Under de senaste åren har jag gått igenom många olika rehabiliteringsåtgärder. Det här är några:

• Jag har varit inskriven på smärtkliniken och på ortopedkliniken.
• Jag äter starka smärtstillande mediciner varje dag.
• Jag tränar djupvattenträning dvs vattengymnastik på djupt vatten med flytväst för att stärka kroppen.
• Jag har gått smärtrehabiliteringskurs och har fortlöpande kontakt med sjukgymnast och läkare.
• Jag var inskriven på “Nya Spår” i 3 månader. (Målet med Nya Spår är att skapa insikt i den enskildes förutsättningar och möjligheter på arbetsmarknaden.)

I sammanfattningen från Nya Spår står det:

Att ”mina resurser har inte räckt till 10 timmars aktivitet i veckan”.
Jag har svårt att hålla koncentration och fokus samt stora svårigheter att hitta en adekvat och vilsam kroppsställning.
Att jag behöver hjälp med vardagsrevidering samt medicinsk behandling samt att finna ett naturligt rörelsemönster.
Att jag ska försöka hitta vägar till att kunna hantera smärta utan starka mediciner.

I läkarutlåtandet från februari i år står det:

Patienten har en betydande funktionsnedsättning, svårt att röra sig och går med ständig hälta och ibland kryckkäppar.
Den svåra värken påverkar både mentalt och kognitivt.
Rådfrågat rehabteamet och deras bedömning är att i nuläget finns ingen arbetsförmåga. 

Min bedömning är att patienten har en nedsatt funktionsförmåga pga besvär som gör att hon inte klarar ens ett anpassat arbete och inte torde klara en arbetsträning ens i lättast tänkbara arbete.

Tidsperspektivet med flera år av svår värk och att man uttömt rehabiliteringsmöjligheterna gör att min bedömning blir att det finns en bestående nedsättning av arbetsförmågan där man inte kan förvänta sig någon spontan förbättring.

Nu i oktober tar mina sjukdagar slut – Jag blir utförsäkrad för andra gången.

Jag kommer att bli inskriven på arbetsförmedlingen igen och få möjlighet att se vad de kan erbjuda. Men vad händer sen? Vad händer om arbetsförmedlingen gör bedömningen att jag är för sjuk? Då ska jag söka sjukpenning igen hos försäkringskassan. Vad händer om de gör bedömningen att jag är för frisk för att vara sjukskriven? Vad händer då? Med mig själv men också med min familj?  Jag har under de senaste åren läst många artiklar om människor som är sjuka, mycket sjukare än jag, som inte har rätt att vara sjukskrivna.

Någonstans måste det vara stopp.
Att de myndigheter som beslutar måste sätta sig ner och tänka:
Det här är inte bara ett personnummer. Bakom det här personnumret finns en människa, en individ. Hur kan vi göra för att det ska bli så bra som möjligt för just den här människan, individen?

Om JAG fick önska, är mitt förstahandsval att jag ska kunna komma tillbaka till mitt arbete som jag tycker så mycket om, mitt andrahandsval är att jag ska vara trygg i att myndigheter lyssnar på mina läkare så jag slipper oroa mig så mycket inför framtiden.

Anette Forssander, Norrköping

Sidor: 1 2