Kommer ni ihåg de “enskilda fallen”? Ni vet, de utförsäkrade som föll mellan alla stolar som fanns, och som hamnade i en ond cirkel av ansökningar, avslag, fattigdom samt förvärrade och/eller nytillkomna diagnoser. De kämpar fortfarande. En av dem skrev ett mejl till Solrosuppropet.se
Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Socialtjänsten – Sveriges onda och omänskliga cirkel idag!
Jag vet inte hur den arrogante Ulf Kristersson tänker när mina smärtfria dagar/timmar, som inte är sammanhängande och inte heller förutsägbara, är så få per månad att de inte ger mig en enda chans att behålla en fast tjänst ute i arbetsmarknaden! Ska jag sjukskriva mig varje eller varannan vecka för att med de kraftiga migränattackerna ligga hemma i soffan/sängen och spruta kräkningar i hinken under tre eller fyra dagar, eller under en hel vecka, med de kraftiga depressioner som ständiga följeslagare? Eller ska jag byta jobb/arbetsgivare varje eller varannan månad? Kan någon gissa hur han räknar med här?
Nej, jag tar jag det från början:
I början på år 2007 drabbas jag av aggressiv bröstcancer! Kul! Ja, ännu ”roligare” blir det att ha med Ulf Kristensson och Försäkringskassan att göra…
Efter mastektomin och de tuffa behandlingarna går jag på tidbegränsat sjukersättning men sommar 2010, då FK avvecklar ”tidsbegränsat sjukersättning” konceptet, utförsäkras jag och skickas till arbetsförmedlingen! Arbetsförmedlingen i sin tur skickar mig efter tre månader tillbaka till försäkringskassan med motivering att jag är alldeles för dålig för att vara arbetsför! En alltför vanlig företeelse i dagens väl välmående Sverige, eller hur?
Försäkringskassan klassar mig i en grupp som heter ”nollklassade och utförsäkrade” och så pendlar jag mellan försäkringskassan, arbetsförmedling, stadsdelsförvaltning och från de sistnämnda får jag min futtiga försörjning sedan sommar 2010!
Visst är jag tacksam för att de står för min bostadskostnad och uppehälle och därmed slipper jag vara alltför hungrig men är det detta Ulf, och hans kumpaner med Reinfeldt i spetsen, vill i detta land; ett land som till och med får pris som europas starkaste ekonomi? Starkaste ekonomi för vem? Åt vem? Mot vem?Vilken arbetsgivare ska anställa en nära 60årig som tvingas stanna hemma för kräkningar, för depressioner, för rädslan för metastaser och för all ångest och förtvivlan som bakas in när man drabbas av aggressiv cancer?
Är det verkligen mig arbetsmarknaden och arbetsgivarna behöver? Och finns det verkligen arbetsplatser där ute eller är det rena rama oförmåga av regeringen att hantera denna situation?När de avväpnar oss på detta omänskliga sätt är vi, sjuka och icke arbetsföra, så rädda för repressalier att vi inte vågar protestera och göra våra röster hörda och därmed föredrar vi att bara acceptera det lilla vi får och till och med tacka för det! Inte en enda röst angående oss utförsäkrade och nollklassade hör jag i media som om inte vem som helst kan drabbas och hamna i denna myndighetskarusell!!! Var är ni som orkar och har möjligheten att prata högt? Tror ni verkligen att ni kommer att vara helt friska och helt arbetsföra livet ut? Är ni blinda som inte ser att våra rättigheter till välfärden raderas ut helt när det däremot stora kapital flödar bland näringslivstoppar och i andra sammanhang?
(Hittills har texten skrivits bitvis under ett par månaders tid! Här nedan skriver jag om mina senaste erfarenheter!)
Stadsdelsförvaltningen i Hägersten-Liljeholmen (där jag fick min försörjning i två årstid) avslår min ansökan för julis (2012) försörjning!
Detta står i deras beslut: Att enligt kap 1 § socialtjänstlagen avslår ansökan om ekonomiskt bistånd för juli 2012 avseende uppehälle, hyra, hemförsäkring, läkarkostnader samt medicinkostnader då sökanden ej stått till arbetsmarknadens förfogande i den utsträckning som kan krävas för att hon på sikt ska bli självförsörjande samt att den sökandes arbetsförmåga ej är styrkt.
Här poängterar jag att någon diskussion om att jag skulle till arbetsförmedlingen har aldrig inletts samt att de har min läkares läkarintyg gällande från 2012-06-01 till 2012-08-31 (samma läkare som har skrivit likadana läkarintyg under två års tid) om att jag inte är arbetsförmögen. Det mest anmärkningsvärda med beslutet enligt ovan är att stadsdelsförvaltningens konsultläkare utan att ha träffat mig, inte har godkänt min läkares intyg.
Hyran väntar och vräkningsorder kan komma när som helst, andra räkningar måste betalas, några av de måste dras från ett tomt bankkonto, mat finns knappt på bordet och ingen i närheten som skulle kunna försörja mig finns!
Vad gör man nu? Hur går man till väga nu? Hinner man överklaga innan man blir vräkt? Blir förvaltningsrättens beslut annorlunda än socialtjänstens? Dessutom ligger jag hemma med migränattacker och kräkningar och orkar knappt tänka…orkar inte ens vara förtvivlad…Nehej du! Inte ska jag skriva här mitt namn! FK, stadsdelsförvaltningen och Ulf kan dra slutsatser om att jag visst är arbetsför och att jag, liksom ”kan jag skriva denna texten (som jag har författat under några månaders tid ) kan jag säkert gå ut och jobba också”
SM
Vi på Solrosuppropet.se kommer hålla kontakten med “SM” och vi hoppas på att vi kommer få ett nytt mejl från henne där hon berättar om hur myndigheterna slutligen tagit sitt ansvar och hennes situation har förbättrats. Vi kommer följa upp med ett nytt inlägg senare.
[…] om ungersk polis, Ola Möller om en romans, Kulturbloggen om den pågående Almedalsveckan, Solrosuppropet om att de enskilda fallen i sjukförsäkringen, Alliansfritt Sverige om yrkesprogrammen, Göran […]
Hej!
Vilken sorglig historia! Få arbetsgivare är beredda att anställa 60+. Om man dessutom är cancersjuk lär det vara ännu omöjligare. Men hur kom de fram till att SM inte står till marknadens förfogande? Sökte hon inga jobb alls? Man kan tycka att systemet är stelbent, men min erfarenhet är att man kan undvika skit genom att spela med lite. Det kanske inte är det lättaste när man i princip kämpar för sitt liv. Stå på dig!
hej lenart och tack för din kommentar! det är jag som har skrivit texten, det är alltså jag som bollas fram och tillbaka mellan myndigheter och som inte fått försörjning för juli månad! nej, stadsdelsförvaltningen har aldrig krävt att jag skulle stå till marknadens förfogande därför blev jag förvånad och förvirrad när jag läst hennes beslut! ett beslut som kom hem den 29/6 då räkningarna borde vara betalda och när jag ringde idag (måndag) ja, då var hon på semester!!!
Om de inte ställt några konkreta krav som du undlåtit att leva upp till är det ju skandal att du inte fått ersättning! Be dem visa vilket fel du har gjort. Står det något i AFs handlingsplan månntro? Om så är fallet… har du tagit del av den? Om du inte gjort det så kan de rimligtvis inte straffa dig för att du inte följer den.
lenart,
1-under de två åren som jag får ekonomisk bistånd (i hägersten-liljeholmen) har de aldrig frågat eller krävt att jag skulle till AF! jag kom ju till dem från AF, och hos AF hamnade jag i samband med utförsäkringen från FK, sommar 2010 – oj vilken cirkus!!!
det jag tror att min handläggare inte gillade (och avslog därför min ansöka för juli 2012) var min läkares intyg – min läkare är privat men hans intyg har aldrig tidigare ifrågasatts! min handläggare hade rekommenderat mig, någon gång i maj, att jag skulle byta läkare, alltså att jag skulle till vårdcentralen i hägersten i stället!!!
jag har då förklarat för henne både muntligt och skriftligt varför jag skulle föredra att stanna hos en och samma läkare! jag har bland annat sagt att jag efter cancerdiagnosen var patiens just hos den vårdcentralen som hon rekommenderade mig att gå till men att saker och ting inte fungerade där därför sökte jag mig till en annan läkare – där jag nu går i två och ett halvt års tid!
hon svarade aldrig på mitt brev, där jag förklarade detta med läkare vs vårdcentral, utan bara skickade brevet med avslag!
jag vet inte hur pass förstådd jag blir i mina texter när min story är i sig så komplicerat och när det dessutom är så att svenska inte är mitt modersmål! men jag gör mitt bästa trots huvudvärk och illamående…
Håll ut! Förstår att det är jobbigt. Hoppas sommaren skall hjälpa dig lite. Ta av sig skorna och känna på gräset :)
jag tackar lotta för publicering av min story! i min förtvivlan skrev jag ner några rader utan att jag riktigt visste vad det skulle bli av dem! men så småningom insåg jag att en liten story håller på att skrivas och att några där ute, som sitter i samma sits som jag (förhoppningsvis är de få), kan känna sig tröstade över att de inte är ensamma!
Först orkar jag inte ens ta in din berättelse så här långt. Nu har jag dock hämtat mig någotsånär.
Vet att Solros-sidan egentligen inte är ett forum specifikt för cancersjukdom, så jag ska, med visss svårigheter försöka begränsa mitt inlägg.
Det känns ändå ofrånkomligt att beröra det faktum att det i Sverige skapats sex regionala cancercentrum b.l.a. för att man räknar med en kraftig ökning av cancerfall och för att jobba för en jämlik vård. Idag ser man att vart fjärde människa någon gång under sin levnadstid förväntas drabbas av cancer.
Bröstcancerdrabbade utgör den största patientgruppen. Och som största grupp finns förutsättningar till ett stort forskningunderlag som i sin tur banar väg för hur en god och cancervård kan bedrivas.
I viss mån har vi problem med att se till hela människan i vår västerländska sjukvård…se till människan med de inre och yttre resurser som finns hos henne. Det gör att rehabiliteringen som en del av vårdkedjan inte riktigt hänger med.
När det sedan görs avhandlingar och rapporter kring rehabilitering känns det olyckligt om det alltid ska leda till RTW-Return To Work. Arbetslinjen, känns det bekant? Det eftersträvansvärda borde istället vara att få människor till en fungerande vardag och till bästa möjliga mående utifrån de nya förutsättningarna som råder efter cancersjukdom, annan sjukdom eller skada. Men för att återgå till de som visar vägen, nämligen bröstcancergruppen, så är min gissning att om man lyckas agera och planera vårdkedjan utifrån en helhetssyn på människan, så kommer också andra instanser och myndigheter att anamma detta i högre utsträckning. Det måste börja någonstans…
Hörde ett uttryck om “stympade människor”som gjorde starkt intryck på mig
-“döden ville inte ta mig
och livet ville inte ha mig”
Vi kommer i framtiden att ha väldigt många människor (vi har det redan idag) som ska leva sina liv efter cancern och då måste samhället vara välkomnande och säga -Välkommen till livet! Vi vill ha dig här hos oss!
susanne, jag vill sååå gärna kommentera ditt intressanta inlägg här men tror mig, jag orkar bara inte! inet nu men hopaps snart… tack sååå mkt
SM: 2010 beviljades jag sjukpenning enligt undantagsreglerna. Det borde du också ha blivit. Din handläggare borde ha informerat dig om den möjligheten. Då hade du fått behålla din SGI och sluppit stångas med besparingsgalna psykopater.
Jag hade det som du saknade – en kompetent handläggare med modet att fatta beslutet att jag var för sjuk för en ALI. Varje gång jag hör om fall som dina, blir jag argare och argare på Försäkringskassans inkompetens, och varje gång blir jag mer och mer medveten om vilken ohygglig tur jag har haft.
Du kan fortfarande söka sjukpenning enligt undantagsreglerna. Nivån för nollklassade är löjligt låg, men det är ändå värt ett försök, och då kan du få bostadsbidrag som hjälper dig att behålla din bostad. I den här artikeln finns länken till blanketten som du själv kan fylla i och skicka in. http://solrosuppropet.se/2012/04/allvarligt-sjuka-har-ratt-till-sjukpenning/ Där finns också länken till Socialstyrelsens tolkning av begreppet allvarlig sjukdom i ett försäkringsmedicinskt perspektiv.
Sen kan jag bara hoppas att det finns en kyrka, en förening eller organisation som kan hjälpa dig med pengar så att du slipper bli vräkt. Jag hoppas innerligt att din situation ljusnar, för trots allt är du ju fortfarande kvar i livet!
Det här är en direkt länk till blanketten om ansökan om sjukpenning enligt undantagsreglerna. För den som är nollklassad kallas det för
Ansökan om sjukpenning i särskilda fall:
http://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/371033e0-01ba-41e0-8d8b-5ec7f722f008/FK7445_001_F_001.pdf?MOD=AJPERES&CACHEID=371033e0-01ba-41e0-8d8b-5ec7f722f008&useDefaultText=0&useDefaultDesc=0
jag tackar för responsen, jag orkar dock inte alltid följa med…
malin,
1-ett problem jag har haft är att jag strax innan cancerdiagnosen (år 2007) varit arbetslös men inte anmäld på arbetsförmedlingen! jag missade där ngr veckor mellan sparken från tidigare jobb (på grund av att jag varit sjuk/hemma med migrän alltför ofta) och anmälan på arbetsförmedlingen och därmed fick jag titten nollklassad!
2- jag har fått brev från FK innan januari 2012 (och även nu, i juni) angående denna sjukpenning i särskilda fall! de verkar vilja att jag ska ansöka den men efter mina beräkningar ser jag att man får mindre än vad man får från stadsdelsförvaltningen! som ekonomisk biståndstagare får man (förutom hyran och de ca 3700 för uppehälle) hjälp även med läkare/medicinkostnader, el, hemförsäkring etc.
vad blir 160X30-skatt? kan man leva på den? inte att man lever med social bidrag men ngt mer får ann där i alla fall……
3-jag känner mig så vilsen i denna försäkringslabyrint att jag föredrar att bara vara hemma med mina besvär… usch! orkar bara inte
Men om du kan få sjukpenning, även om det inte är speciellt mycket, så har du ju fortfarande rätt att söka utfyllnad från Socialförvaltningen. Dessutom har du ju då ryggen fri så du slipper att få sådana här kallduschar med avslag på ansökan för att du inte stått till arbetsmarknadens förfogande.
hej lotta, varför känner jag att det blir lika krångligt, stressigt, ångerfullt… ? det kanske inte är så, jag vet ej, klarar inte att tänka just nu men jag ska göra det senare… tack tack för all info och så
[…] Solrosupproret om de enskilda fallen finns fortfarande där ute […]