har bara en önskan.
Eller kanske två.

Att inte ha råd, att på riktigt inte ha råd att fira jul. Inte köpa klapparna åt sina barn, att inte köpa en massa god mat. I alla fall inte om du tänker betala hyran och kanske äta resten av månaden.

Ansökningarna till frivilligorganisationer och idella krafter har ökat i år igen. Det är hjälp till mat och en julklapp till barnen man söker.
Det är inte värdigt ett land som vårt att vi har så stora klyftor! Att de fattiga tillåts bli ännu fattigare.

Jag skulle kunna dra långa listor med brister och orättvisor men det här ska ju vara glädjens högtid – glädjens, hoppets och gemenskapens högtid.
Det är då skönt att välja att se bort från allt som tynger en stund och se vad man kan hitta som ger hopp.

Det finns folk som ser oss, det finns de som ser systemfelen och som reagerar. Om vi orkar se det så kanske vi kan må lite bättre så här vid jul. Det finns bloggare, politiskt aktiva, debattörer, politiker och andra som tycker att det räcker nu. Sverige kan bättre.

Vi vill inte ha de ökande klyftorna, vi vill ha fungerande trygghetssystem som tar emot när vi blir sjuka eller arbetslösa. Och vi vill av solidaritet och god vilja vara med att betala för det. Så att det finns där den dagen du eller jag behöver det.
Det ljusnar i horisonten alltså, vi måste tro på det och arbeta för det.
Men vad önskar vi oss då? Den sjuke har bara en önskan och den arbetslöse har en annan fast liknande. Den hungrige har en och den fattige skulle kunna bli hjälpt av att få samma önskningar uppfyllda.

Vad önskar jag mig? En frisk kropp naturligtvis men allra, allra helst önskar jag åt människan just en god vilja. Jag önskar att alla kände sig så trygga att de vågade vara solidariska. Om vi får en politik som främjar tryggheten får vi ett samhälle där folk har större benägenhet att ta hand om varandra, att vara solidariska.

Jag vet att det är många som har det tufft på många sätt nu men vill ändå försöka att ge någon liten glimt av hopp om bättring. Vi syns, vi hörs, vi kan göra skillnad. Du syns, hörs och kan göra skillnad. Det ska komma bättre tider och även om jag tycker att det redan borde ha hänt så vill jag inte ge upp, jag tror och hoppas att det ska komma ett annat samhälle där ingen hamnar utanför, där alla får räknas till vanligt folk.
Det börjar hända lite nu, både fackliga organisationer, enskilda politiker, debattörer och så alla de där vanliga människorna börjar inse att det gått för långt. Vi är många som har fått betala ett högt pris under tiden som det tagit för dem att vakna men nu vänder det snart, det måste det.

Jag vänder mig inte bara till drabbade utan även till friska, starka och arbetande människor. Det är er vi behöver, det är er goda vilja vi önskar oss.
Men inte bara för vår egen skull utan för er skull också, för din skull, för dina nära och käras skull. För alla vi som drabbats har varit som ni, jag har varit som du, frisk och arbetande. Vem som helst av er kan bli som någon av oss. När som helst. Då vill man ha ett samhälle som tar emot.

Tillsammans, med en politik som inte lämnar någon utanför, en politik som bygger på ideologi, människosyn och värdegrund kan vi bygga upp systemen igen och få tillbaka den svenska modell där alla kan känna sig trygga, delaktiga och ta ansvar.
Det är genomförbart, det är möjligt och om vi hjälps åt också helt troligt att det går. Så vi ger inte upp, vi inte bara kämpar för, utan också tror på, att tillsammans kan vi förändra till det bättre. Och du är inte ensam, vi är många som ser, många som vet och vill.
Så jag och alla andra här på Solrosuppropet.se önskar er en riktigt God Jul och åt människorna en god vilja. Var rädda om er och varandra.