I helgen blev Solrosuppropet.se kontaktade av en person som undrar om det är vanligt att Försäkringskassan, på det sätt som beskrivs nedan, försöker få människor att frivilligt och helt lagvidrigt avsäga sig sin försäkring. Vi i Solrosuppropet undrar hur vanligt detta är, är det fler som råkar ut för det? Kommentera gärna nedan. Vi har tidigare skrivit om det vanskliga att utnyttja sina demokratiska rättigheter som sjuk här. Gästskribenten är personligen känd av mig men har av förklarliga skäl valt att vara anonym.

“Häromdagen skickade försäkringskassan ett brev till mej.
Man uppmanar att söka vilande sjukersättning.

Till saken hör, att jag är inte 100% sjuk. Jag har bedömts ha viss “arbetsförmåga”. Viss tid av den så kallade “arbetsförmågan” använder jag till att engagera mej politiskt. Det är min demokratiska rätt. Grundtanken med en demokrati är, att alla människor, oavsett kompetens och förmåga, ska kunna bidra till byggandet av vårt samhälle. Det står till och med inskrivet i FNs konvention för människor med funktionsnedsättning.

Idag vågar inte många sjuka engagera sej, vare sej de utan eller med del av arbetsförmåga, på grund av att försäkringskassan kan slå till när som helst och plocka av dem det lilla de har.

Det känns inte som en miss i hanteringen, det är något man verkar ha satt i system. Jag är en av dem som drabbats, inte bara en gång, utan flera. Först har kassan godkänt att man får ha ideella uppdrag, för att det skulle kunna ha en positiv inverkan i rehabiliteringen att få träffa andra människor, att få komma ut på egna villkor att se något annat än hemmets fyra väggar.

Sedan efter en tid, så har man kommit på, att ideellt engagemang nog kan räknas som arbetsförmåga, och så omprövar man helt enkelt rätten till sjukersättning, och plockar bort viss del. Det som händer då, är att ersättningen minskas, men speciellt mycket friskare blir man inte. Snarare blir man sämre.

Att i månader vänta på att kassan utreder är psykisk tortyr. Om man orkar kan man överklaga, men hittills har ingen med förtroendeuppdrag fått rätt mot försäkringskassan mej veterligt. En Golgatavandring med ett inbyggt moment 22, överklagar du, förlorar du – överklagar du inte, förlorar du också. Och som sjuk med en låg ersättning, kan du bara glömma att anlita en advokat. Dessutom brukar inte orken finnas kvar efter första ronden med försäkringskassan, inte pengarna heller. En del orkar inte bråka alls, de ger upp och fogar sej apatiskt, några försvinner för gott ur systemet, andra tar sitt liv.

Talesättet, att man måste vara jäkligt frisk, för att orka vara sjuk har fått en innebörd. Jag förstår att människor ger upp. Själv hämtar jag min energi från ilskan och ur ett rättspatos. Det man gjort med vår sjukförsäkring är fel, så jäkla fel.

Nog om det, vidare på den omprövade sjukersättning du fått. De har bedömt att du har 25% “arbetsförmåga” och du tror du sitter säkert, att du kan ha kvar ditt förtroendeuppdrag på nån timma i veckan, utan att försäkringskassan lägger sej i. Men helt plötsligt skickar kassan ut en “fuling”. Ner i brevlådan dimper en uppmaning om att ansöka om vilande sjukersättning. Det vill säja, att du under två år ska avsäja dej rätten till den sjukersättning du har. Är du naiv, så går du på den finten. Är du luttrad efter att ha misshandlats i kassans kvarnar, så ringer du och dubbelkollar.

Det var precis vad som hände mej. Man uppmanar att ansöka om vilande sjukersättning, trots att jag på min “friska” tid har rätt göra vad jag vill.
Igen vaknar ångesten. Tankarna på att hoppa framför tåget flimrar förbi, för att slippa den där matchen som du på förhand vet att du kommer att förlora.

Det tar några dagar innan man ens orkar titta på papperen och några dagar till för att orka ringa en annan handläggare och fråga: är det här ens rätt, får de göra så här?!
Får ett besked av handläggaren, som man inte ens tror är sant -“Nej, försäkringskassan har ingen rätt att tvinga någon att söka vilande sjukersättning. Du ska inte söka nånting alls. Det måste ha blivit nåt fel.”

Själv är jag tillräckligt konspiratoriskt lagd, för att misstänka nåt helt annat. Man blir tvungen att bli det, efter att ha haft med försäkringskassan att göra. Man blir det, när man hör berättelse efter berättelse från andra människor, som råkat illa ut i kassans klor. Nej! detta är ingen miss i hanteringen, det är ett medvetet agerande, och genom sitt agerande urholkar man individens rätt, man urholkar det demokratiska systemet. Man hindrar människor från att delta. Något som är en rättighet för alla andra, är per automatik ingen rättighet för den som är sjuk.

Jag skulle vilja kalla det som man ägnar sig åt kalla för diskriminering. För som sjuk kan du inte delta i samhällsbygget utan att bli straffad, fattigjord och ifrågasatt av försäkringskassan. Att sedan jämställa engagemang och förtroendeuppdrag, ideellt eller politiskt med arbete, det är ett megastort feltänk. Ditt engagemang styr du ju efter hur du mår, det kan du aldrig göra med ett arbete. Där förväntas du fungera varje dag, året runt.

Jag vill tillägga att jag inte förlägger någon skuld på försäkringskassans handläggare. De bara arbetar i ett sjukt system, som någon annan bestämt premisserna för. Vi måste se till att ändra på sjukförsäkringens utformning, för sjukförsäkringen i nuvarande form ÄR SJUK!

Vi sjuka, är människor som behöver samhällets stöd som allra mest, vi är de som har det som allra sämst, vi ifrågasätts, kastas ut och plockas av…vi nekas tillträde, diskrimineras och misstros. Så kan vi ju inte ha det. Vi kan inte rå för att vi hade oturen att bli sjuka.
(Hade vi varit kor, hade länsstyrelsen ingripit, nu är vi människor…då är det okej att spotta på oss.)

Anledningen till att jag berättar detta, är för att visa på hur vi sjuka med förtroendeuppdrag eller ideella uppdrag får kämpa mot försäkringskassan, när vi använder vår demokratiska rätt att delta i samhällsbygget. Som sjuka är vi också en del av samhället och vi har rätt att påverka hur det ska se ut, utan att behöva utsättas för försäkringskassans trakasserier. I övrigt inväntar jag bara nästa slag under bältet ifrån deras sida.
Tack för mej.”