I sjukförsäkringen finns luckor, falluckor kanske man skulle kunna kalla dem? När det kommer till antal så går det säkert att få ihop 24 stycken, som en adventskalender eller kanske som en önskelista. En önskelista över det vi önskar bort. Vi ska varje dag presentera en brist, svaghet eller annat som behöver åtgärdas inom sjukförsäkringen. Korta inlägg och inte alltid med förslag på lösningar utan bara en problembeskrivning. Du gärna får komma med kommentarer om hur du ser på det. Vi tar idag lucka 13.

Hälsa kan inte köpas, det vet vi, men samtidigt vet vi att fattigdom och oro för sin situation skapar ohälsa. Vi brukar ofta argumentera att fattigdom gör ingen frisk och anta att varenda kotte håller med om det. Men så för två år sedan i en riksdagsdebatt om sjukförsäkringen gick Solveig Zander (C) upp och sa att “höjda ersättningar gör ingen frisk.” Så fel hon hade. Det har gjorts försök där man sköt till 500 kronor i månaden till personer med psykisk ohälsa, inga villkor utan bara 500 kronor extra. Du kan läsa om det här.
Om man kan se så tydliga effekter av en relativt lite summa, tänk då vad man skulle kunna få folk att återhämta sig bättre och snabbare om inte ekonomin hängde som ett orosmoln över huvudet hela tiden.

Ersättningsnivåerna i ersättningarna från sjukförsäkringen har under lång tid halkat efter i utvecklingen och fattigast är de som lever på sjukersättning, de där som dessutom betalar högst skatt och har en ersättning som de ska leva på fram till ålderspension. Det är inte en begränsad tidsperiod som sjukpenningen är.

Om vi tänker på de som kastats ut ur sjukförsäkringen, de som har noll och ingen inkomst, hur ska de kunna återhämta hälsa och arbetsförmåga?

Det är dags för en sjukförsäkring som ger stöd till människor så att de kan återfå hälsa, inte en som förlänger och förvärrar sjukdomsperioder.