Tankar i december. Rivaliserande problemdefinitioner.

Sjukförsäkringen har genom åren varit utsatt för flera reformer och ändringar. Det har varit stora skärpningar av reglerna för att få tillhöra den och för att få ersättning från de regler som inte sällan i efterhand fått justeras.  “Vi har en fluktuerande sjukfrånvaro” hör vi ibland politiker säga samtidigt som de ser mycket bekymrade ut över de toppar och dalar som syns i sjukfrånvaron. Ryckigheten i sjukförsäkringen är inte bra för någon och vad är egentligen problemet?

Sjukförsäkringen förtidspensionerar människor för att dölja siffror i arbetslösheten, sjuka människor utförsäkras, sjukförsäkringen överutnyttjas, sjukförsäkringen är ej rättssäker och ger ingen trygghet, ersättningarna är för låga – höj dem, ersättningarna är för generösa – sänk dem. Hur många problemen är och vilka de är varierar från tid till tid och vem som tillfrågas.

En anledning till att den här frågan är så komplex är att sjukförsäkringen inte är isolerad från annat i samhället utan påverkas av och i sin tur påverkar många andra system. Vi kan inte diskutera och lösa problemen utan att ta hänsyn till andra myndigheter och samhällsfunktioner. Vi måste titta på arbetsmiljö, då menar jag inte bara luftkvalitet och bullernivåer utan allt från det och anställningstrygghet och till arbetsbelastning. Vården måste också ställas i relation till problemet, finns den tillgänglig och är den god? Arbetslöshetsförsäkringen, hur påverkas den när sjuka blir av med sina arbeten? Kommunernas socialtjänster som inte bara får ökade kostnader för försörjningsstöd för sjuka som inte får ersättning utan vi ser även att anställda på våra kommuners socialkontor går på knäna under arbetsbörda och stress.
Arbetsförmedlingen, har de resurser för att ta hand om alla de som av Försäkringskassan bedömts ha arbetsförmåga och därför tvingas att vara arbetssökande? Har de personal som sitter på den kunskap och de lösningar som måste finnas?

Jag antar att vi är många som senaste tiden plockat fram våra ljusslingor så här i december och ni vet känslan när man tar fram något som ser ut som ett omöjligt trassel att reda ut. Vi drar i en ände och då händer något i en annan, vi tar tag på ett ställe och löser ut en knut och se på sjutton, där blev det bra men på ett annat ställe blev det bara värre. Vi funderar på om det över huvud taget är möjligt men till slut sitter vi där med en icke trasslig och fin 118-lampors-slinga.

Det är då vi sätter i kontakten.

Det är då vi upptäcker att bara delar av eländet lyser. Vi som fortfarande dras med den gamla sortens slingor börjar nu plocka ur och i lampor för att hitta hur det hela hänger ihop, vilken lampa är trasig och vilken är bara släckt?

Lite så är det med sjukförsäkringen, ett system som är nog så trassligt och komplext där varje förändring påverkar vidare samtidigt som själva försäkringen påverkas av allt annat som händer i samhället.
Om vi inte kommer överens om problemformuleringarna kommer vi aldrig att hitta lösningarna. Om någon tycker att största problemet är att sjukförsäkringen överutnyttjas samtidigt som en annan anser att reglerna är för snäva och den tredje tycker att största problemet att lösa är vem som ska omfattas av försäkringen, då är det inte konstig att det är svårt att hitta gemensamma tankar om lösningar. Alla tittar bara i sitt eget stuprör.

Vad är problemet? Detta kan man fundera på i december.

 

Artikelförfattare

Lisbeth Lippe Forsberg

Utförsäkrad, fattiggjord och uppretad. Efter steloperation av rygg arbetstränande jag och försökte med alla medel ta mig tillbaka till egen försörjning. Har nu hel sjukersättning. Jag vill se en upprustning av de nedmonterade trygghetssystemen. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Foto: John Ash

En kommentar

  1. MiriMari
    MiriMari at | | Reply

    Ja vi sätter in kontakten, men gör beslutsfattarna (läs FK) likadant? Vi försäkrade ska inte äga problemet, lösa trassel eller sätta på kontakten så att lösningen blir upplyst.
    Upplysningen finns redan hos myndigheten. Bara att ta rätt beslut enligt angivna lagar och förordningar, när/om eller inte man läst på, ska rätt beslut tas enligt sina egna direktiv.
    Dessvärre har man inte fattat rätt beslut, trots lagen och upplysningen. Enligt min fria tolkning kan det innebära att man inte har förstått, inte har begripit vad sitt jobb innebär, inte tagit ansvar i sitt beslutstagande och inte heller konsekvensen för individen = den drabbade i fråga.
    Undrar ofta om myndigheten rekryterat fel men har svårt att tillstå felrekryteringen och blundar och kör på ändå tills det kommer en sjukförsäkrad som knäpper till och ger bättre upplysning till handläggaren. Jag kan ha rätt!
    Sjukförsäkrade ska inte behöva vara experter inom juridik men tvingas tyvärr till det då kompetensen saknas hos FK. Är det uträknat? Kan så vara. Vi försäkringstagare ska inte göra jobbet åt FK där undermåliga beslut tas allt som oftast som daglig rutin i handläggandet.
    Bara att överklaga får man som information, slipper FK sitt ansvar och vinner tid tillfälligt, ett risktagande där man beräknat att något överklagande inte kommer att komma in.
    Vitt på backen, ljus i fönstren och sol till Solrosuppropet.
    God Jul!

Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.