Vi hör det från myndigheter, ledare och politiker, ingen är säker eller trygg innan alla är det. Det kan kanske upplevas som hotfullt men det är också en tanke som andas solidaritet. Även om det kanske just nu, om det gäller tillgången på vaccin, känns mera som ett hot, så är det ju faktiskt så att det är när vi går samman vi kan skapa trygghet. Det som av många betraktats som en utopisk tanke blir nu en avgörande ordning för mänskligheten. Det kan vi lära oss av.

Jag deltog igår i en livesändning “Vepsäs kök” om sjukförsäkringen på Facebook. Värd var den socialdemokratiska riksdagsledamoten Mattias Vepsä som sitter i socialförsäkringsutskottet. Där var en panel om tre, det var även Gabriella Lavecchia, vice förbundsordförande SEKO, och Mija Räihä, ordförande LO-distriktet Stockholms län samt kommunalare.

Jag har deltagit och lyssnat på flera livesändningar och debatter om sjukförsäkringen senaste tiden och det slår mig att i stort sett alla ser samma problem och konsekvenser i sjukförsäkringen. Olika professioner ser naturligtvis från sin vinkel, en läkare från sin, en facklig företrädare från sitt och så vidare men ofta slutar man i samma slutsats att sjukförsäkringen varken är trygg eller rättssäker.

Det har också från flera håll pekats på att början till slutet av tryggheten i sjukförsäkringen kom 2008 samtidigt som rehabiliteringskedjan infördes. En reform utan något annat innehåll än fasta administrativa tidsgränser där kontroll ska göras och anledning till utförsäkring bör undersökas. Ingen rehabiliteringskedja i betydelsen att den innehåller någon rehabilitering. Kritiken kom snabbt i bland annat “Kedjan som brast – en berättelse om Kommunals utförsäkrade medlemmar” och det har oräkneliga gånger lagats och lappats genom undantag och särskilda tillfälliga eller fasta ändringar. Ibland har det varit en förbättring, ibland skulle det ha varit en förbättring om någon omfattats och ibland blev det bättre för någon på bekostnad av någon annan. Det blev liksom aldrig bra för alla. Så som en allmän sjukförsäkring väl måste vara tänkt att vara?

Men åter till livesändningen från Vepsäs kök. Jag lyssnade länge på många kloka tankar och läste kommentarerna i liveflödet. Känslan från tidigare gånger var densamma, sjukförsäkringen behöver lagas. Det talades mycket om rehabilitering som fungerar, om samordning för att ge stöd och under tiden en ekonomisk trygghet och tidsgränserna lyftes då igen som ett av de största problemen.

Jag skrev en kommentar som grundar sig i en av våra förslag till en trygg sjukförsäkring.
“Jag tror att det är svårt att behålla rehabkedjan och försöka lappa och laga genom undantag och särskilda skäl. Jag tror att en sjukförsäkring där man gör en individuell plan för varje individ. Ist för fasta gränser kan man ha tidpunkter för stöd, uppföljning och planering framåt. Göra den försäkrade delaktig i både utvärdering och planering. Inför rehabilitering på riktigt där vården också får vara med i planeringen.”

Mattias Vepsä läste upp kommentaren och tyckte att det var som en bra sammanfattning. De andra paneldeltagarna nickade och instämde att så är det, så skulle det vara. Men de menade också att det är en utopi.
Jag vet.
Men det bör inte hindras oss.
Ingen är trygg innan alla är trygga.

Stort tack för ännu ett samtal som får mig att inte tappa tron på att det är möjligt!

Titta gärna på sändningen via Facebook!