Sverige är det enda landet i Norden som har haft karens i sjukförsäkringen, under pandemin har man tagit bort den eftersom man sett att det är viktigt att inte föra smittan vidare och att man därför vid minsta symtom ska stanna hemma. Idag dras den förändringen tillbaka och vi har återigen en karensdag i sjukförsäkringen. Det är helt odugligt och obegripligt oavsett pandemi eller ej och dessutom går det inte alls ihop med att rekommendationen att stanna hemma vid minsta symtom fortfarande gäller.
Det talas även om att man för de som jobbar i “kontaktyrken” ska facket kunna förhandla bort karensdagen vilket inte är något som borde göras, det blir kanske inte lika illa men det blir inte heller något bra. För det första ska det bestämmas vilka yrken som kan klassas som det och för det andra så kan en person som inte klassas som arbetande i kontaktyrke ta sin snoriga näsa, onda hals och sätta sig på tåg, buss eller tunnelbana till och från arbetet.
Det är ju också så att om det ska för vissa yrken förhandlas fram ett undantag från karensdagen, vad förhandlar man med? Det finns som bekant ingen gratis lunch så vad får man jämka med? Lön? Arbetstid? Schema? Nej, låt oss ha en allmän sjukförsäkring som gäller lika för alla.
Hela idén med karensdag har kritiserats både länge och väl, inte bara när det kommer till smittor utan även andra tillstånd där den som är sjuk eller skadad går till jobbet när det hade varit bättre att kanske söka läkarvård eller iaf vara hemma och kurera sig.
Även om mycket fokus ligger på covid-19 nu så har vi fortfarande kvar alla andra gamla sjukdomar och skador så hej till magsjuka, förkylningar, influensor och en helt förkastlig sjuknärvaro som lär kosta mera än vad det någonsin kunde sparat.
I tidningen Dagens Arbetet skriver Harald Gatu ( 2014) att sjuknärvaron ökade mitten av 90-talet enligt arbetsmiljöverkets och SCB:s undersökningar.
“En tredjedel gick till jobbet flera gånger per år trots att de borde stannat hemma på grund av sjukdom. Några år senare hade den gruppen nästan fördubblats. Samtidigt exploderade långtidssjukskrivningarna.
Sjuknärvaron var en utpräglad klassfråga.
Den som valde att gå till jobbet vid sjukdom var den som tjänade minst och den som jobbade på snålt bemannade arbetsplatser. Man ville inte svika sina arbetskamrater genom att vara hemma.
Att karensdagen gjorde comeback hade ingen större statsfinansiell betydelse. Däremot innebar karensdagen att arbetskraften disciplinerades. Folk släpade sig till jobbet oavsett om de var krassliga eller inte.”
Läs gärna hela artikeln som citeras ovan, det har varit mycket hattande fram och tillbaka med karensdagen och där ges en bra bild av det.
Karensdagen gör comeback som stridsfråga -Dagens arbete
När regeringen presenterar sina åtgärder mot pandemin på socialförsäkringsområdet så motiverar man dem med att åtgärderna syftar till att minska smittspridningen, minska belastningen på sjukvården, stärka den ekonomiska tryggheten samt lindra konsekvenserna för arbetsgivare.
Man motiverade borttagandet av karensdagen som en åtgärd mot smittspridning men jag tycker nog att det även minskar belastningen i sjukvården, stärker den ekonomiska tryggheten samt lindrar konsekvenserna för arbetsgivarna. Oavsett yrke eller pandemi.
Ha hyfsad ton och sunt förnuft när du kommenterar.