När man debatterar de här frågorna som vi är intresserade av så får man ofta påståenden mot sig som man inte vet hur de uppstod men som har upprepats så många gånger så att de blivit sanningar. Som den där råttan i pizzan eller det om plastkulor i margarin. Det brukar kallas vandringssägner eller myter. Det gemensamma för de här historierna är att de är osannolika eller åtminstone förvånande och att de blir trodda på måste vara det att de upprepats och nötts in till sanningar.

Vi tänkte vi skulle titta på några påståenden, vandringssägner och myter och andra lösa påståenden. De dyker upp vid både diskussioner med bekanta och obekanta. Och med folk som sitter i riksdagen. Som sedan inte vill fortsätta diskussionen. Vi börjar med att ta en titt på det här med tio år gamla förtidspensioner.

Anställda på Försäkringskassan fick bonusutbetalningar för varje arbetslös som de förtidspensionerade.
Ofta hör man att fullt friska människor förtidspensionerades mot sin vilja för att man skulle dölja arbetslösheten. När jag forskar runt lite hittar jag en intervju  från 2005 med Solveig Lindblom, länsdirektör för försäkringskassan i Sörmland i tidningen Sörmland Nyheter.
Hon säger i den intervjun att vid varje sjukdomsfall som inte tar slut gör rehabiliteringssamordnaren allt vad den kan för att få personen arbetsför men när allt provats och man kommit till vägs ände skrivs ett P.M. som sammanfattar den sjukskrivnes situation, baserade på läkarutlåtanden och försäkringskassans egna bedömningar. Det är i dessa PM som utredaren föreslår sjukersättning.
En sjukförsäkringsnämnd fattar sedan det slutgiltiga beslutet om ett utbyte till sjukersättning är aktuellt, vilket nästan alltid är fallet. Inget konstigt så här långt. Men nu visar det sig att det finns väldigt många som gått sjukskrivna länge och regeringen vill inte ha en massa sjukskrivna människor utan ber  Försäkringskassan ta tag i det.

Under tiden har högarna med de där PM:ena växt sig riktigt stora och de hinns inte med på ordinarie arbetstid. Det behövs arbetas på övertid för att gå genom alla sjukfall. Då kommer man på att för att effektivisera arbete ska inte sedvanlig övertidsersättning utgå utan man ska få för beting.
Alltså bestäms att 500:- per beslut och PM ska betalas. Och nu tar man tag i högarna med fall där folk inte har gått att rehabilitera med de medel som står till hands. Många har gått i flera år och nästan alla får förtidspension. Men om ett fall inte bedömdes behöva ges förtidspension? Om det finns flera rehabiliteringsmöjligheter? Ja, då blir det inte förtidspension utan beslut tas om fortsatt utredning och rehabilitering. Ett beslut har tagits och en bonus på 500:- utgår till handläggaren.
Dåvarande GD för Försäkringskassan, Curt Malmborg, säger att systemet med bonusar sedan gick över till vanlig övertidsersättning eftersom bonussystemet felaktigt kunde uppfattas som att det utgick bonusar för antalet beviljade förtidspensioneringar vilket alltså inte var fallet.

Så då kan man ju antingen säga att de fick betalt för att förtidspensionera sjuka, inte arbetslösa, människor eller också säger man att de fick bonus för varje taget beslut.
Sedan kan man ju dra diskussionen ett varv till; var många av dom som förtidspensionerades arbetslösa? Kanske, antagligen, det är ju de som är långvarigt sjuka som har svårast både att skaffa och behålla ett jobb.
Man kan tycka att vad som hände för nästan tio år sedan inte behöver fästas så mycket vikt vid men i och med att det används som en motivering till de mycket hårda reglerna i sjukförsäkringen så tycker jag att de är viktiga att titta på och prata om. När man idag utförsäkrar folk och gör dem både sjuka och fattigare så motiveras och rättfärdigas det ofta med: Jamen förr då!? Då förtidspensionerade man friska människor!