Känslan av att det kommer, vare sig du vill eller inte.
Att inget kunna göra åt det men att ändå bli skuldbelagd för att du är i den situationen att det drabbar dig. Du vet att det kommer att hända, du kan inte påverka och det du ändå försöker göra bedöms inte som tillräckligt utan du straffas för att du hamnat i sjukdom eller skada. Att som sjuk försöka påverka sin ekonomiska situation är lika chanslöst som att stoppa en solförmörkelse. Den bara kommer.

Vi hade solförmörkelse igår och intresset var stort i hela landet. Folk följde den och fascinerades. Solen skymdes och det blev på en del ställen helt mörkt, folk som var på plats tystnade och kände sig små. Kände att det finns något så mycket större, något som man inte rår över. När sedan solen kom fram igen så både jublade och dansade man och brast ut i härliga glädjeyttringar.
Tänk tanken att solen inte kom tillbaka, att det skulle vara mörkt och att ingen visste när ljuset skulle koma tillbaka. Så känns det att bli utförsäkrad, du vet att det ska komma och det är inget du kan göra när det kommer. Dessutom har du inte en aning om hur länge det ska hålla på. Nästa solförmörkelse är 2039 men blir du utförsäkrad och sedan “omförsäkrad” igen så kan du ganska säkert räkna med att det inte är långt till nästa “förmörkelse”.

Man kan tycka att det är lite väl dramatiskt att jämföra en politisk reform med ett naturfenomen men känslan av maktlöshet och domedag är liknande. När beskedet från Försäkringskassan kommer att “nu blir du utförsäkrad, inga pengar mer” rasar livet för många. Det handlar inte bara om rädslan och oron för hur pengarna ska räcka till boende, mat, medicin och annat utan även om att man är misstrodd. Du är nog inte sjuk, du har inte gjort vad du kunnat för att komma tillbaka till arbete. Eller du är nog inte sjuk överhuvudtaget utan du fuskar bara. I vilket fall som helst så ska du nu inte bara kämpa med din sjukdom och din ekonomi utan även med självkänslan.
Det är lätt att få psykisk ohälsa i det läget även om det inte var grunddiagnosen.

Hur ser folk på mig? Tycker folk att det är rätt åt mig, förtjänar jag att straffas med fattigdom och osäkerhet – det som Alliansen kallade för “incitament till arbete”?
Det är nu det vore fint om människor kunde reagera på utförsäkringarna på samma sätt som man gjorde för solförmörkelsen, inte genom tystnad för där är vi redan, men att man tar fram verktyg för att granska, läser på och kommenterar, för att sedan när det är över; samlas för diverse glädjeyttringar.
Det är inget att fira att man är sjuk och att man behöver tryggheten från en fungerande sjukförsäkring men det är viktigt och en stor sak att fira att möjligheten finns. Något som fanns förr och som vi var stolta över.

Solen och ljuset är tillbaka men utförsäkringarna fortsätter.
Vi i föreningen får fortsätta vårt arbete eftersom ingen “dager synes än” så ingen Solrosförmörkelse här inte!