Kommer ni ihåg de “enskilda fallen”? Ni vet, de utförsäkrade som föll mellan alla stolar som fanns, och som hamnade i en ond cirkel av ansökningar, avslag, fattigdom samt förvärrade och/eller nytillkomna diagnoser. De kämpar fortfarande. En av dem skrev ett mejl till Solrosuppropet.se

Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Socialtjänsten – Sveriges onda och omänskliga cirkel idag!

Jag vet inte hur den arrogante Ulf Kristersson tänker när mina smärtfria dagar/timmar, som inte är sammanhängande och inte heller förutsägbara, är så få per månad att de inte ger mig en enda chans att behålla en fast tjänst ute i arbetsmarknaden! Ska jag sjukskriva mig varje eller varannan vecka för att med de kraftiga migränattackerna ligga hemma i soffan/sängen och spruta kräkningar i hinken under tre eller fyra dagar, eller under en hel vecka, med de kraftiga depressioner som ständiga följeslagare? Eller ska jag byta jobb/arbetsgivare varje eller varannan månad? Kan någon gissa hur han räknar med här?

Nej, jag tar jag det från början:

I början på år 2007 drabbas jag av aggressiv bröstcancer! Kul! Ja, ännu ”roligare” blir det att ha med Ulf Kristensson och Försäkringskassan att göra…
Efter mastektomin och de tuffa behandlingarna går jag på tidbegränsat sjukersättning men sommar 2010, då FK avvecklar ”tidsbegränsat sjukersättning” konceptet, utförsäkras jag och skickas till arbetsförmedlingen! Arbetsförmedlingen i sin tur skickar mig efter tre månader tillbaka till försäkringskassan med motivering att jag är alldeles för dålig för att vara arbetsför! En alltför vanlig företeelse i dagens väl välmående Sverige, eller hur?
Försäkringskassan klassar mig i en grupp som heter ”nollklassade och utförsäkrade” och så pendlar jag mellan försäkringskassan, arbetsförmedling, stadsdelsförvaltning och från de sistnämnda får jag min futtiga försörjning sedan sommar 2010!
Visst är jag tacksam för att de står för min bostadskostnad och uppehälle och därmed slipper jag vara alltför hungrig men är det detta Ulf, och hans kumpaner med Reinfeldt i spetsen, vill i detta land; ett land som till och med får pris som europas starkaste ekonomi? Starkaste ekonomi för vem? Åt vem? Mot vem?

Vilken arbetsgivare ska anställa en nära 60årig som tvingas stanna hemma för kräkningar, för depressioner, för rädslan för metastaser och för all ångest och förtvivlan som bakas in när man  drabbas av aggressiv cancer?
Är det verkligen mig arbetsmarknaden och arbetsgivarna behöver? Och finns det verkligen arbetsplatser där ute eller är det rena rama oförmåga av regeringen att hantera denna situation?

När de avväpnar oss på detta omänskliga sätt är vi, sjuka och icke arbetsföra, så rädda för repressalier att vi inte vågar protestera och göra våra röster hörda och därmed föredrar vi att bara acceptera det lilla vi får och till och med tacka för det! Inte en enda röst angående oss utförsäkrade och nollklassade hör jag i media som om inte vem som helst kan drabbas och hamna i denna myndighetskarusell!!! Var är ni som orkar och har möjligheten att prata högt? Tror ni verkligen att ni kommer att vara helt friska och helt arbetsföra livet ut? Är ni blinda som inte ser att våra rättigheter till välfärden raderas ut helt när det däremot stora kapital flödar bland näringslivstoppar och i andra sammanhang?

(Hittills har texten skrivits bitvis under ett par månaders tid! Här nedan skriver jag om mina senaste erfarenheter!)

Stadsdelsförvaltningen i Hägersten-Liljeholmen (där jag fick min försörjning i två årstid) avslår min ansökan för julis (2012) försörjning!

Detta står i deras beslut: Att enligt kap 1 § socialtjänstlagen avslår ansökan om ekonomiskt bistånd för juli 2012 avseende uppehälle, hyra, hemförsäkring, läkarkostnader samt medicinkostnader då sökanden ej stått till arbetsmarknadens förfogande i den utsträckning som kan krävas för att hon på sikt ska bli självförsörjande samt att den sökandes arbetsförmåga ej är styrkt.

Här poängterar jag att någon diskussion om att jag skulle till arbetsförmedlingen har aldrig inletts samt att de har min läkares läkarintyg gällande från 2012-06-01 till 2012-08-31 (samma läkare som har skrivit likadana läkarintyg under två års tid) om att jag inte är arbetsförmögen. Det mest anmärkningsvärda med beslutet enligt ovan är att stadsdelsförvaltningens konsultläkare utan att ha träffat mig, inte har godkänt min läkares intyg.

Hyran väntar och vräkningsorder kan komma när som helst, andra räkningar måste betalas, några av de måste dras från ett tomt bankkonto, mat finns knappt på bordet och ingen i närheten som skulle kunna försörja mig finns!
Vad gör man nu? Hur går man till väga nu? Hinner man överklaga innan man blir vräkt? Blir förvaltningsrättens beslut annorlunda än socialtjänstens? Dessutom ligger jag hemma med migränattacker och kräkningar och orkar knappt tänka…orkar inte ens vara förtvivlad…

Nehej du! Inte ska jag skriva här mitt namn! FK, stadsdelsförvaltningen och Ulf kan dra slutsatser om att jag visst är arbetsför och att jag, liksom ”kan jag skriva denna texten (som jag har författat under några månaders tid ) kan jag säkert gå ut och jobba också”

SM

Vi på Solrosuppropet.se kommer hålla kontakten med “SM” och vi hoppas på att vi kommer få ett nytt mejl från henne där hon berättar om hur myndigheterna slutligen tagit sitt ansvar och hennes situation har förbättrats. Vi kommer följa upp med ett nytt inlägg senare.