En moderat riksdagsledamot skrev en tweet om hur det var den vita svenska mannen som genom blod svett och hårt arbete byggt Sveriges välstånd. Jag bryr mig inte om att skriva ut namnet eftersom han för mig är helt oviktig i resonemanget jag vill föra, det om synen på människor och vad som är betecknande för ett land i välstånd. Och om det att dela in människor i “närande och tärande” för att sedan generalisera för att både förminska och förstärka det man vill förmedla  sitt budskap. 

Naturligtvis och med all rätta reagerade folk och tweetens ursprungsman gjorde många och märkliga turer för att försvara sig, för att han inte alls menade att det bara var svenska vita män som byggt landet. Till sist tog han bort sin tweet men skrev också att han blivit tvingad därtill av en “tittervänster” som illvilligt fultolkade vad han skrivit och att han naturligtvis menade att det var människor som byggt landet, även kvinnor och invandrare.

Nu reagerar andra twittare med det gamla utslitna försvaret när någon, som verkligen inte borde, skriver på-gränsen-grejer att nu får man minsann inte skriva ditt eller datt i det här landet längre.

Karln är riksdagsledamot och jag vill tro, jag hoppas, att man som det iaf besitter en viss nivå av förstånd och känsla och därför tror jag att han visste exakt vad han skrev och hur det skulle tas emot. Kanske han som förebild har en annan moderat kollega som har en fantastisk, om än sunkig, förmåga att ligga precis på gränsen till förtal, kränkning, hets och annat men som alltid kommer undan med det. Utom den där gången han skrev taskiga saker om Carl Bildt – då var gränsen nådd för den moderata partiledningen och han blev av med några uppdrag. Men där ser man iaf skillnaden mellan folk och folk, vilka det anses var ok att hetsa emot och vilka det inte är ok att försöka förminska enligt Moderaternas partiledning.

Det där att dela in folk i grupper och sedan tillskriva dem vissa egenskaper och sedan sätta en etikett på dem och påstå att det är en homogen grupp, en där alla är kopior av en och samma är ju helt galet att det finns folk som köper än idag.

Alla pensionärer är inte fattiga och enligt riksdagsmannens ursprungstweet har de inte byggt landet heller vilket brukar påstås. En annan sak att försöka hålla i tanken är att den svenska vita mannen står inte alltid i blåställ och med sina valkiga händer bygger ett land, han har varit barn, gått i skolan, med all säkerhet behövt läkarvård och kanske haft någon period där han varit arbetslös. Han har kanske varit bilförare och kört på våra vägar och kanske fått barn som behövt stöd för att växa upp och utbilda sig. Det ska vara som en cirkel mellan generationer och mellan människor i ett samhälle i välstånd och med välfärd.

Vi har sett under ganska många år hur tryggheten och välfärden blivit sämre och sämre, iaf för den som inte har råd att köpa sig förbi köer och brister, vi ser hur sjukvård och trygghetssystem inte klarar av att hålla människor trygga utan läcker som såll och låter folk fara illa. Nu ser även de som stått för politiken som åstadkommit detta genom privatiseringar, avregleringar och skattesänkningar att nu är det för många som drabbas för att man ska kunna blunda för det. Men att se hur det är politiska beslut och prioriteringar som står bakom det är obekvämt. Då pekas det hellre på grupper som kan hållas ansvariga för det eftersom de antas vara av den tärande sorten.

I arbetslinjens namn har jobbskatteavdrag efter jobbskatteavdrag införts, friska med jobb har fått mer i plånboken och det måste ju betalas på något sätt. Det har införts fler och fler avdrag för än det ena och än det andra för de som arbetar och tar ansvar, för dem som bygger landet. Man har tagit pengarna från bland annat sjukförsäkringen genom åtstramningar och besparingar, ändringar i socialförsäkring/sjukförsäkring, indragna eller helt borttagna stödinsatser för sjuka och skadade, försvunna utbildningsmöjligheter, sämre vård/rehabilitering, det är det som har bekostat jobbskatteavdragen.
Det har inte arbetarklassen, medelklassen, eller ens de rika betalat.
Det har jag gjort! Det har de sjuka och gamla och arbetslösa betalat!

Vi har procentuellt av vad vi haft att röra oss med fått så mycket mindre att om det inte berört “de svaga grupperna” i samhället hade det blivit ett ramaskri.
En inkomstminskning på ofta 50 procent och en massa skam och skuld på det för att man är en sjuk, skadad och tärande person, säkert fuskare!

Men nu var det ju bara vi som fick flera, flera tusen kronor mindre i månaden.
Så kom  inte och säg att vi inte tog vårt “ansvar”!
Det är vi som betalat!

Och när den svenska vita mannen blir sjuk eller på annat sätt behöver vår välfärd ska vi vara där och tillsammans se till att han får den vård och ekonomiska trygghet han behöver. När han blir gammal ska vi gemensamt betala för att det finns en äldreomsorg som är värdig vårt samhälle och oss som tillsammans utgör det samhället. När välfärden inte fungerar är det inte någon särskild grupp av invånarna som är skyldiga, det är politiken och vill man veta mera så är det bara att följa pengarna och se hur de ökade klyftorna uppstått.

Att det sedan inte är bara män, vita, svenskar som byggt landet vet vi ju redan, eller hur? Det kan vi lämna till den moderate riksdagsmannen och hans anhängare att ta till sig. Vi andra vet som sagt redan och vi vet också vilka det är som håller vårt land uppe just nu. Det var inte marknadens krafter som hållit oss fungerande och så trygga som möjligt sista 18 månaderna. Det var de där som fick applåder när de slet sig fördärvade, de som städat, de som kört tåg och bussar, de som arbetat inom vård, omsorg och utbildning. Marknadskraften som alltid varit valfrihetens galjonsfigur vände sig plötsligt till staten och krävde hjälp med ena handen och delade ut vinster med den andra.

Som slutkläm blir det bara att konstatera att man önskar att alla vore medvetna om livets förgänglighet och att förändringen kan komma plötsligt. Lika plötsligt som en buss runt ett hörn eller som ett inandat virus.