Snart är det dags för första kullen sjuka att utförsäkras för andra gången. De har utförsäkrats, fått ekonomin tilltrasslad, tröskats genom ALI, utredningar och läkarbesök för att återigen bli sjukskrivna. Förmodligen i sämre hälsoskick än tidigare. Och nu är det alltså dags för utförsäkring nummer två.

Detta är ett av talen från manifestationen i Norrköping, den 9:e april, skrivet av Anette Forssander, en 38-årig behandlingsassistent.

Året 2006 hade jag ryggskott vid ett par tillfällen. Några veckors vila och ryggen blev bra igen. I december åkte jag på ett ryggskott igen, men kände att jag varit borta en del från jobbet och ville inte vara hemma igen för ont i ryggen.

Alltså jobbade jag på men blev sämre under dagen. På eftermiddagen gick det inte längre alls, utan jag kom helt enkelt inte ur jobbar-bilen. Jag fick ringa min chef som fick komma för att hjälpa mig.

Läkaren var nästa anhalt, sjukskrivning och starka smärtstillande.
Den här gången gick inte ryggsmärtan över och jag hade tappat känseln i ett ben. Veckorna gick, läkarna trodde att det fortfarande var ett envist ryggskott jag drogs med. Under sommaren försökte jag arbetsträna ca 2-3 timmar om dagen. Det gick inte alls.

Oktober 2007 gjordes en magnetröntgen. Diskbrott blev diagnosen.
Jag ringde min chef nästan gråtande och berättade vad som var fel och att jag inte var hypokondriker…Han beklagade skrattande och sa att DET hade han aldrig trott.

Mars 2008 bar det iväg till Linköping för operation.
Efter operationen ringde jag igen till min chef och sa:
– Om 3 veckor/ 1 månad kan du börja planera in mig för jobb.

Veckorna gick, jag fick tillbaka känseln i benet, men ryggsmärtan kvarstod.
Sjukgymnastträning, arbetsterapeut, starka smärtstillande och mycket jobb gick åt för att försöka få till en någorlunda vettig vardag, men jag var ändå beroende av min omgivning för väldigt många saker.
Från att ha varit en aktiv människa med ett arbete som jag verkligen stormtrivs med och en fritid som bestod av mycket hundliv med promenader och brukshundsklubb
blev vardagen mer en kamp för att få de enkla sakerna att fungera.

Jag var i första gruppen som blev utförsäkrade. Inskriven på arbetsförmedlingen i 3 månader, lite bök blev det, det tog en stund innan ersättningen kom igång.
Men jag fick låna pengar till hyran av mamma så det löste sig.
Arbetsförmedlingen kom rätt snart underfund med att de inte riktigt hade något att erbjuda mig, så det hela blev mest en väntan på att få söka mig tillbaka till sjukkassan igen.

Jag fick bli sjukskriven igen.
(fortsättning…)

Sidor: 1 2