Tankar i december. Begreppsförskjutningen – hur och varför?

Är det något våra politiker gör med en mening, en anledning eller beror det på okunnighet och slarv? Och spelar det någon roll om man kallar ersättningar för bidrag? Jag tycker att det är viktigt att man kallar det vid dess rätta namn eftersom det i politiska debatter används för att försvara och motivera nedmonteringar av våra trygghetssystem.

Att få pengar från sjukförsäkringen är inget bidrag – det är ersättning. Det är en försäkring som du betalat in till när du arbetat för att ha en ekonomi om olyckan eller sjukdom skulle vara framme. Har du försäkrat din bil, ditt hem? Skulle du säga att du får bidrag vid en skada på något av dem när försäkringsbolaget ersätter dig?
Det finns politiker som pratar om att det behövs “bidragstak” och det ger lätt en bild av att det bara väller in pengar över den den som “går på bidrag” och att man naturligtvis inte vill jobba då – det lönar sig ju inte!
Samma politiker kan i nästa andetag försöka ge en bild av att det är omtanke, att alla behöver jobba för att känna sig som värdiga medborgare som bidrar till samhället. Sedan kan man ju tycka att de som kan jobba, som inte utbildar sig, är föräldraledig eller något ska arbeta, för samhällets skull men man kan ha ett värde utan att kunna jobba. Och jag har inte sett några strömmar med pengar rulla in.
Dessutom har jag inte i hela mitt liv träffat någon som inte vill bli frisk och kunna leva ett vanligt liv. Inte en enda har sagt att det är skönt att vara så begränsad och fattig. Inte en enda!

Artikelförfattare

Lisbeth Lippe Forsberg

Utförsäkrad, fattiggjord och uppretad. Efter steloperation av rygg arbetstränande jag och försökte med alla medel ta mig tillbaka till egen försörjning. Har nu hel sjukersättning. Jag vill se en upprustning av de nedmonterade trygghetssystemen. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Foto: John Ash

En kommentar

  1. Tobias
    Tobias at | | Reply

    Ja, så är det för oss sjuka/skadade, men som så mycket annat så har politiker/förtroendevalda sitt på det torra och vill inte förstå hur sjuka eller allvarligt skadade människor har det.

    Ingen empati eller solidaritete som vissas, endast piskan viner i luften över den stackare som är illa skadad av sitt jobb eller allvarligt sjuk. Varje timma som går är som ett slag i ansiktet på en själv. För man kan bara se på hur den som inte vet hur socialförsäkringen eller arbetsskadeförsäkringen handikappar den skadade.

    Julen står för dörren, men jag kan inte delta i festen. För jag står med näsan tryckt mot fönstret till restaurangen där alla “friska” festar och njuter av mat och dryck.

    Inte en enda har sagt att det är skönt att vara så begränsad och fattig. Inte en enda!

Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.