Kanske borde jag hetat Liv Strömqvist och varit en duktig serieskapare för att på ett
underfundigt sätt illustrera detta med ”U-landet” Sverige.
Nåväl jag gör ett försök ändå.
Känner ni igen uttrycket ”between jobs” som dök upp någon gång här på 90-talet?
Uttrycket låter påskina att det ligger någon slags frivilligism över det hela, om man så vill.
Nästan lite glassigt och glamoröst.
Ska betyda ungefär att man befinner sig mellan två jobb, alltså just har avslutat en anställning på ett jobb och har nästa jobb ett stenkast framför sig.
Eller låt oss säga ett lassokast framför sig?
Någon som befinner sig på en hög höjd i samhället är givetvis rätt person för att kasta och
sedan förankra ett rep väl på andra sidan.
Sedan spänner denna någon repet och vips kan man gå på lina från ett jobb till ett
annat…kanske en arbetslinje rent av?
Va? Ja, men det är ju genialiskt!
Numera är det varken särskilt imponerande eller innovativt (innovativt är tydligen ett ord som ska användas flitigt).
Arbetslinjen kan symboliskt utgöras av ett rep.
Observera att det bara finns ett rep för arbetslinjen och det repet sitter stadigt på hög höjd
mellan jobb och jobb.
De flesta andra rep hänger som slöa dignande U:n tyngda av människor som halkat ner och
ligger som högar nere på U:ets botten.
Behöver jag säga att de som ramlade ner för länge sedan ligger underst.
Kommer de någonsin att kunna kravla sig upp?
Fler och fler blir det som får det svårare och svårare att komma upp.
De blir kvar under längre tid och det tar på krafterna vill jag lova att försöka hålla sig uppe
och inte sjunka ännu längre ner…
Ändarna på en av ”U- linorna” är löst förankrade och dragen mellan ingenting och ingenting.
Ett annat U svajar mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.
Några omskakande perioder på den ekonomiska marknaden sätter U:en i svängning och några människor trillar ur för att sedan diskret försvinna från statistiken.
Uppfinningsrikedom har mer än en gång visat sig vara av stora mått, när det gäller att frisera siffror.
Syns inte.
Finns inte.
Alla ska vilja gå på arbetslinjen.
Hur är det möjligt?
Barnen i skolan ska fokusera sig på sig själva och man måste framgångsrikt lära sig att utöva den akrobatik som krävs för att vara lindansare.
Det är bara du själv som kan hålla dig kvar på linan.
Samarbete och solidaritet?
Pyttsan!
Barn gör som vi gör.
Inte som vi säger.
Det sägs att vi lever i jämlikhetens land.
Fagra ord om än lika tomma som kalorierna i en läsk.
I verkligheten så ser det väldigt olika ut beroende på vilken kommun, vilken skola och i
vilken klass du finns.
SKL -Sveriges kommuner och landsting har i jämförande studier uppmärksammat att det
finns stora skillnader. Barn får kosta olika mycket olika mycket i olika kommuner.
Hur många av barnen har föräldrar som går på arbetslinjen?
Är jag förvånad då Sverige hamnar på 22:a plats på UNICEF`s lista på hur djupt barn tillåts falla under fattigdomsgränsen?
Neej, Sverige e U-land.
Det syns bara inte i alla siffror än…
Susanne Birksjö, Norrköping
Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.