Tankar i december. Anhörigförsörjd och fast i fattigfällan.

Många förhållanden sätts på prov när en av parterna drabbas av både sjukdom och fattigdom. Det kan handla om att man inte klarar av fysiska och/eller psykiska aktiviteter längre och att man inte drar in en enda krona till hushållet. Då gäller det att kärleken är stark. Och jag säger som i förra inlägget: jag har än så länge inte träffat en enda som önskat sig hamna i den situationen.

Man kan gå ifrån att ha levt i ett jämställt förhållande till att hamna i ett beroendeförhållande till sin partner, lika snabbt som sjukdom eller skada slår till. Eller lika snabbt som ett avslag om ansökan om sjukpenning eller sjukersättning kommer från Försäkringskassan.
Man har inte bara sin sjukdom/skada som begränsar en och kanske gör att man behöver mycket hjälp eller iaf inte klarar “sin” bit av hushållsarbetet. Man orkar inte, klarar inte av de sociala bitarna som kan vara allt ifrån ett biobesök till en semesterresa.

Om man sedan inte heller drar in ett enda öre till hushållet blir man lätt självkritisk och tycker själv att man inte är annat än en ekonomisk belastning. Det vill till att kärlek och vilja samt ork är stark. Annars är risken stor att man blir lämnad. Eller att man själv är så beroende på flera sätt så att man inte kan lämna, även om man skulle vilja. Se det är en fattigfälla.

 

Artikelförfattare

Lisbeth Lippe Forsberg

Utförsäkrad, fattiggjord och uppretad. Efter steloperation av rygg arbetstränande jag och försökte med alla medel ta mig tillbaka till egen försörjning. Har nu hel sjukersättning. Jag vill se en upprustning av de nedmonterade trygghetssystemen. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Foto: John Ash

Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.