Härom dagen kom Lotta Larsson och Lisbeth Forsberg in med en artikel i Corren. Den handlade om hur många sjukskrivna som kastats ut ur sjukförsäkringen i Östergötland. 3 286 personer. Det är inte lite det. I riket i stort är det 86 000 som utförsäkrats och 9 000 som mött den bortre parentesen en andra gång. Förfärliga siffor.

Att rehabilitieringskedjan inte har med vad man tänker på när man hör ordet rehabilitiering är nog inte klart för alla. Här är det istället fokus på att man ska ut i arbetslivet igen. Sjuk eller jättesjuk – det spelar ingen roll. Man prövas ständigt mot arbetsmarknaden och ersättningen sjunker i takt med att sjukpenningdagarna rullar på. Till slut möts man av den så kallade stupstocken – utförsäkring. Ett utanförskap utanför utanförskapet.

Parallellt med denna omilda behandling av sjuka har man tagit fram ett liknande system för arbetslösa. Jobb och utvecklingsgarantin. Det är endast en garanti att man i slutändan kommer få slava för nästan ingenting medan en anordnare gör sig en hacka. Jobb och utvecklingsgarantin har tre faser och den tredje, också kallad sysselsättningsfasen är den slutgiltiga stationen för landets långtidsarbetslösa.

Hur sitter då dessa system ihop? Jo, är du utförsäkrad hamnar du hos Arbetsförmedlingen. Och om du inte blir återförsäkrad efter din arbetslivsintroduktion blir du klassad som arbetslös istället. Vips hamnar du i Jobb och utvecklingsgarantin och snart är du framme vid sysselsättningsfasen. Och därifrån är det svårt att ta sig ut i arbetslivet.

Monica Armini