När man lämnade ut reformen av sjukförsäkringen på remiss kom många varningar tillbaka till regeringen. Man varnade bland annat för att risken för självmord skulle öka. Det togs ingen hänsyn till och det finns folk som tagit livet av sig när osäkerheten blivit för stor och tung att orka med.

Det viktigaste i en människas liv är hopp och tro. Ett hopp om att det ska bli bra, en tro på att man har en framtid. Ta ifrån en människa, vilken som helst, den tron och du raserar den människans tillvaro. Om det nu dessutom är en sjuk människa som ska hantera sin sjukdom, försöka tro på att smärtan ska minska och funktionen återhämta sig, då är risken för hopplöshet större.

Vad människan behöver för att känna framtidshopp är en grundtrygghet, en vetskap om att jag kommer att kunna både bo och äta, det är det mest grundläggande. När reglerna i sjukförsäkringen ändrades och den så kallade rehabiliteringskedjan infördes togs förutsägbarheten bort, osäkerheten ökade.

Att ständigt bli ifrågasatt och utredd, att hela tiden veta att om jag inte klarar att delta blir jag av med ersättningen, att inte bli trodd på att man är sjuk ger till sist att man själv tvekar på sig som människa. När man inte ser att varken det ena eller andra kommer att bli lättare eller bättre – då finns det de som inte orkar.

Det varnades som sagt för detta innan ändringarna genomfördes, man varnade för försämringar i hälsotillståndet för sjuka, man varnade för det som nu kallas “Försäkringskasseutlöst depression” och man varnade för självmorden. Hoten om självmord till Försäkringskassa har ökat med flera hundra procent sedan 2008. Hur många som tagit livet av sig på grund av hot om utförsäkring vet vi inte, vi kan bara se att hoten ökat. Men varje självmord är ett för mycket och en bekräftelse på vad det varnades för. Jag skulle kunna redovisa siffror och statistik men tycker att det här ämnet förtjänar att i just det här inlägget slippa den kalla statistiken och i stället vända sig till läsarens känsla. Känsla för solidaritet, en solidaritet och ideologi där vi vill värna om alla och speciellt de som behöver det extra mycket.

Läs två artiklar från Social politik. Den första om vad som varnades för, vem som varnade och hur det gick. Den andra en berättelse ur verkligheten, en berättelse om hur det är att stå bredvid när en en vän inte orkar längre utan tar sitt liv. Läs, känn och reagera. Sätt press på politiker, från vilket läger de än kommer, att nu räcker det!
Nu vill vi ha en sjukförsäkring som stöttar och räddar liv – inte tvärtom!

Här läser du båda artiklarna i rad.