Henrik Lund, Sveriges Anställningslösas Landsorganisation, fick nyligen ett mail där bland annat detta stod:

“Ni kanske tror att min kritik av arbetskraftsinvandring baseras på rasism, men det är fel, ty det är snarare rasism att importera personal med vissa genetiska egenskaper och personalen kan vara KKK-anhängare från Sydafrika, Australien och Nya Zeeland.”

citat från Är arbetslösheten invandrarnas fel?

 

Oavsett om det gäller idrott, etnicitet, samhällsstatus eller Facebookgrupper så delar människor oftast in sig i ett “vi” eller “de“. Det finns en trygghet i att kunna säga “Det är DERAS fel!”. Man sätter på skygglapparna och tillskriver dessa “de” alla möjliga slags egenskaper och agendor. Kanske tänker man “Om det inte vore för dem…”. Oavsett hur långt ned i hierarkin man tycker befinna sig så vill man fan trycka ned och se till att “de” befinner sig ännu lägre.  “De” blir syndabockar för allt som gått fel för “oss“.

Detta måste vara väldigt bekvämt för de som sitter ovanför dessa självbildade grupper och styr deras livsöden. I stället för att försöka få gemensamma ändringar till stånd och rikta vreden, engagemanget uppåt så slåss grupperingarna mot varandra.

Jag antar att “vi” och “de” är något människan behöver. Men varför inte inkludera fler människor och grupper i “vi-et“? Tänk vad starka “vi” skulle bli då.