Sedan arbetslinjen infördes så har lagen inte ändrats annat än att förra regeringen tog bort stupstocken. Du vet, det där att Försäkringskassan (FK) slutade betala pengar till sjuka enkom för att de varit sjuka ett visst antal dagar.
Det som inte togs bort var allt annat som också gör det svårt speciellt för arbetslösa sjuka och långtidssjuka. Det vill säga alla de kontroller av arbetsförmåga hos de som har sjukintyg efter visst antal dagar. Då FK ju ska hitta arbetsförmåga som räcker till ett normalt jobb på den normala arbetsmarknaden. FK tolkar allt som att jobbet inte behöver finnas. Och de har fått fler och mer resurser att göra sådana kontroller vartefter tiden gått.
Och med den inställningen de har (att aktivitetsförmåga är typ samma sak som arbetsförmåga) så har det blivit som det är idag. Man följer lagen – och har lagt till sina egna strängaste tolkningar av den lagen.
Inget kommer ändras om inte lagen ändras. Men det är ju bara ett litet riksdagsparti som hela förra mandatperioden och så här långt i denna mandatperiod som verkligen försökt ändra i den. Lagen alltså.
Nu får man iofs förstå att när Sverige styrs av en minoritetsregering så är det svårt att ändra lagar. Sådana kan bara ändras i riksdagen. Och om såväl SD som M är emot förbättringar för de sjuka i sjukförsäkringslagen så blir det ingen lagändring.
Själv anklagar jag Strandhäll för att ha varit passiv. Jag är rätt säker på att t.ex (SD) som alltid vill försämra i försäkringen (eftersom näringslivet och M vill det..) skulle kunna pressas att ändra åsikt, om det blev ordentliga diskussioner om lagen och alla sjuka fick SE hur (SD) missunnar folk en mänsklig försäkring. Och då skulle ju en lagändring visst kunna gå igenom. SD vill för allt i världen inte förlora röster ifrån de som de kallar “sitt folk”. Och av deras “svärjevänner” är det faktiskt många som inte vill förstå att (SD) håller med (M) när det kommer till sjuka.
För det är aldrig någon som får dem att prata om sånt!
Så nej – det GÅR inte ändra lagar om man är i minoritet – men det GÅR att försöka få majoritet för lagändringsförslag.
Ta till exempel Liberalerna. De månar på riktigt om LSS. Och tycker att det är skamligt att de som är för handikappade för att kunna ha ett normalare liv inte ska få hjälp med detta. – Skulle det visa sig att det finns tiotusentals – ja numera om man räknar alla nekanden på sjukersättningar och på sjukpenning för 180+dagarsjuka så lär det vara hundratusen närsomhelst – så tänker jag att även L skulle kunna bevekas att jobba för litet bättre för dessa människor. Vem vet. Ingen – inte ministern i alla fall – har provat eller fört saken till förslag.
Uselt, tycker jag. Vad gör att de inte ens försöker utan i stället håller på med olika direktiv som inte fungerar.
Det kommer ju aldrig att fungera att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen samarbetar så att ingen faller emellan stolarna så länge som såväl AF som FK insisterar på att de följer lagen till punkt och pricka. Vilken av myndigheterna tycker Strandhäll då ska börja bryta emot lagarna? (Retorisk fråga – ingen av dem kan såklart medvetet bryta lagarna.)
Så direktiv eller inte – inget lär ändras innan lagen ändras.
Vad är det då som är mest fel i lagen? Det kommer an på vad man tycker är värst själv, tänker jag.

Men det fungerar illa när handläggare får bestämma om arbetsförmåga så mycket att läkarnas sjukintyg inte får någon tyngd alls. Så kanske läkarna ska börja skriva intyg på arbetsförmåga istället för sjukdom? Vad vet jag.
Nästa problem är att exakt beskriva vad arbetsförmåga är. Är det typ samma som aktivitetsförmåga? Idag kan man förstå att FK anser så – då det utredningsinstrument de har till hjälp för att ta reda på arbetsförmåga är *trumvirvel* Aktivitetsförmågeutredningar.
Att sen många andra förstår att skillnaden emellan ifall man kan arbeta eller om man har lite förmåga till vissa aktiviteter är milsvid saknar betydelse idag.
FK har så länge kunnat använda sig av sin egen interna tolkning nu – under förklaringen att “vi siktar på att bli lika stränga överallt i Sverige. Det är rättssäkert så som vi ser det. Det kommer då bli förutsägbart för den sjuke att förstå hur försäkringen fungerar”.
Att de har som uppgift att göra individuella prövningar betyder föga nu när de också har Socialstyrelsens beslutsstöd att använda. Du vet, de där texterna där socialstyrelsen bestämt hur lång tid det tar för att bli frisk ifrån den eller den åkomman. För FK betyder det bara att det är rättssäkert att använda strikt socialstyrelsens angivna dagar vid alla prövningar och inte tillföra någon individuell bedömning.
Så fortsätter det hela med sak på sak som har gjort det svårt för sjuka att få tillfriskna i den takt som är bäst för individen. Och till den grad som går att tillfriskna till.
Förr kunde läkare ibland använda sjukskrivning som en del av behandlingen. Inte nu längre. Har individen aktivitetsförmåga saknar det betydelse att en tids längre vila gör individen friskare. Arbetsförmågan SKA ställas till arbetsmarknadens förfogande.
Så är lagen. Det är faktiskt detta som är kärnan i “arbetslinjen”.
Själv önskar jag att hela arbetslinjens praktiska användning i samhället skulle haveriutredas. På riktigt!
Det borde gå att få alla som kan arbeta att komma i arbete utan att förstöra rehabilitering av svaga, sköra, skadade människor. *bestämd åsikt*

Och då kommer vi till nästa grej som blev knasig i och med att arbetslinjen infördes. Rehabkedjan. Så mycket hänger på att rehabkedjan fungerar. Socialstyrelsens beslutsunderlag t.ex … bygger ju på att rehabkedjan fungerar. Vilket betyder att FKs arbetsförmågeutredningar i praktiken fungerar SOM OM rehabkedjan fungerar. Socialstyrelsen tycker att man får vara sjuk xx antal dagar för en axel tex. Och förutsätter att axeln fixas utan att man får stå för länge i kö till operation. Sen ska rehab fungera enligt plan.
HAhahahahahhh …. och det fungerar ju utmärkt idag *djup sarkasm*
Nä, det är så många delar galet idag då man låtit allt rinna iväg utan att ta hänsyn till vad undersökningar sett.

Marie Lindell,
Har sjukersättning.
Bor i Tyskland med tysk make.
3 vuxna barn. 2 katter. är född 1965.
Det är vansinnigt att det här får fortsätta. Politikerna själva är ju trygga och det här kommer helt säkert inte drabba dom så dom bryr sig inte.
Se domen från Högsta förvaltningsdomstolen (som är en vägledande dom) för normalt förekommande arbeten “2011 ref. 63 I – III” som ICE publicerade på Twitter den 11 mars: @cold_ice_cold
Jag är glad att få ta del av detta och därför vill jag skicka vidare.
Tackar dig Ice.
Ursäkta, skickar ett förtydligande. Här är länken för att komma direkt till domen från Högsta förvaltningsdomstolen (som är en vägledande dom) för normalt förekommande arbeten “2011 ref. 63 I – III” för den som vill läsa: https://twitter.com/cold_ice_cold/status/1103326404874301441